Det här är en konsert som utannonseras för att den ska spelas in och bli ett livekonsert album. En tvåtimmarskonsert som visar sig bli tre och en halvtimme istället för Eric är med all rätta en perfektionist och då blir det en och annan omtagning även om de två timmarna kändes lite snålt tilltagna från början men tanke på antalet låtar som spelades. Men inte gör det något att den blev en och en halv timme längre, vi fick ju bara ännu mer av Eric Bibb och även av Sarah Dawn Finer underbara sång. Erics och Sarahs röster gifter sig så bra så det var bara en ren njutning att det blev några omtagningar.

Eric Bibb är ansedd som en av världens bästa bluessångare och bluesgitarrist och det märks när han intar scenen med sitt fantastiskt musikaliska band. Det är en särskild energi som sprakar till i lokalen och han får hela Scalateatern att gunga i bluestakt. Eric har en personlighet som är så varm och inkluderande. Eric har sin rötter i USA och hans pappa Leon Bibb, kämpade jämsides med Martin Luther King om de svartas rättigheter, vilket märks i Erics texter. De handlar mycket om orättvisor och förtryck som rasism men även om hur män hanterar kvinnor, som i Born of a Woman. En uppmaning till män att hylla och respektera alla kvinnor och Eric och Sarah framför helt magiskt. Familjen är viktig för Eric, vilket genomsyrar hela konserten. Eric har en stor familj som består både av blodsfamilj, bonusfamilj och musikfamiljen. Eric berättar att han hade tänkt bjuda in sitt barnbarn Samson Mirro, men han hade en annan spelning, så vi fick ”nöja” oss med sonen Rennie Mirro istället. Det blev ett fint musikaliskt möte mellan far och son. Rennie berättade också om den gången i London som han insåg sin fars musikaliska storhet, hur Erics sång och spel på sin akustiska gitarr fått en skrålande och öldrickande publik på en festival att bli knäpptysta och bara lyssna. Efter pausen gjorde han duetter med Sarah och även med sin fru Ulrika. De i familjen som inte medverkade på scenen satt i publiken och det märks vilka starka band den här stora brokiga familjen har och hur musiken är en stor del i den och det är vi i publiken så tacksamma för.

Eric har också en stor musikfamilj som han fått genom alla de olika samarbeten han har haft med musiker runt om i världen och samspelet med alla musiker på scenen visar hur bra de trivs tillsammans och lyfter varandra. Det är många musiker på scen och vissa instrument lite mer otippade, som koraspelaren Lamine Cissokho och en stråkkvartett som är med på vissa låtar. Stråkarna ger en väldigt finstämt inramning till låtarna och koran en ny klang som passar väldigt bra i blueslåtarna och ger ett stänk av ljus och hopp. Blues kan ju vara lite deppigt ibland men ikväll är det en bra balans.

Det är få konserter som är tre och en halv timme, det är väl nästan bara Bruce Springsteen som man förväntar sig ska spela så länge men det är underbart när det händer. När det är så bra som ikväll är det bara en ynnest att få tillbringa den här tiden med dessa fantastiska musiker och sångare, omslutas av bluestonerna, musik och texter med budskap om både allvar och hopp för framtiden. Just där och då så känns det som vi i publiken också är en del av Erics stora familj och det värmer verkligen. Kul att vara en del av en liveinspelning där våra applåder och rop har varit med och bidragit. Blir spännande att höra hur albumet blir när det ges ut. Den där härliga magin mellan musiker och publik fanns där ikväll.