När Bruce har 3 st konserter så är det lika bra att gå på alla 3 för man vet att de kommer att bil helt olika. Så det är mer som en hockeymatch med tre perioder. 3 perioder a 3 timmar. Så totalt 9 timmar Bruce!

Inför första konserten frågade alla journaliser vad ska du göra för att det ska bli speciellt i Stockholm? Och han gjorde nog det som ingen hade förväntat sig. Ett par låtar in i konserten så har han ett av sina få mellansnack. ”We been coming here since 1975 and it was one of the first places outside US we played at. We like to thank Sweden for letting me be part of your life, your culture and your country. We like to give you something special. We are going to play Born to run from start to end!” Det är väldigt sällan han spelar en hel skiva från början till slut så det var verkligen något helt speciellt. Efter att ha spelat alla hela skivan tackade hela bandet och sen vart ”lets go back to the show” och så fortsatte han med resten av konserten.

Nästa kväll underade alla förstås vad ska han göra nu? Och efter några låtar var det dags igen, den här gången hela Darkness of the Edge of town. Inte någon skiva jag kan så där jättebra får jag ju erkänna men det var några riktigt kraftfulla ballader i den och arenan lös upp av alla mobiltelefoner. Inga mer tändare här för att skapa stämning! Det var verkligen läckert!

Tredje kvällen var ju spekulationerna i full gång, vilken skiva blir det nu. För något annat kunde ingen tänka sig. Skulle det bli The River eller Born in the USA. Till min stora glädje blev det Born in the USA och vi var tillbaka sommaren 1985 och även om jag inte lyssnat på den på flera år så kunde jag sjunga med i alla låtar. Helt fantastisk stämning i Friends arena.

Springsteen är ju en underbar liveartist. Den bästa som finns för han ger verkligen allt i tre timmar. Inga pauser, klädbyten utan fullt ös hela tiden. Drar ner på tempot med en ballad för att få det lite lugnare men man blir verkligen imponerad av att han orkar hålla på så länge som han gör. Spelglädje är total för honom och bandet.

I och med att det var tre olika skivor som spelades blev ju låtlistorna väldigt varierande och några låter som spelades varje kväll. Självklara att spelas varje kväll var Wrecking Ball, allsången Waiting on a sunny day och förstås 10 avenue freezeout. Den sista är Bruce hyllyning till den bortgångne saxofonisten Clarence Clemmons, the big man. En hyllning med bilder och intensitet i sången som gav ilningar. Och att hans brorson har tagit över saxofonspelandet visar ju bara på vilken familj E-Street band har blivit. En raritet som plockades fram första kvällen var önskningen Mountain of Love. Men det här med att spela en hel skiva påverkade självklart också vilka övriga låtar som kunde spelas. Vi fick bara Hungry Heart andra kvällen och The river spelades överhuvudtaget inte på någon av de tre konserterna. Och det är nog den enda låt som jag saknade. Men två kvällar avslutades med Twist and Shout, stadiumwrecker, men Friends arena står kvar och Bruce är hjärtligt välkommen tillbaka.

Sen gjorde Bruce något han aldrig gjort tidigare, han köpte en helsidesannons i Aftonbladet och tackade hela Sverige för det fantastiska mottagandet han får varje gång han kommer hit! Det är nog inte sista gången han kommer till Sverige!