Såg rätt tidigt annonserna för den här festivalen, men kunde inte bestämma mig och tänkte nog att en lördag i maj kan bli väldigt regnig och kall så jag bokade aldrig någon biljett. Men så dök det upp i Abundos utbud och då är det ju ”gratis” så jag bokade två biljetter. Precis en vecka innan festivalen blev jag liggande med feber, solen sken utanför och det fanns alla förutsättningar för en jättehärlig festival. Men med nästan en vecka med feber så kändes det trots det fina vädret inte jättelockande. Så insåg jag att jag hade ju inte koll på avbokningsreglerna och det var försent att boka av utan avgift. Inte helt förtjust i att man har infört en regel om att om man bokar av sent så får man betala för biljetterna för man kan ju bli sjuk, men just nu var det bra för då kom jag iväg och det ångrar jag inte!

Strålande solsken, 26 grader varmt, en underbar majdag. När jag gick av i tunnelbanan i Zinkensdamm så var det en hel del medelålders människor som var på väg i riktning mot idrottsplatsen. En del klädda i neonfärger, gult, grönt och rosa och det var inte snyggt då och inte nu heller, men ändå kul att folk engagerar sig så. Det var en hel del folk redan inne på Zinken när jag kom in vid 15.40 tiden och första uppträdandet skulle vara kl 16. Lennie Norman var konfrencier och han fick för en gång skull in några lite roliga skämt. Första arsit ut var Anki Bagger som sjöng ett nummer och sen var det dags för det första stora dragplåstret. Mina gamla ungdomsidoler Noice! Första gången jag såg dem live var på en ett lov när de uppträdde på Ikea i Linköping. Ett gäng rätt okända killar som precis släppt en skiva som de sjöng några låtar från och delade ut idolkort och signerade. Ett par dagar senare hördes ”I natt är hela staden vår” och ”En kvälll i tunnelbanan” på radion hela tiden. Har nog inte lyssat på Noice på typ 30-35 år men det som är så magiskt med tonårsmusiken är att direkt vid första tonen så vet man vilken låt det är och man kan sjunga varenda ord i texten! Och jag var verkligen inte ensam om det. En samling medelålders människor som står och skriker med i värsta ungdomsrevoltanda i ”Du lever bara en gång och den gången är nu”, ”Ett bedårande barn”, ”Jag vill inte vara som alla andra”, ”Vi rymmer bara du och jag” och den mer finstämda ”Ut i natten”. Tyvärr är det ju bara hälften av orginalNoice som finns med oss idag. Sångaren Hasse Carlsson dog alldeles för ung och hans ersättare Funky Dan Larsson var ok, men hade inte samma rebellkänsla över sig. Mitt uppe i det punkrockrebelliska var ju Hasse lite småsöt också. Kvar är Peo Thyén och Robert Klasén. Superskoj att höra de här låtarna live igen och de hade gärna fått hålla på en stund till för de hann inte igenom alla låtarna. Men de sparade nog några av mina favoriter till senare på kvällen då de skulle komma tillbaka.

Efter Noice var det dags för Lasse Lindbom band som gästades av Annelie Rydé som gjorde en härlig ”Segla på ett moln” och sen duetten ”En kvinna och en man”. Suzzie Tapper som man inte ser ofta på scen eller i tv längre då hon tyvärr är sjuk i Parkinssons sjukdom gästade med sina hitlåtar ”Man kan äga” och ”Dansa naken i månens sken”.

Lasse Lindbom band följdes av Lile och Sussie som med full energi sjöng bland annat ”Oh mama”, ”What’s the colour of love”, ”Okey okey” och ”Bara du och jag”. De tjejerna har verkligen energi.

I början av 80talet var den ständiga frågan om man gillade Noice eller Gyllene Tider. Själv förstod jag inte varför man skulle välja, bägge banden var ju bra, fast olika i musikstilen. Och de pendlade lite fram och tillbaka vilka som var störst. Nu för tiden är det ingen tvekan om att Gyllene Tider är större för med Per Gessle som motor har de förvaltat sin popularitet bättre. Men på festivalen var de nog lika populära. Från Gyllene Tider var det bara Micke Syd som dök upp och tillsammans med Tommy Ekman från Freestyle/style bjöd de på en rad av sina härliga låtar. ”Fantasi” och ”Vill ha dej” var ju självklara Freestyle hits. Och även om det inte är en 80tals så blev det ”Gå och fiska”. Underbara låtar som man också kan texten på.

Min musiksmak är ganska bred och ett av mina andra favoritband från 80-talet är Lustans Lakejer. Så långt från Noice man kan komma. Gentlemmanpop ut i fingerspetsarna. Johan Kindes speciella röst och han tar oss med på en resa in i lyxen och glamourens värld med bland annat. ”Rendevouz i Rio”, ”Diamanter är en flickas bästa vän” och ”Syrsors sång.

På 4 timmar fick jag en härlig blandning av 80tals nostalgi. Helt underbart och vädret var ju så perfekt som det kunde bli. Programmet var inte slut när jag lämnade men jag hade sett och hört de band som jag kom för att höra så väldigt nöjd och glad lämnade jag festivalområdet som var fullt av folk i härlig feststämning.

Som jag inledde med, hade inte det här dykt upp i Abundos utbud hade jag inte kommit iväg och gått miste om den här underbara 80talsnostalgin i det underbara majvädret. En oförglömlig upplevelse.

https://abundolive.se/?utm_source=konsertmusikal

Det tog emot lite att gå in på en teater kl 16.00 när det är sommarvärme i Stockholm och man helst vill vara ute och njuta av varje stund man kan. Men har velat se den här showen och när den dök upp på Abundos lista så var det bara att slå till. Och dessutom är det sista föreställningen så det är nu eller aldrig som gäller.

När man bokar med Abundo kan man inte välja var man vill sitta utan man får en plats som inte teatern har sålt. Ibland är det långt fram och ibland är det långt uppe på balkong, men eftersom man inte betalar för själva biljetten så oavsett var man sitter är det väl värt sitt pris! Det har sålts mycket biljetter till Jills show så att det ens dök upp var lite oväntat och då kan man inte förvänta sig att få sitta i mitten på rad 1-3 som jag normalt bokar. Vi hamnade på rad 15 övre balkong och där är det delvis skymd sikt och man får inte någon närhet till Jill och det fantastiska 18-mannabandet på scenen. Jill har en fantastisk energi men den når inte ända upp till rad 15. Med andra ord, upplevelsen på rad 15 är inte samma som om man sitter långt fram på parkett. Och det är ju därför som biljettpriserna skiljer sig åt, man får den upplevelse man betalar för helt enkelt.

Showen ”That’s life” är gjord som en krogshow och det här är ett sista litet gästspel innan showen läggs ner och Jill tar sig an andra utmaningar. Showen är en hyllning till alla de musikaliska ikoner som Jill har lyssnat på sen hon var liten och inspirerats av. Det bjuds ett varierat låtutbud som vi förknippar med artister som t ex Frank Sinatra, Sammy Davis Jr, Cindy Lauper, Dionne Warwick, Diana Ross och självklart Dolly Parton. Vi får bland annat höra , That’s life, Jolene, 9 to 5, Time after time, For once in my life, New York New York, Fly me to the moon och Mr Bojangles. Det märks att Jill älskar de här låtarna som hon har valt till showen men alla var inte så kända som jag nog förväntat mig. Låten som var en hyllning till Elvis kan jag inte påminna mig att jag har hört förut och då är jag ändå uppväxt med en Elvisälskande mamma. Mr  Bojangles är en fantastisk låt som man tyvärr tog fokus från Jills sång genom att en nycirkusartist spelar Mr Bojangles på ett sätt som bara är tramsigt och inte tillför sången något. Luftakrobatiktjejen var duktig. Personligen tycker jag dock att det hade känts ännu mer lyxigt och showaktigt om hon haft med sig några duktiga dansar på scenen. Scenen var läckert byggd och ljussättningen var verkligen imponerande. Snygga ljusspel som lekte över scenen och upp i taket. Inledningsvis var det ett bildspel över Jills live, men från vår rad så såg man bara halvakorten så det gav inte så mycket tyvärr.

Lite antiklimax blev avslutningsnumret ”Dont you worry about a thing” för i det stora applådtacket så försvinner Jill ut för att byta om och det blir inte riktigt det där stora applådtacket som i alla fall jag vill ha. Allt avslutas med en finstämd ”Don´t make me over”.

Det var en trevlig show och det var värt att gå in från sommarvärmen för att se Jill och det fantastiska 18mannabandet, men med alla de fantastiska recensionerna som showen har fått så hade jag förväntat mig ett större och mäktigare helhetsintryck.

https://abundolive.se/?utm_source=konsertmusikal