Konsertåret 2020 har nu dragit igång och först ut blev Martin Stenmarck. För två månaders såg jag den här konserten i Linköping som var den andra konserten på turné och ikväll är det dags för den näst sista. Under den här tiden har både bandet och mellansnacket blivit tightare och det känns som att tempot är högre, även om det var bra ös även i Linköping. Martin är full av energi och rör sig över scenen i stort sett i alla låtar. Med något enstaka undantag är det samma låtar som i Linköping men där avslutades den lite mer stillsamt med en mäktig version av My Way. Men här hade man rocktemat ända in till slutet.

Jag gillar upplägget av konserten där han blandar sina egna låtar med covers på låtar som på något sätt har format honom. Martin är några år yngre än vad jag är, men de låtar han har valt är ju såna om även jag har många minnen till som t ex Alphavile och deras fantastiska Forever Young. Elvis spelades hemma och Springsteen har ju varit en av mina stora idoler hela livet. När Martin sjunger Born To Run kan jag ju inte låta bli att tänka på att jag för nästan två år sen hälsade på Springsteen när vi var på Hello Dolly i New York samtidigt. Men det största minnet från den här konserten kommer nog att vara Martins cover på Billie Eilish Bad Guy som han ikväll sjöng med sin dotter Ida. Så härligt att se att Martin musikmässigt har inspirerats av sin dotters musiksmak och den energi de hade på scenen när de sjöng den tillsammans.

Det är snyggt ljus och bildspel rakt igenom även om jag hade oturen att sitta så jag fick starka spotlights rakt i ögonen under i stort sett hela Sjumilakliv vilket gjorde det lite jobbigt att ta in den låten fullt ut.

Verkligen kul att se en konsert med Martin igen då det var ett tag sedan han var ute på turné och jag hoppas att det inte dröjer för länge innan han gör något nytt.