Röda mattan var utrullad till entrén, positivspelaren spelade och en man klädd som en gammeldags cirkusdirektör hälsade oss välkomna. Är det premiär på Cirkus så är det. Inne smällde champagnekorkarna i takt med blixtsmattred från kändisfotografernas kameror när den ena kändis efter den andra dök upp. I vimlet kunde man bland annat se  Tommy Körberg, Björn Ulveaus, Sarah Dawn Finer, Christina Schollin, Andreas Lundstedt och Lena PH. Champagne bubblade fint i glasen och smekte strupen innan vi begav oss in i salongen och upp på läktaren.

Vi hade lagom tagit våra platser och blickat ut över parketten och scenen när förshowen satte igång och Jens Hulhtén hälsade oss välkomna till kvällen föreställning om Artisten. Inledningsvis är det lite krystade skämt och det hörs inte många skratt från publiken. Bättre respons är det på Elin König Anderssons akrobatnummer och låtarna ”Higher” och ”Under my skin” som har fått nytt arrangemang. Genomgående är det så genom hela föreställningen att låtarna har fått ny klädsel. Showen eller Popteatern som Peter har valt att kalla den handlar om Artisten och hans liv från hans barndom och sedan hans sökande efter bekräftelse och kärlek. Det berättas med hjälp av låtar från Peters olika skivor han gjort. Det är en ordentlig blandning på låtarna som man har valt ut till föreställning. Inga musikallåtar, bara lite referenser till några av musikalerna han har varit med i. Men till och med lite från julskivan har de fått med, då lite Halleljua vävts in i en av låtarna.

Peter har under årens lopp jobbat med en mängs olika artister och han har till den här showen plockat ihop några av dem som har olika typer av talanger och förutom Jens och Elin är det Marianne Mörck, Gunilla Backman, Frida Öhrn, Karl Noremo och Daniel Mauricio. Gunilla och Jens gestaltar artistens mamma och pappa, men annars är det inte någon som har någon fast roll utan dyker upp som olika personer som Artisten stöter ihop med under sin resa. Artistens livsresa har stora likheter med Peters liv. Och det märks att Peter nu har landat i sitt liv och känner sig trygg både privat och på scenen. Har man följt Peters karriär och sett en del av hans konserter så tar man nog lättare till sig föreställningen för det finns en del skämt och repliker som blir bättre när man vet var de kommer ifrån.

Förshowen är som sagt lite krystad och får en känsla av lite buskis/cabaré över sig. Även inledningen på den riktiga showen känns lite spretig och trevande fast samtidigt i ett väldigt hetsigt temp med låten ”Tiden Tiden” i Paris. Det börjar ta sig lite vid ”Somebody” men det riktigt stora lyftet och en av kvällens absoluta höjdpunkter är låten ”If tomorrow never come”. Här får Peter verkligen visa vad han går för och får med sig publiken till 100 procent. Om jag inte är helt fel är det en av hans nya låtar som är med på skivan Humanology som släpps i oktober. Och det är de nya låtarna som med några få undantag är bäst i hela föreställningen. Det är från den här punkten i företällningen som den växer och växer och man glömmer den lite trevande inledningen. Ett nummer som är riktigt starkt också är ”Everybody Hurts” som utspelas som en form av gruppterapi och där glänser Frida Öhrn med sin speciella ljusa röst. Berättelsen om Artisten avslutas med en fin version av ”Stockholm”. Frida Öhrn är en fena på munspel och vilket vi får höra i ett nummer. Marianne Mörck får publiken att skratta och hon visar även prov på att hon kan sjunga under kvällen.

I showen får vi se en hel del spännande kläder, allt från cirkusinspirerade dräkter, djävulskläder, gospelkåpor, beiga underkläder, men framförallt riktigt snygga kostymer på Peter och en skinnkostym i den stora finalen som sitter som en smäck på honom. Så snyggt!

Riktigt snyggt är också bildspelet och ljussättningen. Många fina bilder i bildspelet runt om i lokalen som förstärker känslan att vi är i Paris, London, New York eller Stockholm. Eller bara eldspel och ljus som i finalen. Supersnyggt!

Stor eloge också till den duktiga orkestern.

Popteater passar bra som benämning på vad det är för typ av föreställning. Det är pop och det finns en röd tråd i handlingens om de olika låtarna berättar. Senaste tiden har det varit mycket musikal för Peter men här visar han verkligen att han kan sjunga pop och de nya låtarna som han skrivit med Tobias Fröberg och Kathryn Williams passar honom helt perfekt. Har så sett framemot att få höra den här musiken sen jag hörde ”I’m a believer” i London 2014 och det har verkligen varit värt väntan. Just ”I’m a believer” är riktigt bra i sin nya lite mer upptempo version. Det är en låt som sätter sig.

Att han sedan valde att göra en show på det här sättet med låtarna innan skivan är släppt är ju bara en bonus.

Premiären avslutades som den ska med ett stort berg av blommor och alla som på något sätt varit med framför eller bakom scenen tog emot publiken stående ovationer.

Kan varmt rekommendera att ni går och ser showen! Den spelas bara till den 15 december.