Så har dagen kommit som låg så långt bort när vi köpte biljetter för en evighet sen. Ja, när vi köpte biljetter till premiären 14 september och en del andra så fanns inte 14 maj ens som ett speldatum. Men lyckligtvis så har ”sista” flyttats fram ett antal gånger. Inte blir det billigt när teatrar håller på och flyttar ”sista” men när man absolut vill kunna njuta av en fantastisk föreställning så bokar man nya biljetter, och så får man ju njuta ett par gånger till.

Så nu var det dags att ta in varje ton, rörelse och blick riktigt noga för sen får jag aldrig uppleva det igen med den här underbara uppsättningen. Sista gången som Sanna Martin som Madame Giry slår sin danskäpp i golvet för att få ordning och sista gången som hon nästan omärkligt skakar på huvudet för att visa Christine att hon inte ska avslöja vem som lärt henne sjunag, sista gången som Glenn Edell som polis dyker upp i orkesterdiket och felaktigt avlossar ett skott, sista gången som John Martin Bengtsson går över scenen bärandes på en steg. Ja listan kan göras hur lång som helst på alla de här små sakerna som jag inte får uppleva igen. Och det här detaljerna kan ju kännas konstigt att tas upp, men den här uppsättning är så perfekt ut i minsta beståndsdelen och varje gång jag ser den upptäcker jag något nytt. Någon man tittar lite extra på och upptäcker en liten nick, en blick som ger extra tyngd åt scenen. Och allt det här ser man förstås bäst när man sitter nära, som på rad 1 i mitten… Bakhuvudet på dirigenten Julian Biggs har man full koll på då!

Och aldrig mer ska jag få rysningar av välbehag när första tonen hörs, rysningar när Christine tar de första trevande tonerna som sen övergår till triumf, rysningar när Peter Jöback gör entré som Fantomen och de odödliga tonerna börjar spelas. Hur häftigt det är när sjön med alla kandelabrar växer upp. Och det där underbara ögonblicket när Raoul upptäcker att Christine är hans barndomsvän. Hans minspel är så underbart, och också hur de andra på balkongen noterar att detta. Så lätt att man fokuserar på Christine i den scenen för Emmi sjunger ju helt fantastiskt, men man måste lyfta blicken och titta runt och se hur övriga på scenen agerar.

Ja det är så många underbara scener och smådetaljer som jag kommer att sakna. För att inte tala om den underbara musiken och sången. Peter Jöbacks tolkning av Fantomen är så superb, hans minspel, rörelser och känslighet och till det hans fantstiska röst gör att hans Fantomen är helt unik. Emmi Christensson är verkligen Christine. Hon är så vacker, spröd och har en så ljuvlig röst. Inte undra på att Raoul blir helt förtrollad av henne. Anton Zetterholms Raoul är så härligt ungdomligt förälskad i Christine och han visar det med så många små fina rörelser. Hans röst älskar jag också. Tänk att vi har tre så bra musikalartister! Ja det finns inte en enda dålig musikalartist på scenen. Hade ju lyckan att få se John Marin Bengtsson som Fantomen en kväll och vilken röst den killen har! Karolina Andersson som operadivan Charlotta är perfekt. Sindre Postholm och Rolf Lydahl som Monsieur André och Monsieur Firmin är ett härligt radarpar. Så Meg Giry underbart spelad av Tehilla Bladh. Alltid lika rörande slutscen när hon sitter ensam kvar på golvet med Fantomens mask mot sin kind. Hon som verkligen skulle kunna göra allt för att få ta Christines plats som Fantomens elev.

Och utom alla fantastika muisker, ljus och ljudtekniker och allt andra som bara finns men som inte syns skulle den här uppsättnnigen inte vara så bra som den är.

När man sitter nära så förundras man varje gång av alla fantastiska kläder! De är så vackra!

Är verkligen få musikaluppsättningar som kan matcha Fantomen, och det märks ju också av hur länge den har gått och den lär ju fortsätta att gå i London hur länge som helst till. Men här i Stockholm är det alltså slut nu. Artisterna skingras åt alla håll och kvar finns bara underbara minnen och en del av mitt musikalhjärta kommer alltid att tillhöra just den här uppsättningen.

Tack alla som har varit med och gett mig så härliga musikaliska upplevelser! Tack Peter Jöback för att du plockade hem Fantomen! London, New York och Stockholm, vilka upplevelser och minnen du har gett oss!

Ska bli så kul att följa er alla vad ni kommer att göra framöver!