Efter 4 Adams and Eves konserter var det så dags att se Cookies and Beans utan Peter. Vi begav oss till Lasse i parken på Söder där vi inte varit tidigare och det var en mycket positiv upplevelse. Blir säkert fler besök där!

Cookisarna är verkligen ett liveband! De har sådan spelglädje och njuter av att stå på scen och sjunga och spela och det når verkligen fram till publiken. Vi fick höra en rad covers och låtar skrivna direkt till dem. Några av de riktigt bra låtarna var First we take Manhattan then we take Berlin, Jolene och Rings of fire. Sen är ju deras Queens and Kings en härlig låt.

I slutet av konserten bjöd de upp publiken till munspelstävling och Frida Öhrn fick se sig slagen av en kille från publiken. Så alla som har hört och sett Frida spela munspel förstår att den killen kunde spela munspel.

I Lasse i parken får konserten bara hålla på till 22 så tjejerna valde att avsluta med en avskalad aukustisk version av sin melodifestivallåt. Ett finstämt avslut på en fantastisk konsert!

Efter en dryg timme med Motownmusik, en timmes paus (med catfight av 2 äldre damer) var det så dags för Peter och Cookies and Beans att äntra scenen. Peter hade redan sjungit upp på Allsång på Skansen där han för första gången sjöng Precis som vanligt. Men den fick vi tyvärr inte höra på GAT utan det var Adams and Eves tour som gällde. Men det är ju inte fy skam. Har ju bara sett den 3 gånger tidigare på en vecka så fjärde gången gillt. Den här gången var det ju en annan scen och Peter och Cookiesarna hade ju hemmaplan. Det märktes att de gillade att vara hemma i Stockholm! 

Låtlistan var ungefär som tidigare med höjdpunkter som Horse with no name, Wicked games, Guldet, Stockholm i natt, First we take Manhattan then we take Berlin, ja det är rätt svårt att välja ut några favoriter för de gör alla så bra och på sitt vis.

Den här gången avslutade de med Juni, juli och augusti vilket nog passade bättre här än Halleluja. Gustav Adolfs Torg i all sin ära, men lika häftig och stämningsfull upplevelse som på Odensjön var det inte riktigt. Men som vanligt när Peter står på scen så bara njuter man. Han har ju sådan utstrålning och röst så man kan bara njuta.

Nu dröjer det mer än en vecka innan nästa liveupplevelse med Peter. Får hålla tillgodo med Cookisarna solo imorgon.

Så var det dags för en den numera årliga Kulturfestivalen i Stockholm. Första kvällen inleddes med Motownstjärnan Martha Reeves and the Vendellas. En grand old lady som nyligen fyllt 70 år men som bjöd på en rad av sina hits, varav den största nog är Dancing in the Streets. Ett antal artister har ju gjort covers på den efteråt. Det var kul att se orginalartisten göra sin version på den, även om jag skulle tro att hon gjort den lite vassare i yngre år. Hon stöttades av 2 duktiga körtjejer och svenskt blås.

Vet inte riktigt hur jag ska beskriva de här tre konserterna för de var nog det mest magiska jag har upplevt i konsertväg. Spelplatsen var så underbart vacker, en scen på en flotte mitt på Odensjön, med massor av marschaller på stenrösena på stranden bakom och runt omkring flotten. Helt magiskt!

Under torsdagens konsert regnade det i stort sett hela tiden och det var kolsvart runtomkring. Så även om det var kallt och rått så skapade det en än mer trollsk och magisk stämning. Men det var en lång väntan på att konserten skulle börja och alla satt inslutna i sina regnkläder. Kylan och det råa försvann självklart så snart som Peter, Richard och Richard, Linda, Frida och Charlotte äntrade scenen och de första tonerna klingade fram. Sen satt man helt trollbunden och bara njöt av musiken, spelgläjden och sceneriet. Konserten började med Absent Friends och avslutades med Juni Juli Augusti. Däremellan hade vi fått höra Guldet, Sing, First we take Manhattan then we take Berlin, Sommarens sista sång, Stockholm I natt och många många andra helt underbara låtar. Så fantastiskt.

Nåt så bra måste man ju bara se igen så på fredageftermiddagen var det dags igen att sätta sig i kön vid 15.45 för att få en bra plats när det öppnade 17.30. Så fort repet drogs var det dags för en snabb snabb promenad de 800 meter som var till biljettingången. Hämta ut biljetterna och sen leta upp en bra plats. Hittade bra platser den här kvällen också, i stort sett på samma plats som under gårdagens konsert. Vädret var mycket bättre den här kvällen, inget regn!!! Så väntan innan konserten började gick fortare. Och den här kvällen avnjöts även en Odensjö gömma, en speciell mazarin som tagits fram för de här konserterna. Väldigt god. Den här kvällen kom artisterna upp på flotten via roddbåtar, effektfullt!

Liksom torsdagens konsert inleddes den med Absent Friends och underbara tolkningar av samma låter som gårdagen, men med ett magiskt undantag. När de ska sjunga sista låten så säger Peter att gårdagens konsert var så magisk och det var så vacker med alla marschaller etc så de hade bestämts sig för att avsluta lite annorlunda, med en låt som egentligen är en jullåt. Och så börjar de spela de första tonerna på Halleluja! Och det var helt magiskt! Halleluja är ju en så vacker låt och med detta vackra scenerier så blev det sååå fantastiskt. Den kan inte framföras på en vackrare scen i hela världen. Dalhalla släng dig i väggen!

Efter att ha sett Musikal Stars så var jag ju sugen att även gå på konserten Från Wien till West End, så idag kom Eva och jag iväg. En underbar sommarkväll så det var helt perfekt för en utomhuskonsert på gården till Hallwylska Palatset.

Den här konserten var ”ett strövtåg i operettens och musikalens värld” och det var rätt jämt fördelat mellan de två genrerna. Det var en väl genomtänkt konsert och i stort sett till varje nummer så bytte man kläder så det passade till numret. Några av numren framfördes instrumentalt av Rimma Gotskosik på violin och Samuel Skönberg på piano. Särskilt minnesvärda av de instrumentala numren var Love Story (Love Story) med dans av Annika Listén och The Music of the night (Phantom of the opera).

Mina tre klara favoritdelar från konserten var You and I från Chess med Louise Raeder och Niklas Andersson som övergick till Anthem. Sen kom Louise in som Kristina och vi fick njuta av Duvemåla Hage och Hemma. I Hemma så sjöng en fiskmås med i sluttonerna, väldigt passande. Helt underbart att höra Kristina igen. Och i andra akten Phantom of the Opera delen som inleddes av Rimma på violin och sen kom Niklas och Louise in som Raoul och Christine och sjöng All I ask of you som övergick till att Niklas bytte roll till Fantomen och han och Louise sjöng The Phantom of the opera. Helt suveränt bra! Och det var så bra gjort med Rita Saxmark och Eva Svärd Mannerstedt som kör från balkongerna i de lite ”högre” partierna. Rysningar!!!

Andra bra nummer var Singing in the rain med Niklas och hela ensamblen och Louise var charmig i Do-re-mi och i I feel Pretty. Sen är ju Niklas så charmig när han sjunger I dina kvarter och friar till en dam i publiken. Vilken tur att han får ja!

Hela konserten avslutades med Can-Can med hela ensamblen.

Det återstår några av dessa konserter (6,11,12 och 14 augusti) och de kan varmt rekommenderas!

http://www.operettensemblen.se/