Den 12 juni är det dags för premiär för Hjälten från Öresund och sista sommaren för Eva Rydberg på hennes älskade Fredriksdalsteatern. En sommar då hon också kommer att fira sin 83-års dag. En verklig legend inom svensk showmiz. Stafettpinnen med att spela sommarfars på Fredriksdalsteatern lämnar hon vidare till Claes Malmberg som också är med i årets föreställning.

Första gången Eva spelade på Fredriksdalsteatern var 1993 då hon spelade mot sin idol Nils Poppe som sen föreslog att hon skulle ta över och driva sommarfars på teatern. Det har blivit många farser sen dess. Vad har då teatern betytt för dig Eva?

• När man jobbar som frilans är det underbart att ha ett fast jobb att gå till. Det innebär en trygghet att ha även om man inte blir rik av att vara teaterdirektör. Men man blir rik på kärleken från publiken för det är en fantastisk publik som kommer år efter år.

Kärlek från publiken, vad är det du vill ge till dem?

• Jag vill ge dem ett kärt minne. En ljummen sommarkväll med musik, sång, dans och mycket skratt som de kan leva på länge. Livet behöver få vara kul!

Hur kommer det sig att ni valde Hjälten från Öresund som den sista pjäsen?

• Det var Mikael Lindell Bohlin som föreslog den. Den har spelats två gånger tidigare under Poppes tid och i år är det 100 år sedan den skrevs av Franz Arnold och Ernst Bach. Men vi har valt att förlägga den till 1960-talet. Det är så kul för vi har tio helt nyskrivna låtar (av Niklas Holtne, P-O Nilsson och Anders Aldgård) och när man hör dem tror att de är från 60-talet men de är helt nya. Från början var det tänkt att jag skulle spela en annan roll men eftersom jag spelade husa mot Nils Poppe ville jag avsluta med att spela husa igen. Det är en jätterolig roll och det ska bli så kul att få spela husa till Claes Malmbergs roll (fröhandlare Hilding Blomgren).

Hur är det att spela med Claes Malmberg?

• Det är precis som att jobba med sin lillebror. Vi har så kul ihop. Jag kan vara sarkastisk mot honom och han mot mig. Vi skrattar mycket och det är ett givande och tagande när vi jobbar med föreställningen. Vi hjälper varandra och testar oss fram. Pjäsen blir så mycket bättre när man hjälper varandra, alla blir bättre då.

Claes är ju från Göteborg, är det någon särskild göteborgshumor som kan komma fram?

• Det har jag inte tänkt på. Jag jobbade mycket med Hagge Geigert i Göteborg så lite blir det att sluta den cirkeln också när Claes tar över. Men jag tycker inte Claes pratar så mycket göteborska. Men det händer att han säger något på skånska och då kan det bli lite kul, men man hör ju att han inte kommer härifrån ändå. Jag tycker det är så kul med dialekter. Småländska och värmländska tycker jag mycket om för de låter så trevliga. Själv har jag mest hållit mig till min skånska annars är det inte jag. Vissa tv-serier har jag dock fått prata mer rikssvenska i för rollen har krävt det. Ska man vara arg så är det mest effektivt att vara det på rikssvenska. Man kan ju inte ens tänka sig att en norrman kan blir arg för de låter ju så glad hela tiden, säger hon och pratar lite norska.

Din dotter Birgitta är ju med och spelar här på Fredriksdal, hur är det att jobba med henne?

• Ja, det är ju både min dotter och hennes man Robert som är med. Det är så kul att jobba med dem för jag känner mig så trygg. Birgitta är en sån rolig tjej och hon är mycket roligare än vad jag är. Vi spelade en gång samma typ av karaktär och när vi tittade på det efteråt så skrattade jag så mycket åt henne för hon är så kul.

Förbereder du dig på något särskilt sätt innan du går upp på scenen?

• Jag vill gärna ha koll på allt så jag vet att det kommer att gå bra för alla. Jag repeterar manus både hemma och på teatern för jag vill inte komma av mig under föreställningen. Men händer det så vet jag ju att någon av mina medspelare plockar upp mig. När man spelar fars gäller det att man har rätt timing för att det ska bli kul. Sen blir man ju avbruten av skratt och det vill man ju bli, men då är det viktigt att man kan sina repliker. Jag kommer ihåg en gång när jag spelade i en mer dramatisk förställning så tyckte jag det gick så bra för jag blev inte avbruten tills jag kom på att jag saknade skrattet. Men här på Frediksdal vill jag bli avbruten av publikens skratt. Då vet jag att de har det bra.

Du har ju en lång och gedigen karriär bakom dig, är det något du minns lite extra?

• Jag tänker inte på det som karriär. Det har varit många jätteroliga jobb under åren. För mig är det ett jobb som jag går till och som jag vill göra så bra som möjligt och att få underhålla publiken. Personligen var det extra kul att vara ”förband” till Frank Sinatra, fått uppträda på cirkus med Gene Kelly och träffat Sammy Davis Jr. Många roliga år på scenen har det blivit.

Vad händer sen när sista föreställningen är över på Fredriksdal?

• Det är en del saker på gång efter det men inget som jag kan berätta om nu, slutar gör jag inte! Men det blir inte någon mer utomhusteater för mig.

Inför sista sommaren på Fredriksdal är det något särskilt du vill säga till publiken?

• Glöm inte att ta med er regnkläder och tröja! Jag blir så stressad när jag ser att publiken kommer i sina fina tunna sommarkläder och inte har med sig mer. De får inte bli kalla och blöta när de ska ha kul hos oss. Jag vill att det här ska bli ett underbart sommarminne för oss alla. Mycket skratt, för det behöver vi mer av.

Biljetter till Hjälten från Öresund kan köpas här:

https://www.nortic.se/ticket/event/72210

Bilder @Johan Löfquist