Den här sommaren har ju varit helt fantastisk och den avslutas med Cookies N Beans hos Lasse i Parken. Lasse i Parken är ett så mysigt ställe på Söder, känns som man är i en bygdegård på landet någonstans och så är det innanför tullarna i Stockholm. En liten scen inne i grönskan, röda hus och en matservering som serverar hamburgare, röding, Wallenbergar och lite annat smått och gott och något gott att dricka till. Kön ringlar sig lång innan konserten börjar.

Det är 12 året  i rad som Cookies N Beans står på scenen och som de själva säger är det som en familjefest. De flesta i publiken har varit här förut och de känner sig hemma här. De har inte spelat ihop så mycket på sista tiden men sin årliga spelning här vill de inte missa.

Cookies N Beans består av Charlotte Centervall, Linda Stöm och Frida Öhrn. Charlotte känner nog all igen från diverse olika musikprogram där hon ofta är med i orkestern, senast i Allsång på Skansen. Frida Öhrns låt Release me med gruppen Oh Laura blev en av de mest spelade i årets Sommarpratare och i höst kommer hon att vara med i Peter Jöbacks show på Cirkus. Linda Ström släppte ett eget album (Med hjärtat på utsidan) förra året. Så tjejerna har fullt upp när de inte spelar tillsammans. Det märktes att de tyckte att det var kul att spela tillsammans igen.

Vi fick höra en härlig blandning av deras egna låtar och några underbara covers som ”First we take Manhattan” och ”Jolene”. De gör de låtarna så underbart bra! Älskar verkligen deras versioner på dem. ”Kings and Queens” är en härligt medryckande låt. Får erkänna att jag inte lyssnar så mycket på Cookies N Beans i vanliga fall, men gillar verkligen att se dem live. De är så otroligt duktiga. Charlotte som kan spela vilket instrument som helst, Frida som är en mästare på munspel och deras röster tillsammans är så underbara att lyssna på, särskilt på ett sånt här mysigt ställe som Lasse i Parken är. Ikväll hade de med sig några gäster som spelade banjo och gitarr med dem. Så bjöds det på munspelsbattle.

De lär ju spela här igen och det är inte omöjligt att jag dyker upp då också! Men innan dess så får jag njuta av Frida på Cirkus under hösten. Skulle inte bli förvånad om Charlotte spelar i bandet eftesom hon jobbat en hel del med Peter Jöback,  men har inte sett att de släppt vilka som kommer att vara med i orkestern.

Ännu en härlig sommarkväll perfekt för konsert. Eric Gadd inledde med några av sina souliga hits som ”Do you belive in me”, ”The right way” och ” Bara himlen ser på” innan det var dags för GES att äntra scenen till publikens stora jubel. Scen var riktigt snygg med mönster där olika textrader var inflikade.

Solliden är klassisk mark för Allsång och vilka är bättre på att leda allsång än GES? Inga allsångshäften eller textremsor behövdes. Publiken sjöng med från första tonen till den sista. Otrolig stämning! Publiken bestod mest av de som har vuxit upp med de här killarna, eller männen ska man väl säga. Niklas fyllde 60 för en månad sedan och i november är det dags för Orup att fylla 60 och Glenmark 65!! Men det märks inte alls. Det här är killar som åldras med stil! Niklas lovad inledningsvis att det inte kommer att komma en enda ny låt och en sån här konsert vill man inte ha låtar från någon ny skiva som ingen har hunnit lyssna in sig på, nej alla var här för att höra de gamla låtarna som ”En jävel på kärlek”, ”Upp över mina öron”, ”Hon har blommor i sitt hår”, ”Magaluf”, ”Mare Mare”, ”Regn hos mig”, ”Ingenting minner om dej”, ”Händerna på täcket”, ”Sångerna om sommaren”, ”Om”, ”Sista morgonen”, ”Oslagbara” och så självklart ”När vi gräver Guld i USA”. Det är så härligt när man hör den här typen av låtar och inser att man kan hela låten fast man inte har hört dem på flera år.

Jag var i Rålandshov när VMkillarna kom hem och tog emot folkets jubel och GES sjöng ”Gräva Guld”. Då var det hur mycket folk som helst så jag stod inte lika nära som ikväll när vi hamnade nästan längst fram. Stämningen i Rålis är ju svår att slå, men killarna och publiken gjorde sitt bästa ikväll för att det skulle bli en oförglömlig kväll. Så kul att Orup för två år sedan drog med sig Niklas och Anders när han fick en extra timme på Allsången och att de sen tog upp GES igen och ikväll slöt de ringen från den Allsångskvällen när de var tillbaka på Solliden. Men de får gärna fortsätta att spela tillsammans för de har så många låtar att spela så det finns många jag gärna hört ikvälll fick helt enkelt inte plats. Många som man vill höra igen från kvällens konsert också. Två timmar räcker verkligen inte till, utan de hade gärna fått hålla på en timme till.

Fantastisk nostalgikväll som en vacker måne gav extra magisk stämning till!

Två soliga augustikvällar i rad har jag nu njutit av Vegas i Vitan. Den av de bästa skatteåterbäringar som finns! Förra året var första året som Parkteatern hade med Vegas i Vitan på programmet och det är bara att hoppas att det är en årlig återkommande programpunkt.

Joachim Bergström, Karl Dyall och Rennie Mirro tillsammans med Blåsarsymfonikerna ledda av Jan Radesjö är något man kan leva på när vädret slår om och det blir kallt, grått och ruggit. Då får man plocka fram ”Feeling good” som Karl sjunger helt fenomalt bra,  Rennies ”Cry me a river” eller ”I who have nothing”, eller varför inte Joachims fantastiska tolkning av Mack the knife. Så många bra låtar som sjöngs ikväll av dessa tre skönsjungande herrar att det går inte att plocka ut bara en favorit. Deras röster kompletterar varandra perfekt i t ex ”My way”. Härligt sväng i Bernsteins ”New York, New York” som de sjöng på svenska som ett smakprov från musikalen ”On the town” som Rennie och Karl ska vara med i på Spira i Jönköping. Ser framemot premiären den 22 september då det inte bara blir sång utan dans av herrarna också. De har sån härlig energi och Rennie kan verkligen inte stå still en sekund. Hela tiden spritter benen som om de längtar efter att få dansa ut ordentligt.

Men det är inte bara sving- och storbandsmusik det bjuds på, utan även ett fint medley som hyllar Lill-Babs, Jerry Williams och Avicii. Kul att se Karl sjunga en ”Tuff brud i lyxförpackning” och Joachim som undrar om ”Klas-Göran” fortfarande är kär i honom. Publiken dansar loss till Avicii. Stämningen i publiken är på topp från första till sista tonen. Det är verkligen ”Let the good times roll” som både inleder och avslutar konserten.

Blåsarsymfonikerna backar upp killarna helt perfekt och i den delen när de spelar ett par nummer ur On the town i hyllningen till Bernstein som skulle fyllt 100 år i år.

Bra mellansnack mellan låtarna som lockar både till skratt som när Rennie berättar om sin SJ-problem men även har en allvarlig ton när han kommer in på sitt finaste minne från sommarens fotbolls-VM, Jimmy Durmaz ord om att han är en riktig svensk, och vikten av att vi väljer rätt i årets val.

Jag hoppas verkligen att Vegas i Vitan återkommer nästa år på Parkteatern.

”Vegas i” kommer även att ge sig ut på turné så håll utkik ifall de kommer till en plats nära dig. Bland annat kommer de att spela i Täby den 5 oktober. Karl och Rennie kommer även vara med i konserterna ”That’s Entertainment” på Musikaliska 9 och 10 februari 2019.

En av sommarens bästa traditioner är Niklas Asknergårds sommarkonsert hemma på Sund Nergården, en magisk idyll vid sjön Sillen. Vädret brukar alltid försöka sätta stopp för konserterna. Den här sommaren har ju varit så otroligt fin och i år slapp vi regn, men det blåste ordentligt, men det var ingen risk att varken publik eller artister skulle blåsa bort.

Hit bjuder Niklas sina vänner och det är inte vilka vänner som helst den här kvällen utan världsartister som Viktoria Tocca och Linda Lampenius, schlagerstjärnan Shirley Clamp och musikalartisten Daniel Sjöberg och den lokala förmågan Frida Kollberg. Som ”förband” bjuds det på Sandman Sisters. Orkestern leds av underbara Carina E Nilsson. En helt fantastisk blandning av artister som kommer till lilla Sund Nergården. Folk i trakten går verkligen man ur huse. Publikrekord med över 600 som hittat hit.

Vi var tidiga och hamnade först i kön innan de släppte in men det tog inte många minuter innan vi fick sällskap och kön ringlade långt över åkern. Soundchecket pågick när vi kom och det lyssnade vi till med glädje. Så öppnades den fina grinden och med raska steg tog vi oss över gräsmattan med våra campingstolar och välkomnades av Niklas själv. Med stolarna på plats framför scenen hämtade vi sedan våra picknickpåsar med gott kött och potatissallad signerad Johan Ahlvik (Taste by Johan Ahlvik). Det är inte många konserter där det ingår god mat så det här så lyxigt!

Nytt för i år var att vi redan när grindarna öppnats bjöds på musik. Sandman Sisters bjöd på härliga storbandslåtar, Andrew Sisters mm. Fina låtar, god mat och underbar utsikt över Sillen. En bra inledning på den här kvällen. Sandman Sisters fortsatte sedan med ett knippe låtar från 50- och 60talet för att sedan avsluta med lite rockigare låtar. För en gång skull så fyllde ”förbandet” en riktigt funktion och var inte bara en dålig utfyllnad som inte passade ihop med huvudartisterna som det så ofta är på stora konserter. När Sandman Sisters gick av från scenen var det dags för Niklas att ändra scenen med en av mina favoriter ”Feeling good”. Och det är verkligen ett signum för Niklas och hela Sund Nergården. Finns nog ingen som inte ”Feeling good” när man är här.

Hela kvällen bjöd på fantastisk musik. Första gästen ut var Viktoria Tocca som tillsammans med Niklas sjöng ”All I ask of you”, underbar duett från Fantomen på Operan. Viktoria fortsatte sedan med smakprov ur Broarna från Madison County där hon fick en ny duettpartner, Daniel Sjöberg. Ser verkligen framemot att se hela musikalen i höst så man får låtarna i sitt rätta sammanhang.

Sen bjöd Niklas på en fartfylld ”I got life” från Hair, älskar den låten! Nästa gäst att presentera var Frida Kollberg som bland annat gjorde en fin version av ”Gabriellas sång”. Nästa gäst ut var Shirley Clamp som fick visa att även hon kan sjunga musikallåtar och inte bara schlager och pop. En riktigt härlig version av ”You´re the one that I want” med Niklas. Vilken energi och glädje på scenen! Tänk att den låten är 40 år nu!

Sista gästen ut var Linda Lampenius och hon klev på scen när augustimörkret började sänka sig över Sund och det lilascenljuset tändes upp. Lindas violinspel blev verkligen helt magiskt och så stämningsfullt med den bakgrunden. Så vackert. Tillsammans med Niklas gjorde hon ”Your raise me up”. Sen fortsatte hon att spela med Shirley Clamp i den fina ”Jag fick låna en ängel”. När Shirely är på en scen så får vi självklart höra ”Min kärlek” som blir en härlig allsång med hela publiken.

Niklas är en perfekt värd som har härligt och personligt mellansnack, sjunger fantastiska sånger själv som t ex ”My heart will go on” från Titanic och låter gästerna ta plats.

Avslutningen på konseten blir ”Does your mother know” med Niklas, Frida, Shirely, Linda och den duktiga orkestern och då närmar sig klockan 22.

En konsert på Sund är något som inte är lik något annat. Fantastisk stämning mellan artister och publik och mellan artisterna. Alla är där för att man tycker det här är så kul och en sån underbar plats att vara på. Niklas förgyller allt med att vara så spontan och trevlig. Det är proffsigt men samtidigt helt opretentiöst. En pärla bland alla konserter. Har man en gång varit här så vill man tillbaka och jag ser redan framemot nästa sommarkonsert.

Sist men inte minst så i bakgrunden ser Johan Asknergård och resten av personalen till att allt flyter på smidigt och utan problem.