Tänk vad åren går! Det är snart 30 år sedan jag såg The Phantom första gången i London och nu i dagarna firar den 30 år här på Broadway! Det är utan tvekan den musikal jag har sett flest gånger så varför inte fira min 50 årsdag just på Majestic Theatre med att se Peter Jöbacks premiärföreställnig för hans inhop som The Phantom under 30 årsjubileumet. Här kommer man fira det i flera dagar med att de ringer i klockan på Nasdaq, ljusspel på Empire State Building, billboard på Times Square och självklart en stor galaföreställning med massa specialinbjudna. Det händer nästa vecka, men idag är Peters premiärkväll!

Det började lite skakigt när vi skulle hämta biljetterna, tog lite lång tid att leta igenom högen för börjar efternamnet på S ska de leta lite i högen. Sen skulle jag ta ett kort på tavlan som visar vilka som är med. Och ve och fasa, Peters namn stod inte där! Så vi hör i biljettluckan och svaret var ”han börjar inte förrän om ett par veckor och han spelade inte igår”. Enligt det som stått i tidningarna så skulle han ju börjat den 15 januari, men så var inte fallet. De kollade med stagedoor och vi fick det lugnande beskedet att han har inte kommit än men ska spela Lite senare hade han också lagt upp på Instagram att i kväll var det dags!

Så med det lugnande beskedet hade vi en härlig dag i New York och sen blev det att köa för att komma in på teatern eftersom de inte släpper in till själva teatern förrän 30 minuter innan det börjar med väskkontroll och allt. Väl på plats så slog vi oss ner på rad ett, mitten. Var annars?

Kristin Blodgette slog igång orkestern och de härliga toner och föreställningen kunde börja. Alltid lika underbart att höra de första tonerna. Även om jag har sett den hur många gånger som helst hittar man alltid något nytt och det blir annorlunda för det är andra personer som spelar. Peter gjorde en strålande Fantomen och samspelet med den underbara Ali Ewoldt var helt fantastisk som Christine. Ali har en helt makalöst bra röst, en av de bästa Christine jag har sett. Däremot kommer inte Greg Mills på topplistan som Raoul. Han kändes för gammal, för stel och ett irriterande colgate leende hela tiden. Kemin saknades mellan honom och Christine. Men rösten var ok. Då var Rodney Ingram som spelade Raoul när vi såg den igen den 18 januari mycket bättre. Det är Rodney som spelar Raoul i vanliga fall och han var som klippt och skuren för rollen. En vacker yngling, charmig med en fantastisk röst och där fanns det verkligen kemi med Christine. Ett så vackert förälskat skönsjungandet ungt par. Deras ”All I ask of you” var en ren njutning.

Vi fick också två olika Madame Giry och jag gillade Kathrine Heaton som var med den 18 januari bäst, men hon är ”bara” stand in för Maree Johnson. Hon hade mer pondus i mitt tycke. Mer som Sanna Martin som spelade på Cirkus.

Den 18 januari så hade min kompis turen att vinna på det dagliga lotteriet så vi hamnade lite på sidan på rad 1 (AA9 och 7), men väldigt bra plaster det också. Var intressant att se det lite från sidan för ett annat perspektiv och i vissa scener mer närhet eftersom orkesterdiket inte är mellan raden och scenen.

Varje gång jag ser den blir jag lika fascinerad när Fantomen och Christine kommer inglidande på båten och ljusstakarna växer fram ur dimman. Det finns så många underbara scener i Fantomen. Kläderna är otroligt vackra och man blir hänförd av allt man ser.

Peter är en underbar Fantomen och det är så kul att de valde just honom att spela på det här 30årsjubileumet. Jättekul att få ha varit med och firat det på plats hans första kväll här och sen matineén ett par dagar senare. Peter, Ali och Rodney är otroligt bra tillsammans så verkligen en cast som visar att föreställningen är värd att se igen och igen! Och det kommer hela tiden nya unga musikalarister som är med i den och som gör sina egna tolkningar av rollerna så The Phantom of the Opera kommer att fortsätta att spelas på scenerna runt omkring i världen.