För lite mer än 20 år sedan (7 september 1998) satte Peter Jöback upp en show på Hamburger Börs med 4 st dansare och ett 17 mannaband med mycket musikallåtar, lite Elvis och andra låtar som betytt mycket för honom. En helt fantastisk och underbar show. Under åren som gått har Peter hunnit med att göra ett antal skivor i olika genrer, musikal, pop på svenska och engelska, franska favoriter, covers och inte minst århundrades mest sålda svenska julskiva. Så till den här showen, som han benämner som popteater, har han ett digert material att hämta från sina egna skivor. Men han har inte nöjt sig bara med det gamla materialet utan han har släppt ett par nya låtar ”The Mask” och ”The Shape of you” som finns med på den skiva som släpps i oktober och som nu finns med i den här showen.

Till sin show har Peter handplockat ett gäng artister i olika genrer, Marianne Mörck, Gunilla Backman, Jens Hulthén, Elin König Andersson, Frida Öhrn, Karl Noremo och Daniel Mauricio, samt en tiomanna orkester.

Det var med stor spänning som jag begav mig till den första publikrepetitionen. Vi hälsades välkomna av regissören Hans Marklund som berättade vi skulle inte bara få se huvudshowen utan även förshowen som från och med torsdag kommer att pågå då och då under middagen som äts innan. Kvällen inleddes med att vi fick se alla delar i förshowen. Jens Hultén agerar som konfrencier och presenterar de olika numren. Lite krystade skämt så det får de gärna slipa på till premiären på torsdag. Marianne agerade operadiva,  Elin König Anderssson visade upp sin fantastiska kroppskontroll, styrka och vighet i ett akrobatiskt nummer. Frida, Elin och Karl gjorde en 50-60tals inspirerad version av ”Higher” och Gunilla en omarrad ”Under my skin” som båda var väldigt bra.

När förshowen var klar övergick det till den huvudshowen och Peter som ”artisten” äntrade scenen. Showen är uppbyggd med en röd tråd från barndomen med föräldrar som inte han med honom så han lämnade hemmet och vi får följa hans livsresa och sökande efter kärlek och bekräftelse. Det är verkligen inte bara en dans på rosor utan det är mycket svärta med misslyckade relationer och gruppterapi på scenen. Är det Peters liv vi får följa eller är det en uppdiktad historia? Det finns många paralleller med Peters eget liv. Allt berättas med hjälp av Peters låtskatt. Till en början känns det lite väl cabaré aktigt med det övergår mer till show. Den som förväntar sig musikallåtar kommer att bli besviken för musikaldelen refereras det bara till i vissa repliker och det gäller att man lyssnar noga för att fånga upp dem. Det blir lite spretigt och de övriga personerna har inte någon röd tråd i sina karaktärer förutom Gunilla och Jens som agerar som föräldrar men det är enbart inspelat. Annars dyker de upp som olika karaktär som ”artisten” råkat på i sitt liv. Ju mer man kan om Peter som person, hans skivor och vet vad han har pratat om i intervjuer och andra konserter desto roligare tycker man nog att showen är, för det är en del ”interna” skämt i showen. Gillade de små referenserna som dök upp lite här och där insmugit.

Ibland är det svårt att ta till sig ny musik när man hör den första gången, men i showen har Peter med rätt många låtar från skivan som ännu inte är släppt. Men alla nya låtar var riktigt bra och jag gillade dem direkt. Tre av dem har jag hört förut ”The Mask”, ”The Shape of you” och ”I’m a believer”. Den sista i lite mer upptempo än den versionen han sjöng i London på St James Theatre 2014, men den här versionen var minst lika bra och den sitter i huvudet. Det är riktigt bra pop på engelska som han släpper nu och han strålade verkligen på scenen när han sjöng dem. Måste vara så kul att få framföra flera av dem för publik för första gången. De nya låtarna lyfter verkligen showen till en extra höjd och var mer som en show i showen än de äldre som mer skulle berätta historien. De nya låtarna har han skrivit tillsammans med Tobias Fröberg och Kathryn Williams, ett projekt som han hållit på med i några år.

Scenen var snyggt uppbyggd med en catwalk med liten rund scen mitt bland borden på parketten. På väggarna runt om projicerades bilder på bland annat Stockholm, London och New York allt efter var vi var i historien, Det hängde tavlor med olika motiv som skulle spegla aristens liv.

Den här showen är väldigt annorlunda än den han gjorde på Börsen. Då var det flera härliga dansnummer och mer traditonell show. Det här är något helt annat. Det blandas med cabaré, teater, konsert och akrobatik. Personligen hade jag gärna sett ett ordenligt dansnummer, men inget på publikrepet i alla fall. Det är många klädbyten i olika stilar, allt från beigeaktiga underkläder, gospelrockar, snygga kostymer, paljetter, cabaréinspirerade kläder till en superläcker skinnkostym.

Peter har ju själv sagt att det är är något helt annorlunda än vad han gjort tidigare och det stämmer och man behöver nog ha ett öppet sinne för att kunna ta emot det här. Men när man väl har släppt in det så är det riktigt bra. Och när man hör de nya poplåtarna så känns det helt rätt för Peter och man glömmer nästan att han är en av våra bästa musikalartister. Just nu är det pop som gäller för Peter och det är riktigt bra!