Den 4 juni 2016 var jag i Jönköping på Spira och såg en reading av Camera. Jag tyckte då den var väldigt intressant och har sen dess sett framemot att se den som en färdig musikal. Sen dess har man jobbat på den och ikvälll var det så dags för världspremiären av den på Östgötateatern i Linköping.

När vi kommer till teatern lyser den röda lampan som visar att det är utsålt. I foajen minglades det med mousserande vin och choklad. I minglet såg vi flera kända ansikten som t ex Camilla Thulin som tår för Kostym och manusförfattaren Staffan Aspegren som tillsammans med Jan-Erik Sääf (musik och sångtexter) skapat den här nyskrivna svenska musikalen som är en fiktiv pjäs inspirerade av en del i Ingrid Bergmans liv.

Vi kommer in i Ingrid Bergmans liv när hon har bott ett tag i Hollywood med sin man Aron Petter Lindström och dottern Pia. Allt hon gjort i Hollywood har blivit succé och hon har vunnit en Oscars för bästa kvinnliga huvudroll i Gasljus. Ingrid Bergman tittar på slutscenerna ur sin senaste film Jeanne D’arc med Cameron. Av amerikanerna betraktas hon som amerikanska men själv har hon en längtan tillbaka till det europiska. Tillsammans med sin man ser hon senare en italiensk film av Roberto Rossellini och med Anna Magnami i huvudrollen. Hon blir helt fascinerade av filmen och skriver till Rossellini att hon vill filma med honom. Det här leder sen till att Ingrid och Rossellini gör filmen Stromboli tillsammans och de har en passionerad kärlekshistora. Ingrid skiljer sig och får tre barn med Rossellini. Amerikanerna har svårt att förlåta henne det som de ser som hennes svek. Parallellt får vi följa Anna Magnami som skulle ha gjort den filmen med Rossellini men som när hon blivit ratad av Rossellini gör en egen film på grannön Volcano. Åren går och så småningom skiljer sig Ingrid från Rossellini och återvänder till Hollywood för att göra Anastasia.

Ingrid  Bergman spelas av Karin Oscarsson som gör bra tolking av Ingrid. Hon är nordiskt sval till skillnad från den italienska hetleverade Anna Magnami som spelas av Maria Möller. Maria var var även med på den reading jag såg i rollen som Anna och hon är verkligen som klippt och skuren för den rollen. Hon har en hetta och passion i skådespeleriet och låten Volcano är en av de stakare i musikalen. Ingrids man Aron Petter spelas av av Patrik Martinsson som är väldigt bra som den lite undanskuffade maken som trofast står lite i Ingrids skugga och tar hand om hemmet och Pia. Niklas Risbeck spelar Roberto Rossellini som kommer in och erövrar Ingrid. Patrik och NIklas har en bra duett som handlar om att de bägge älskar Ingrid. Alla dessa fyra har väldigt bra sångröster och imponerar i sina sånger. Lite extra kul är det att se Patrik på scen i Linköping för det är just i Linköping jag första gången för väldigt många år sedan hörde honom sjunga. Nästan innan han sångkarriär hade börjat faktiskt. Redan då tyckte jag han hade en jättebra röst och den har bara utvecklats till det bättre. Låten om hur Ingrid föddes i en Camera och vill dö i en Camera sjungs väldigt fint och stämningsfullt av Karin.

Det är en bra ensemble och ett par av dem, Hani Arrabi och Johan Hwatz känner jag igen från readingen. Kul att de är med även nu.

Vissa av kläderna som Camilla Thulin har gjort är väldigt vackra, särskilt Anna Magnamis. Hade gärna sett lite mer glamorösa kläder i numret från Oscarsgalan där kläderna tyärr mest ser ut som myspyspyjamaser i svart plysch med stora vita haklappar. Särskilt de manliga kostymerna i det numret satt inte så bra på. Vad jag har förstått har man låtit återskapa mönstertrycket på en klänning som Ingrid Bergman hade på Stromboli. Väldigt fin tanke men även där kunde passformen varit bättre.

Filmproduktionerna av Fredik Egerstran, scenografin av Bengt Fröderberg tillsammans med ljusdesignen av Håkan Jansson skapde flera effektfulla scener. Mycket av bakgrunden var filmer projecerade på en filmduk och från att det varit en stillbild så började träden blåsa i vinden, rök stiga upp från vulkanerna och så vidare.

Bra koreografi av Karl Dyall.

Musikalen är cirka 3 timmar vilket tyvärr kändes för den tappade lite tempo och den skulle nog tjäna på att tajtas till lite grann. T ex scenen där man får följa brevet som Ingrid skickar till Rossellini från USA, över Atlanten och genom hela Europa. Det är flera bra effekter och dans i det numret, men som helhelt kändes det lite för långt.

Musiken och sångtexterna är bra och för handlingen framåt som den ska i en musikal.

Jättekul att man satsar på en nyskriven musikal och att resultatet är så bra. En välspelad och välsjungen musikal och den är absolut värd att ta sig till Linköping eller Norrköping för att se, om man nu inte bor där.