Det här är en konsert som utannonseras för att den ska spelas in och bli ett livekonsert album. En tvåtimmarskonsert som visar sig bli tre och en halvtimme istället för Eric är med all rätta en perfektionist och då blir det en och annan omtagning även om de två timmarna kändes lite snålt tilltagna från början men tanke på antalet låtar som spelades. Men inte gör det något att den blev en och en halv timme längre, vi fick ju bara ännu mer av Eric Bibb och även av Sarah Dawn Finer underbara sång. Erics och Sarahs röster gifter sig så bra så det var bara en ren njutning att det blev några omtagningar.

Eric Bibb är ansedd som en av världens bästa bluessångare och bluesgitarrist och det märks när han intar scenen med sitt fantastiskt musikaliska band. Det är en särskild energi som sprakar till i lokalen och han får hela Scalateatern att gunga i bluestakt. Eric har en personlighet som är så varm och inkluderande. Eric har sin rötter i USA och hans pappa Leon Bibb, kämpade jämsides med Martin Luther King om de svartas rättigheter, vilket märks i Erics texter. De handlar mycket om orättvisor och förtryck som rasism men även om hur män hanterar kvinnor, som i Born of a Woman. En uppmaning till män att hylla och respektera alla kvinnor och Eric och Sarah framför helt magiskt. Familjen är viktig för Eric, vilket genomsyrar hela konserten. Eric har en stor familj som består både av blodsfamilj, bonusfamilj och musikfamiljen. Eric berättar att han hade tänkt bjuda in sitt barnbarn Samson Mirro, men han hade en annan spelning, så vi fick ”nöja” oss med sonen Rennie Mirro istället. Det blev ett fint musikaliskt möte mellan far och son. Rennie berättade också om den gången i London som han insåg sin fars musikaliska storhet, hur Erics sång och spel på sin akustiska gitarr fått en skrålande och öldrickande publik på en festival att bli knäpptysta och bara lyssna. Efter pausen gjorde han duetter med Sarah och även med sin fru Ulrika. De i familjen som inte medverkade på scenen satt i publiken och det märks vilka starka band den här stora brokiga familjen har och hur musiken är en stor del i den och det är vi i publiken så tacksamma för.

Eric har också en stor musikfamilj som han fått genom alla de olika samarbeten han har haft med musiker runt om i världen och samspelet med alla musiker på scenen visar hur bra de trivs tillsammans och lyfter varandra. Det är många musiker på scen och vissa instrument lite mer otippade, som koraspelaren Lamine Cissokho och en stråkkvartett som är med på vissa låtar. Stråkarna ger en väldigt finstämt inramning till låtarna och koran en ny klang som passar väldigt bra i blueslåtarna och ger ett stänk av ljus och hopp. Blues kan ju vara lite deppigt ibland men ikväll är det en bra balans.

Det är få konserter som är tre och en halv timme, det är väl nästan bara Bruce Springsteen som man förväntar sig ska spela så länge men det är underbart när det händer. När det är så bra som ikväll är det bara en ynnest att få tillbringa den här tiden med dessa fantastiska musiker och sångare, omslutas av bluestonerna, musik och texter med budskap om både allvar och hopp för framtiden. Just där och då så känns det som vi i publiken också är en del av Erics stora familj och det värmer verkligen. Kul att vara en del av en liveinspelning där våra applåder och rop har varit med och bidragit. Blir spännande att höra hur albumet blir när det ges ut. Den där härliga magin mellan musiker och publik fanns där ikväll.

Det här är verkligen en show i toppklass som har allt och man sparar inte på något. Ljusdesignen är en klass helt i sig själv, ja det är faktiskt värt att gå och se showen bara för den otroligt snygga och spektakulära ljusdesignen som man blir helt hänförd av. Så lägger vi till de makalösa dansarna och de storslagna dansnumren som också är värt att gå och se showen för så lyfter den ett par snäppt till. Koreografin och kläderna så snygga och perfekta för varje nummer. Och till sist så har vi den där killen från Idol 2006 som inte togs sig hela vägen till final men som sen verkligen visat att han är den verkliga vinnaren. Ikväll ger han allt och belönas med jubel och skrik från hela publiken från start. Sällan har en publik varit så entusiastisk på ett genrep som ikväll. Danny har vuxit och utvecklats genom åren och nu är han en av Sveriges i särklass bästa artister. En artist att räkna med, som levererar och underhåller som få. Danny är så trygg i sig själv som artist att han inte har några problem med att låta dansarna ta stor plats utan förstår att det är helheten och samspelet som gör den här showen till något utöver det extra. Det här en show där alla som älskar Danny får full valuta för pengarna och lite till, här råder verkligen ingen inflation! Men även de som inte är de största Danny fansen kommer att bli nöjda, för det här är riktigt bra.

Vill man se en storslagen show med snygga nummer i höst, ja då är det här den man ska se. The Run(a)way show 2.0 spelas på Cirkus till och med den 19 november, så skaffa biljetter och se den!

Det är nästan exakt sex år sen jag såg Från Broadway till Duvemåla första gången och det har varit riktigt kul att följa med på den här resan. Årets laguppställning är Viktoria Tocca, Laila Adèle, Malena Tuvung, Jakob Stadell och Patrik Martinsson, några riktigt bra musikalartister som bjuder på en härlig musikalkavalkad.

Det är lika spännande varje gång att se vilka musikallåtar som plockas upp. I år har man varit extra modiga skulle jag säga för det är en hel del rätt nya musikallåtar som kanske inte kända för den breda massan, men jag gillar att man utmanat lite. Så vill man höra låtar från klassiska musikaler som Les Miserable och Phantom of the Opera så är inte det här rätt år. Det som bjuds är en spännande blandning av gammalt, nytt och en del favoriter från tidigare års uppsättningar. Vad sägs om Anthem från Chess i en version för hela ensemblen, en makalöst gripande Vem ser ett barn med Jakob Stadell som också visslar och sjunger fantastiskt i Mr Bojangles: Han sjunger en duett från Waitress med Viktoria Tocca och den komiska musikallåten från Something Rotten med Patrik Martinsson. Patrik står för några av kvällens riktiga höjdpunkter med Heavens on the mind från Jesus Christ Superstar, I got life ur Hair och en låt från Moulin Rouge. Kan man möjligen hoppas på att man kan få se honom göra den i Oscarsteaterns uppsättning nästa höst? Malena Tuvung tolkar ju Barbra Streisand som få och hennes tolkning av Don´t rain on my parade kan man ju höra hur många gånger som helst! Laila Adèles powerröst och intensitet får glänsa i låtar som Aquarius från Hair och när hon tolkar Tina Turner. Viktoria Tocca satte upp en väldigt bra konsertversion av Kristina från Duvemåla så självklart blir det ett smakprov därifrån. Från Mamma Mia sjunger Viktoria med stor känsla och intensitet i den fina Kan man ha en solkatt i en bur. Ja sen bjöds det på låtar från Fame, Hamilton, Jekyll & Hyde, We will rock you och en del annat. Allt snyggt förpackat med stämningshöjande ljussättning.

En bit in i konserten fick vi ett smakprov på den nya familjemusikalshowen Från Aladdin till Elsa, en show med låtarna från de kända Disneyfilmerna. Det bjöds på lite blandade låtar där Let it go med Veronika Wallentin stack ut lite extra. Verkar bli en härlig familjeshow som kan roa hela familjen. Vilken liten tjej kommer inte bli överlycklig att få se en livs levande Elsa på scenen?

Årets konsert har alltså gett sig in på lite mer okänd mark än tidigare uppsättning och jag gillade det även om jag hade älskat en pampig One more day igen. Vissa låtar kan man inte få nog av. Men det hade kanske varit på bekostnad av t ex låten från Moulin Rouge och den hade jag inte velat vara utan. Lösningen är helt enkelt en riktiga maratonkonsert där allt får plats! Man kan inte få för mycket musikal, särskilt inte när det är så bra framfört av duktiga musikalartister och med underbara musiker med Carina E Nilsson som kapellmästare som backar upp dem.

Från Broadway till Duvemåla är ute på turné nu och Från Aladdin till Elsa kommer att vara på turné från 29 december med turnéstart i Linköping och avslutas 12 februari i Halmstad.