Det är mer än 6 månader sen jag såg en musikal och det var en väldigt speciell känsla att få möjligheten att som en av 50 få se smygpremiären på Come From Away. Come From Away  av Irene Sankoff och David Hein, hade premiär 2013 på Sheridan Collage, Oakville Ontario, sattes upp på Broadway 2017 och förra året hade den premiär på West End i London. Nu när Östgötateatern sätter upp den är det Norden premiär. Come From Away handlar om några av de nästan 7 000 flygplan passagerare ombord på de 38 planen som blev omdirigerade till Gander, Newfoundland efter flygplansattackerna den 11 september 2001 och om hur de boende in den lilla staden öppnade sina dörrar och tog emot dessa främlingar med stor medmänsklighet och värme.

Det här är första gången som jag ser den. För två år sen i New York så såldes de sista rushtickets till de som stod framför oss. I slutet på mars stod den på listan på de musikaler jag skulle se i London, men den resan blev ju inställd, precis som alla teatrar varit sen dess. Men efter att ha sett den här uppsättningen är jag verkligen glad att den här är den uppsättningen som kommer att vara min ”original” uppsättning. Det är en musikal som berör från första stunden när hela ensemblen hälsar oss välkomna till Gander och de olika personerna i Gander presenteras för oss och var de var när de fick höra om attacken. Sen byter de roller och istället blir flygpassagerare och flygplansbesättning på de olika planen som helt plötsligt får informationen om att de måste göra en mellanlandning på Gander istället för att flyga direkt till sin destination. Ingen får veta vad som har hänt förrän de landat. Hela tiden växlar skådespelarna mellan de olika roller de har, men det görs så smidigt och elegant att det inte blir rörigt. En kavaj tas på eller av, eller en keps osv. Små detaljer som lyfter fram de olika rollerna. Här finns i stort sett alla typer av personer med, olika nationaliteter och religioner i olika åldrar (dock inga barn). De flesta har ingen personlig koppling till New York, förutom en kvinna vars son är brandman i New York.

Det här är främst en ensemblemusikal då hela ensemblen i stort sett hela tiden är på scenen förutom i ett par scener när enskilda roller får en mer framträdande roll. Det är en väldigt stark och samspelt ensemble där ingen sticker ut i de numren utan alla håller samma höga nivå och alla roller är lika viktiga för att driva historian framåt. Men Linda Olsson som bland annat spelar flygkapten och lärarinnan Annette har ett par solonummer som framförs med med otroligt mycket känsla, nerv och närvaro. Speciellt när hon sjunger om hur hon hon redan som liten bestämde sig för att bli pilot, i en tid när kvinnliga piloter inte fanns. Men hon blev uppmuntrad av sin pappa som sa att saker och ting ändras. Hon är sjunger med sån lycka ända fram till slutet när känslan vänds till den största sorg nu när hennes plats bland molnen är hotad. Den svängningen i sången griper verkligen tag och då bränns tårarna bakom ögonlocken och man får en klump i halsen. Överlag genomsyras musikalen av värme, positivism och medmänsklighet, men då och då svänger den och visar på folks rädsla för det okända och misstro mot muslimer. Hani Arrabi smärta när han är Ali och möts av de andra passagerares och även Ganderbors misstänksamhet bara för att han är arab är så påtaglig att det gör ont att se.

Bakom den här fantastisk uppsättning finns ett fantastik team med tekniker mm och  mästerregissören Markus Virta har ännu en gång visat vilken magi han kan skapa på scen.

Hade inte hört mycket av musikalen i förväg, i stort sett bara de 3 nummer som visades på specialvisningen den 11 september och då tyckte jag de var riktigt bra och de blev ännu bättre när de sattes in i sitt sammanhang. Rakt igenom har musiken ett driv som gör att man rycks med i handlingen och den framförs på bästa sätt av musikerna som sitter längst bak på scenen.

Det är så synd att Östgötateatern sätter upp den här musikalen just i år när det såna restriktioner att bara 50 personer får se den. För det här är ett riktigt mästerverk som förtjänar att få ses av fulla salonger, vilket det garanterat hade blivit Alla som har lyckats få tag i en biljett har verkligen vunnit en högvinst! Makalöst bra, jag helt knockad!