Hade läst på Facebook att Kristin Lidström hoppat in som Gabriella igår och genast fick jag lite om hopp om att jag hon kanske skulle ersätta Malena Ernman som Gabriella även idag. Jag har sett Kristin som Gabriella en gång tidigare och utan tvekan är hon den bästa av de två. Men nu blev det inte så, utan det som inte hänt tidigare hade nu hänt, även Kristin blivit sjuk så nu var det dags för Annica Edstam att för första gången vad jag vet spela rollen som Gabriella. I någon nanosekund blev jag besviken för att sen snabbt inse att det här en ju musikalhistoria som jag är med om. Jag som en av de få ska få se Annica i den här rollen, och jag är en av få tror jag som då också har sett samtliga Gabriellor. Skulle verkligen vara intressant att veta om det är någon mer än jag som gjort det (borträknat alla som jobbar på teatern förstås).

Vare gång jag ser den här föreställningen så slås jag av hur makalöst bra den är. Vilket episkt verk som spelas på scenen. Det har verkligen allt, skratt, gråt, lycka, glädje och så många karaktärer som man blir berörd och engagerad i på något sätt. Fredrik Kempes musik är helt magisk och så svensk och klassisk. Och allt framförs av väldigt duktiga musikalartister. Philip Jalmelid gör ju sin livs roll som dirigenten Daniel Dareus. Tuva B Larsen med sin ljuva röst med en sån underbar klang i är verkligen Lena. Christopher Wollter är så grym som Conny (men jag saknar varje gång en sång med honom). Och det spelar ingen roll om det är Björn Kjellman eller Morgan Alling som spelar Arne, bägge är lika underbara på sitt eget sätt. Och idag var det Björns Arne som hoppar runt med pjäxa. Anders Ekborg som Stig berör så mycket och ingen kan ju förmedla smärta och förtvivlan som han i sin sång och sitt skådespeleri. Rikard Björk som Thore blir jag lika imponerad av varje gång. Så övertygande i sin tolkning av Thore och jag blir lika varm i hjärtat av duetten mellan honom och Tuva. Så mycket glädje och kärlek dem emellan, på det allra finaste och renaste sättet. Och så mitt i allt det här får då Annica Edstam den stora utmaningen att för en dag gå in och ta över som Gabriella. Och hon gör det fantastiskt bra. Det märks ju verkligen att hon är musikalartist. Precis som Kristin och även Helen Sjöholm som är Gabriella i filmen, så kan hon ju det här med att kombinera sång, känslor och skådespeleri så det berör och skapar en trovärdig Gabriella. Man blir berörd av hennes livsöde. Det är en konst att balansera känslor och inte spela över i miner och gester och Annica har den balansen. Och en röst som bär både Gabriella sång och Stjärnorna till de höjder som sångerna förtjänar. Samspelet mellan henne och Christopher Wollter är också väldigt starkt och gripande. Hon är verkligen den skrämda misshandlade kvinnan som växer och reser sig. Så jag kan bara säga att jag är riktigt glad, nöjd och lycklig över att ha fått se Annica som Gabriella.

Ni som inte har sett Så Som I Himmelen än, ni måste bara göra det!