Musikalen Camera är skriven av Jan-Erik Sääf (musik och sångtexter) och Staffan Aspegren (manus, dialog och regi). Den hade urpremiär på Östgötateatern 2018. Första gången jag kom såg den var dock som reading på Spira för några år sen. Det är verkligen jättekul och intressant att ha sett den växa fram och vad som har hänt med den sedan tiden på Östgötateatern.

Camera handlar om åren 1948 -1956 i Ingrid Bergmans tid. Tiden då hon valde att lämna sin framgångsrika karriär i Hollywood för att bege sig till Italien och spela in filmen Stromboli med regissören Roberto Rossellini vars filmer med Anna Magnani hon beundrat myxket. Under inspelningen uppstår en stark passion mellan Robert och Ingrid lämnar även sin man och dotter Pia för ett liv med Rossellini. Att både satsa så starkt på sin nya karriär och skilja sig för en italienare så nära inpå andra världskriget sluts ses inte med blida ögon av USA. Men Ingrid följer sitt hjärta, men hön söker även efter sitt sanna jag. I musikalen växer bilden av en framgångsrika kvinna fram som bär på såren av att hon förlorade båda sina föräldrar när hon var liten. Redan som barn lärde hon sig att hon blev mest uppskattade genom kamerans lins eftersom hennes pappa vara fotograf, även det präglade henne.

Jag upplever att musikalen främst fokuserar på karriärkvinnan Ingrid och hennes driv. Åsa Fång som spelar Ingrid fångar det här väldigt bra och har en stark inlevelse i sin röst när hon sjunger Din Egen Röst och Kamera bland annat. Glenn Edell är perfekt som den självsäkre och arrogante Roberto Rossellini. Men starkast i sin passion för sin kärriär är Anna Magnani som spela av Vero Veljovic. När hon inser att Roberto väljer Ingrid framför henne för sitt kommande filmprojekt får vi uppleva ett vulkanutbrott av känslor i Vera Veljovics kraftfulla röst och utspel när hon sjunger Vulcano. Hon visar verkligen att hon inte är en kvinna som finner sig i att bli knuffad åt sidan utan tar sig an ett eget filmprojekt. En magnifik italiensk diva! Kalle Malmberg är bra som Ingrids man Aron Petter Lindström liksom Stefan Clarins som maskinisten Cameron som Ingrid förväntar sig ska jobba dygnet runt.

Det är en bra musikal som framförs av några riktigt bra musikalartister och en bra ensemble, som verkligen kommer fram i t ex ”Så Skandalöst”. Musikern lyfts av Jönköpings Sinfonietta. Snyggt musikal att se på, kläderna av Camilla Thulin och scenografin av Bengt Fröderberg med de röda biostolarna i fokus och Fredrik Egerstrands videodesign/bildteknik som ger en extra dimension i de scener de är med. Musiken är genomgående bra, en blandning av kraftfulla sånger där artisternas röster utnyttjas till fullo och andra ensemblesånger som är så medryckande att man sitter och nickar med i takten.

Som sagt jag tycker att det här är en bra musikal men så finns det ett litet ”men” som gnager i mig. Med det här fokuset på karriär får passion och djupare känslor stå tillbaka. Skulle gärna sett lite mer hur kärleken mellan Ingrid och Roberto blommar upp då det är en av filmhistoriens stora kärlekshistorier. Nu slår det inte gnistor mellan Ingrid och Robert för deras kärlekshistoria är något som bara konstateras i förbifarten. Även den känslostorm som borde ha funnits inom Ingrid när hon måste välja bort sin dotter och senare även barnen hon får med Roberto kunde ha fått lite mer utrymme. En karriärkvinna kan verka sval och isdrottninglik på utsidan, men på insidan är det mycket känslor, dåligt samvete mm som finns och det hade varit intressant att lyfta fram dem också. Avsaknaden av det här gör att jag personligen mer betraktar rollerna än att jag blir känslomässigt engagerad i dem. Däremot blir jag väldigt glad och lycklig av att få se musikal live igen och känna den energi som strålar ut från alla på scenen. Spelglädjen smittar verkligen av sig. En känsla som jag kommer att med mig nu när vi går in i den gråa mörka tiden. En tid då vi så väl behöver er på scen!

Camera spelas fram till den 21 november och med restriktioner som finns med 50 personer i publiken så är det hög tid att skaffa biljetter om ni inte redan har gjort det. Den här helsvensk musikalen är värd att ses.  Det verkar ju tyvärr som att restriktionerna inte kommer att lätta. Det är så trist och jag kan bara säga att jag inte på något sätt upplevde att det vara trångt eller så på Spira. Spira har ju  stora utrymmen utanför salongerna så nu ekade det nästa tomt i lokalerna, Risken att det skulle bli trängsel i dessa utrymmen är ju inte stor utan om alla tar sitt personliga ansvar ska man kunna hålla avstånd där. Varför det ska behöva vara 1.5 m mellan personer på teater när det inte krävs t ex på restaurang är ju svårt att förstå.

Stort tack till alla på Spira som gör det möjligt för i alla fall 50 personer åt gången att få möjligheten att uppleva den fina kultur ni har ett erbjuda.