The Book of Mormon är succémusikalen gjord av South Parkgänget, men av någon anledning har det inte blivit av att jag sett den vare sig i New York eller i London. Har alltid varit något annat som lockat mer att se. Så det är jättekul nu att den sätts upp på China och det är dessutom första landet som får översätta den. Det säger lite om att Sverige ändå har ett bra rykte ute i musikalvärlden. Och regissören Anders Albien fick ju väldigt goda lovord över Flashdance internationellt så att han skulle få regissera var nog rätt klart.

Och kvällen till ära när det är ett av de första publikrepen så hälsade han oss alla välkomna och berättade lite om musikalen, för det finns ju inte några program än. Kul att se honom live också. Och man fick blogga, om man tyckte om musikalen. Och eftersom jag tyckte mycket om den så bloggar jag på!

När det utlovas att en musikal ska vara rolig så blir jag alltid lite fundersam. Är den verkligen så rolig som de lovar? Och hur rolig kan en musikal om två missionerande mormoner vara? Dessutom när ett av affischnamnen i en musikal är Per Andersson blir jag än mer fundersam. Men jag kapitulerade rätt snabbt här. Musiken är glad och medryckande och jag kom på mig själv att ha ett leende på läpparna i stort sett hela föreställningen. Och faktiskt ett och annat skratt också!  Och musiken var medryckand så man klappade takten. Utan tvekan är det här är det bästa jag har sett Per Andersson göra på scen. Och han skulle kunna bli ännu bättre om han tonade ner sig ännu mer. Finns vissa ställen som det blir överspel på och för mycket av hans vanliga gubbar. Det är ju Elder Cunningham jag vill se, inte Per Andersson om ni förstår vad jag menar.

Elder Cunninghams missonspartner är Elder Price. Cunningham är den töntige killen som ingen vill vara vän med, medans Price är stjärnan av mormonstudenterna och alla förväntar sig att han ska lyckas stort med sitt missionarbete. Men allt går lite fel när de blir skickade till Uganda…De vill inte bli frälsta där. Hur ska det gå?  Price spelas helt underbart av Linus Wahlgren. Hans timing är rätt och han sjunger bra. När de kommer till Uganda finns redan ett gäng mormoner där och de leds av Elder Mckinley, spelad av Anton Lundqvist. Han är sååå rolig och underbar! Ett av föreställnings bästa nummer är ”Släck” som handlar om att känner man lite homovibbar, eller någon får cancer eller nåt annat problem uppstår så släcker man bara och allt bara försvinner. Ett härligt nummer med stepp i! Ett steppnummer förhöjer alltid en musikal! För att flörta lite mer med oss musikalfreaks har de stoppat in ett nummer med lite höga hattar också. Det är väl få musikaler som inte har en liten kärlekshistoria i sig. Cunningham träffar en byflicka, Nabulungi och ljuv musik uppstår men det förkläs i att han döper henne. Nabulungi spelas av Samantha Gurah som kommer från Norge och har lärt sig svenska för den här rollen. Hennes pappa spelas  bra av Peter Gardiner.

Book of Mormon är en satirisk musikal och det varnars för grova ord och det slängs med lite ”vulgära ord”här och där,  men det görs på ett bra sätt, det blir inte billigt på något sätt. Blir mer absurt och sen tar de ju upp allvarliga ämnen som Aids och kvinnlig omskärelse och budskapet att det som förekommer i vissa länder inte är rätt. Och hur man kan få folk att följa en ledare, även när han presenterar det mest konstiga budskapet! Vad det är är får ni själva gå och se. Men det innehåller grodor….  Tycker det var kul med alla referenser till bl a Stjärnornas Krig, Sagan om Ringen och Lejonkungen som dyker upp lite här och där.

Sceneriet var bra gjort och snygg ljussättning.

Orkestern leds av Janne Radensjö som jag har haft nöjet att se och lyssna på ett antal onsdagar på Haymarket under hösten. Musiken var som sagt glad och medryckande, men den kommer ju inte upp i klass med t ex Les Miserable, Fantomen eller Kristina. Och inte något soundtrack jag skulle köpa tänkte jag skriva, tills jag kom på att jag köpte nog den på Dress Circle när den precis hade släppts och visst hittade jag den i min CDhylla. Oöppnad…. Ja så jag får kanske ta och lyssna på orginalcasten. Blir ju roligare nu när man har en bra uppsättning att tänka tillbaka på.

Publiken gillade verkligen vad de såg och hörde. Det var mycket handklapp under föreställningen och i slutet vad det visslingar och rop och stående ovationer som inte riktigt ville ta slut, fast Anders Albien försökte tysta oss. Så vi fick oss ett litet smakprov från det riktiga applådtacket.

Det här är en annorlunda musikal men den är bra och den är rolig och man mår bra av den! Direkt efter sa min kompis och jag att det här vill vi se igen! Vi låter det gå några veckor så de får spela ihop sig lite mer och sen går vi. Eftersom det här bara var ett publikrep så kommer de ju att slipa på det ännu och mer den kommer bara att bli bättre! Jag kan varmt rekommendera att ni skaffar biljetter om ni inte redan har gjort det!