Röda mattan hade rullats ut och marschallerna brann när vi välkomnades in på Östgötateatern i Norrköping. Den varma och inbjudande känslan följde med oss in i salongen där vi orkestern var på plats på scenen som del av fantastiska scenografin som var ett franskt café och Amélies lägenhet i ett, runt om hängde olika saker och ju mer man tittade ju mer saker såg noterade man. Orkestern spelade medans publiken strömmade till och fyllde de ca 140 platser som tilläts enligt restriktionerna. Scenen badade i ett rött ljus som tillsammans med de röda stolarna i salongen bildade en röd ombonad härlig musikalbubbla och någonstans kändes det redan där att det här kommer att bli en underbar kväll.

Musikalen Amélie baseras på filmen som kom för 2001 och handlar om Amélie (Klara Enervik) som växer upp med en pappa (Stefan Clarin) som inte har problem med närhet och beröring och en neurotisk mamma (Pia Ternström) som dör när Amélie är rätt ung. Amélie flyttar hemifrån och börjar jobba på ett café men lever lite sitt liv i en bubbla tills hon på prinsessan Dianas dödsdag hittar ett skrin i sin lägenhet och råkar på Nino (Hani Arrabi) i Metron. Två händelser som kommer att påverka hennes liv och de runt omkring henne.

Det börjar väldigt gripande med den unga Amélie, genialiskt skapade som en docka, som bara längtar efter att få en kram av sin pappa som sen försätter publiken i en härligt lyckorus med ett magnifikt nummer innan pausen när Amélie tittar på prinsessan Dianas begravning och Elton John (Peter Jansson) hoppar ur TVn och börjar sjunga en sång till Amélie. Låter helt galet men med Markus Virtas regi balanseras det hela tiden på rätt sida så det bara blir en stor färgsprakande glädje- och lyckoexplosion. Det här lyckoruset sitter kvar i hela andra akten som avslutas med en så finstämd, känsloladdad kärleksscen som är ren magi. Man lämnar teatern med ett stort leende på läpparna och en varm känsla. En ljuvlig verklighetsflykt och den perfekta musikalen att sätta upp nu.

Men ikväll var det inte bara premiär på själva musikalen utan det var också Klara Enerviks scendebut. När jag läste programmet var hon ett stort frågetecken för mig, men snabbt rättades det ut till ett gigantiskt utropstecken! Det kändes som en sån händelse som man kommer att kunna säga sen att jag var där när det hände och upplevde det. Hennes röst, scennärvaro och mimik var så perfekt och det är bara att konstatera att en ny musikalstjärna är född. Hani Arrabi matchade henne väl, en härlig kemi mellan de två. Genomgående är det väl sammansatt ensemble med bland andra Martin Redhe Nord, Sofia Jung och Johan Rudebeck, som förvaltar den här underbara musikalen på bästa sätt.

Östgötateatern har satt upp många bra musikaler under åren och den här går in på topp tre för mig tillsammans med Jekyll and Hyde och Come From Away.

Ska man se en musikal i år så är det utan tvekan den här. Välspelad, färgsprakande, underbar musik, helt enkelt ett lyckopiller. Så skynda att skaffa biljetter till Norrköping och/eller Linköping nu när det släpps upp flera.