Come from away, premiär, Östgötateatern, Linköping 9 september 2022

För knappt två år sen när pandemin härjade hade jag förmånen att vara en av de 50 som fick se smygpremiären av Come from away i Norrköping och blev helt knockad av den här underbara varma medmänskliga musikalen. Utvecklingen av pandemin satte sen stopp för den så jag blev så lycklig när Östgötateatern sätter upp den igen. För det här en musikal som behövs extra mycket nu med de rådande samhällsklimatet i Sverige och runt om i världen. Vi behöver bli påminda om det goda och medmänskligheten, att det finns en hjälpande hand när det behövs, men också att vi behöver sträcka ut en hand till de som drabbas av krig och annat. Att inte se bort.

Come from away handlar om hur människorna i den lilla staden Gander i New Foundland liksom alla andra i världen chockades över bilderna på flygplanen som flög in i World Trade Center i New York 11 september 2001. Men för dem blev det än mer verkligt när 38 plan blev omdirigerade att landa på deras flygplats och helt plötsligt skulle de ta hand om 7 000 flygpassagerare och besättning från hela världen. I ett slag fördubblas nästan befolkning i Gander. På en gång går alla innevånare samman och samlar ihop allt det kan, ordnar sängplatser o s v för att kunna ta emot flygpassagerarna som inte har en aning om vad som har hänt. Det blir underbara möten mellan de här människorna, först trevande, misstänksamhet, och olika fördomar florera, men sakta utvecklas fantastiska vänskapsband. Man hjälper och tar hand om varandra.

Det här är en riktigt ensemblemusikal och det är så kul att det i stort sett är samma ensemble som för två år sen. Anna-Maria Hallgarn har fått axla rollen som flygkapten Beverly Bass/Annette och hon balanserar så bra mellan att vara den handlingskraftig flygkaptenen som tar ansvar för sina passagerare samtidigt som hon är visar en mjuk sida i telefonsamtalen med sin familj. Det är magiskt när hon sjunger om sin dröm att blir pilot och sen att hon lyckas bli American Airlines första kvinnliga flygkapten. Så man förstår ju att Irene Sankoff och David Hein som skrev musikalen valde att lyfta fram just Beverly Bass som den flygkapten som lyfts fram i musikalen. Men som sagt, främst är det en ensemblemusikal och hela ensemblen är otroligt bra musikaliskt och är så samspelta. De sprider så mycket värme, glädje och medmänsklighet till publiken. Det är sån otrolig kraft i alla nummer när hela ensemblen är med och det märks verkligen att de gillar den här musikalen. Genom Markus Virtas regi så fångas alla nyanser och stämningar perfekt. Men även om det mest är värme så finns det tillfällen när det smärtar också. Man lider med Hannah (Pia Ternström) som inte lyckas få tag i sin son som är brandman i New York under tiden som de är i Gander. Det gör så ont i hjärtat när muslimen Ali (Hani Arrabi) får utså misstankar och fördomar bara för att han är muslim.

Scenografin är så enkel och genialisk. Det är i stort sett lite stolar och bänkar som får blir flygstolar, barstolar etc om vartannat. Lika smart är kostymerna för alla spelar dubbla roller både som Ganderbor och som flygpassagerare men bara genom en keps, en tröja eller kaptenskavaj så byter de karaktär och det går helt sömlöst.

Det finns bara lovord och superlativ att ösa över den här musikalen men för att riktigt förstå känslan den ger så måste man se den själv. Så missa den inte nu när det finns en chans igen. Till och med den 23 oktober spelas den i Linköping och 12 november till 31 december i Norrköping. Boka biljett och se den!

The Bodyguard the musical, premiär 8 september, Chinateatern Stockholm

Ja det är väl knappt ingen som inte har sett den numera klassiska filmen med Whitney Houston och Kevin Costner från 1992 och förtrollats av musiken och den omöjliga kärleken mellan megastjärna Rachel Maron och livvakten Frank Farmer.

Såg musikalen i London första gången 2013 men nu är det dags för den svenska versionen och premiär med bubbel och i minglet var en härlig blandning på folk som Tommy Körberg, Gunilla Backman, Sofie Sarenbrant men den riktiga stjärnglansen satte den mest oväntade premiärbesökaren, ingen mindre än Ingemar Stenmark.

Redan tidigt markeras att det här en musikal där shownumren står i centrum när Rachel Marron (Nadja Kasanesh Holm) gör en magnifik version av Queen of the Night. Stora häftiga shownummer med duktiga dansare i häftig koreografi, glitterklänningar, läcker ljusdesign och makalöst bra sång är det som är den här musikalen riktigt starka sida och som sticker ut i musikalsammanhang. Nadja Kasanesh Holm var med i idol och imponerade på många med sin starka sångröst och här har får hon många tillfällen att briljera, men hon har tuff konkurrens av Marsha Songcome som spelar hennes syster Nicki Marron. Det är tur att man i musikalversionen låter Nicki komma fram och ta mer plats för det är Marsha som bjuder på riktigt smärta i sina sångnummer och är vassare i skådespeleriet. För det här är en musikal som är riktigt stark och glänsande i själva musiknumren och eftersom de är så bra så märks det tyvärr att skådespeleriet inte riktigt når upp till samma klass. Det blir lite stelt och kantigt ibland och den där magiska känslan mellan Rachel och Frank vill inte infinna sig och den får inte riktigt tid att blomma ut heller för snabbt ska ett nytt fantastiskt shownummer framföras. Frank Farmer spelas av Anastasios Soulis och den rollen är förutom ett karaokenummer bara en talroll. Ja, det är ju så att i stort sett alla roller förutom Rachel och Nicki är talroller, så är det en musikal egentligen när ingen dialog framförs sjungande och bara ett fåtal låtar bär handlingen framåt? Men vad spelar det för roll, det är en energisk och underhållande föreställning där storslagna magnifika shownummer avlöser varandra i snabb fart och man bara njuter.

Kristina från Duvemåla – konsertversionen – 13 augusti, Dalhalla

Kristina från Duvemåla är en av mina absolut favorit musikaler och den har betytt så otroligt mycket för mig. Utan Kristina så hade jag inte varit den jag är i dag, ni som vet ni vet. Jag har sett den ett antal gånger på Cirkus, konsertversionerna i Sverige, i Albert Hall och på Carnegie Hall. Musiken, texterna och handlingen är ju helt makalöst bra. Men oavsett hur bra grundmaterialet är så gäller det ju att det kan framföras på rätt sätt. Originalet sitter så djupt inne i mig med Helen, Anders och Peters versioner av Kristina, Karl-Oskar och Robert så frågan är kan jag släppa dem och njuta av det som framförs ikväll? Namnen på pappret låter dock lovande, så det är med spänd förväntan jag beger mig till Dalhalla den här helt underbara sommarkvällen.

Redan när de inledande tonerna spelas av Dalasinfoniettan får jag gåshud och den där magiska känslan som bara musiken från Kristina kan ge mig infinner sig.

Marianne Mörck är den enda, förutom dirigent Anders Eljas, som är med från originaluppsättning. Hon är både berättaren och spelar Fina-Kajsa. Så härligt att se henne i den rollen igen.

När Viktoria Tocca kommer inspringande som Kristina, hennes drömroll och som hon själv sett till att hon nu får spela eftersom hon också producerar, och hoppar upp på gungan och svingar sig ut över scenen., ja då är kvällen på gång på riktigt. Vilken fantastisk Kristina hon är! Utan tvekan är det här det bästa jag har sett Viktoria göra. Tonerna, tolkningen, känslan, blickarna och inlevelsen sitter som den ska och det är en njutning att omslutas av Kristinakänslan.

Martin Rede Nordh har fångat en helt egen Robert och i andra akten får han en så välförtjänt stående ovation för Guldet blev till sand. Känslan man får när guldet sätts i sitt sammanhang med den förtvivlan som Robert känner när han inser att han har blivit lurad på pengarna och att hans bästa vän Arvid dött förgäves är så mäktig. Om det är någon som inte visste vem Martin var innan det framförande så är det inte någon tvekan om att nu vet alla det.

Ulrika i Västerghöhl, sjungs av Evelyn Jones med en makalös inlevelse, styrka och kraft i låtar som Aldrig och Löss. Det är så härligt att se vänskapen växa fram mellan Ulrika och Kristina och det känns så äkta när de sjunger Ett herrans underverk.

Men mest av allt är jag imponerad av John Martin Bengtsson. Nog för att jag vet hur bra han kan sjunga, men ikväll är det något helt outstanding. Är det en liten revanschlusta som får fram det där extra som lyfter hans Karl-Oskar till den höjd han når? En av mina personliga favoriter i Kristina är Vildgräs och det är ett av Anders Ekborgs paradnummer som han i stort sett aldrig framför så jag hoppas verkligen att John Martin kommer att framföra den oftare. För det var sååååå bra! Är det någon gång som manlig frustration och ilska ska ut så är det i Vildgräs och det satte John Martins så perfekt! Dock verkade det vara något strul med ljudet i den för det blev inte riktigt det tryck som jag hade velat ha på manskören men John Martin var suverän och den kommer jag alltid bära med mig.

Samspelet mellan John Martin och Viktoria är otroligt bra, de kompletterar och lyfter varandra i alla duetter.

Kristina är en musikal där känslorna flödar för fullt och man blir helt uppslukad. Mitt i allt det storslagna finns det ju även plats för humor och jag bara älskar ”Tänk att män som han kan finnas”. Jakob Stadell är perfekt som den lite blyge och försynte Pastor Jackson som bjuder hem alla kvinnor och språkproblemen radas upp. Det är inte bara jag som älskar den, för hela publiken klappar med i takten.

Ja det finns så många bra insatser i kväll, kören och barnen inte minst, så det är bara att konstatera att det är en helt fantastisk konsertversion av Kristina. Bland det bästa som jag har sett i Dalhalla och det vore synd om den här versionen bara blir tre kvällar i Dalhalla. Svenska folket behöver mer Kristina, särskilt i dessa tider och få en påminnelse om att även svenskar har flytt sitt land när det blev svår torka och svälten tog många liv. Då var det vi som emigrerade och sökte lyckan i ett annat land.

Kristina baseras på historiska händelser och ikväll skrev det här gänget historia i Dalhalla!

Tack för en helt oförglömlig kväll!

Peter Jöback, 50 år på jorden, 40 år i musikens tjänst, Sommarturné 2022, 23 juli, Stadsträdgården, Örebro

Förra året fyllde Peter Jöback 50 år och han har varit artist i 40 år. Det firas med en sommarturné över hela landet. Peters har musikaliskt vandrat fram och tillbaka mellan musikal och pop under åren och på den här sommarturnén är det mer pop än musikal och en del rätt nysläppt musik och några av de låtar som han framförde i Så mycket bättre 2021.

Konserten inleds somrigt med ”Juni, Juli och Augusti” som följs av ”Sommarens sista sång” och även om det inte var strålande solsken så var det rätt okej väder med lite blå himmel som skymtade, men inget regn! Stadsträdgården stod i full blom och äpplen växte på äppleträden vilket gav en somrig känsla till konserten.

Peter och hans nya band lett av kapellmästare Richard Nilsson var på riktigt bra spelhumör och energin spred sig till publiken och det blev en härlig konsertupplevelse. Peter riktigt strålade från scenen och mellan låtarna bjöds det både på lite nya och gamla anekdoter, nära och personligt.

Ett guldkorn som knappt framförts på någon konsert tidigare och som nu plockats fram på begäran av fansen som fått önska låtar till turnén var ledmotivet till Aladdin, ”En helt ny värld” vilken möttes av stort jubel och allsång. Peter har så många bra låter och ikväll fick bara 18 låtar plats på den cirka 2 timmar långa konserten, själv är jag extra glad åt att ”Believer”, ”Är det här platsen”, ”Ingen skyldighet” och ”Wicked games” fick plats. Stella Thors Berefelt fick kliva fram från trummorna för att bli duettpartner till Peter i Wicked Games.

Kvällen avslutades med Peters tolkning av Melissa Horns ”Falla Fritt” som han framförde i Så mycket bättre, en låt som verkligen passar honom och som publiken tagit till sitt hjärta på en här korta tiden. En positiv härlig avslutning på en fantastisk sommarkonsert som jag kommer värma mig under hösten och vintern.

Turnén avslutas den 2 september i Stockholm så passa på att se den i sommar!

Pippi på cirkus – världpremiär 12 juli på Cirkus i Stockholm

Efter att ha flyttas fram flera gånger på grund av pandemin så var det äntligen dags att rulla fram röda mattan framför Cirkus i Stockholm. Det bjöds på en Pippi-inspirerade mingelbuffé som bestod av pannkakor med jordgubbar, prickigkorvsmörgås, köttbullar, syrliga karameller och självklart guldpengar och till det dracks det läskande drink på gin och sockerdricka eller bara sockerdricka. Cirkusartister gick omkring och underhöll och några riktigt våghalsiga jonglerade på taket och en ballerina gick från Cirkus till Hasslebacken. Tyvärr gjorde hon det samtidigt som en svart bil gled upp och ur den klev Björn Ulvaeus med sin nya partner Christina Sas så fokus flyttades snabbt från ballerinan till röda mattan.

Det var en strid ström till rödan mattan och bland gästerna sågs självklart Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman och dotterdottern Malin Billing med familj. Inger Nilsson kom i sällskap av Jonas Gardell. Siv Malmkvist, Sussi Eriksson, Anki Albertsson, Peter Gröning, Lars Lerin, Linda Pritchard, Joe Labero, Therese Alshammar och många fler var sugna på att se Pippi.

Vi bjöds på ett riktigt glädjepiller till musikal. Full av energi, härlig musik och cirkuskonster som verkligen lyfte hela musikalen. Att knyta ihop musikal och cirkus i den här föreställning är en riktigt lyckoträff. Tilde Björfors och Maria Löfgren har gjort en fantastiskt jobb med att väva samman cirkus och musikal. Björn Ulvaeus har använt sig av både gammal musik och nyskriven när han har skrivit texten. Underfundiga och roliga texter, genialiskt att rimma på fränkar och räknar för alla känner ju till Pippis inställning till pluttifikationstabellen. För den nyskrivna musiken har han jobbat med Benny Andersson och Benjamin Ingrosso. En av mina favoriter är ”Jag tror jag går sönder” som han skrivit med Benjamin. Den är så söt och underbart framförd av Axel Adelöw som Tommy. En rar sång om kärleken till hundar där cirkusartisterna klädda som pudlar utför akrobatik. Så snyggt!

En annan favorit från föreställningen är när Ida Breimo som spelar Pippi går och lägger sig i en hängmatta och reflekterar och sjunger Bortom Sol och Måne som även varit med i musikalen Hjälp Sökes, samtidigt som Lisa Angberg (Elvira) går på lina över cirkusmanegen, väldigt effektfullt.

Men överlag är det fartfyllt och glädjefyllt och jag tror ingen lämnar utan att nynna på ”Pippi på Cirkus”, en låt som verkligen fastnar direkt och är så mycket cirkus och Pippi på samma gång.

Ida Breimo är helt magiskt bra som Pippi, hon fångar verkligen Pippis välkända karaktär full av både girlpower och snällhet. Det kreativa teamet har förvaltat Pippi på ett fantastiskt sätt och tillsammans med Malin Billing bevarat Astrids Pippi med en kärlek som genomsyrar hela föreställningen. Pippi är tidlös och med blandningen av musikstilar så byggs en brygga över tiden och det känns modernt och fräscht.

Det är bara att gratulera hela det kreativa teamet bakom och alla på scenen som skapat den här härliga energifyllda familjeförställningen som alla besökare kommer att roas av och minnas länge.

Så skynda att skaffa biljetter om ni inte redan har, den spelas bara till den 14 augusti.

Malin Billing (vänster) och Karin Nyman (mitten) med familj
Tilde Björfors (Cirkus Cirkör), Maria Löfgren (regi) och Maria Blom (manus)

Dansa Rennie, 28 februari, genomdrag, Riksteatern

Dansaren, eller rättare sagt artisten Rennie Mirro har satt upp den här föreställningen tidigare på Soppteatern och jag såg den 12 november när pandemirestriktionerna tilläts att den spelades och blev så glad när jag såg att den skulle ute på turné med Riksteatern och jag nu fick tillfälle att sen den igen på ett genomdrag. Så värt att åka till Hallunda för det är en fantastisk föreställning.

Rennie tar oss med på ett terapisamtal där hans mamma Francine är terapeuten som ställer frågor (inspelade) till honom och så berättar han personligt och berörande om sitt liv som dansare. Hur hans mamma såg till att han aktiverade sig med fotboll och dans istället för att ta medicin när han fick en diagnos. Den inrutade och strukturerade dansutbildningen blev friheten där han visste vilka ramar han kunde röra sig inom. En trygghet att blomma ut i. Men vad händer då när kroppen ändras med åldern och den inte svarar på samma sätt längre? Rennie har nu fyllt 50, en ålder då många inte bara dansare, ser att livet går in ett nytt skede och vad ska man då göra när livet förändras? För någon där dansen spelar en så stor roll innebär åldrandet att man måste acceptera att hur gärna man än vill så svarar inte kroppen på samma sätt. Men man man kan fortsätta dansa, bara på ett annat sätt, även om det blir en stepp sittande i rullstol. Att han fortfarande verkligen kan dansa får vi flera smakprov på under föreställningen som även bjuder på väl valda sånger.

När man ser Rennie på scen ser man en fullfjädrad artist inom dans och sång, en entertainer som håller högsta klass och varje förställning han är med i lyfts av honom. Det blir då väldigt berörande att höra att han själv inte har den bilden av sig själv, för honom sitter bilden kvar att han är klassens clown, den som inte riktigt räckte till när man gick på balettskolan, han var inte lika smidig och finlemmad som de andra dansarna. Han stack ut, var större och bullrigare. Visst underhåller och roar han när han står på scen, men aldrig har jag sett en clown, bara en artist som jag beundrar mycket, någon som i Sverige har axlat Gene Kellys mantel. Hans balettskolning gör att han har den där extra elegansen i dansen som andra duktiga musikalartister saknar. Vi som älskar musikal är bara tacksamma att han tog den där promenaden från Operan till Chinateatern.

Jag kan varmt rekommendera att ni ser den här föreställningen när den kommer till en teater när er! Så in och kolla på Riksteatern och boka biljett!

Konsert, musikal, teater och bio 2022

Konsert

  1. Crossroads, 29 oktober, Avicii Arena, Stockholm
  2. Brel möter Piaf Deluxe, 18 oktober, Oscarsteatern, Stockholm’
  3. The Runaway show 2.0, Danny Saucedo, 15 oktober, Cirkus, Stockholm
  4. En värld av Skifs, 7 oktober, Hamburger Börs, Stockholm
  5. Svensktoppen 60 år, med Peter Jöback, Petra Marklund, Cornelia Jacobs och Björn Dixgård, 6 oktober, Berwaldhallen
  6. En värld av Skifs, genrep, 5 oktober, Hamburger Börs, Stockholm
  7. An evening with Eric Bibb, gästartister Rennie Mirro och Sarah Dawn Finer, 30 september, Scalateatern, Stockholm
  8. Från Broadway till Duvemåla, 28 september, Cirkus, Stockholm
  9. The Runaway show 2.0 Danny Saucedo, 27 september, Cirkus, Stockholm
  10. Joachim Bergström, Jimmy Källqvist och Jonas Gröning på The Hills, 26 september, 2022
  11. Peter Jöback, 50 år på jorden, 40 år i musikens tjänst, Sommarturné 2022, 4 september, Parksnäckan, Uppsala
  12. Peter Jöback, 50 år på jorden, 40 år i musikens tjänst, Sommarturné 2022, 2 september, Mosebacke, Stockholm, gästartist Petra Marklund
  13. Peter Jöback, 50 år på jorden, 40 år i musikens tjänst, Sommarturné 2022, 20 augusti, Västerås
  14. Kristina från Duvemåla – konsertversionen, 13 augusti, Dalhalla
  15. Peter Jöback, 50 år på jorden, 40 år i musikens tjänst, Sommarturné 2022, 23 juli, Stadsträdgården, Örebro
  16. En himmelsk musikalkonstert, 11 juni, Solliden, Stockholm
  17. Peter och Bruno, 3 juni, Annexet, Stockholm
  18. Le Grand Final, Tommy Körberg, 24 mars, Dansens hus, Stockholm
  19. Tomas Ledin 70 år, 25 februari, Avicii Arena, Stockholm

Musikal

  1. Emil – Vinter i Lönneberga, 27 november, Intiman, Stockholm
  2. Cats, 24 november, Avicii Arena, Stockholm
  3. Tootsie, 13 oktober, Oscarsteatern, Stockholm
  4. Tootsie, premiär, 29 september, Oscarsteatern, Stockholm
  5. The Bodyguard the musical, premiär, 8 september, Chinateatern, Stockholm
  6. Pippi på cirkus, världspremiär, 12 juli, Cirkus, Stockholm
  7. Jesus Christ Superstar, 14 maj, Avicii Arena, Stockholm
  8. Jesus Christ Superstar, 14 maj, Avicii Arena, Stockholm
  9. Jesus Christ Superstar, 13 maj, Avicii Arena, Stockholm
  10. Dear Evan Hansen, 6 maj,  Noël Coward Theatre, London
  11. &Juliette, 6 maj, Shaftsbury Theatre, London
  12. Pretty Woman, 5 maj, The Savoy Theatre, London
  13. Back to the future, 5 maj, Adelhpi Theatre, London
  14. Bonnie & Clyde, 4 maj, Arts Theatre, London
  15. Cinderella, 4 maj,Gillian Lynne Theatre, London
  16. Sound of Music, 3 februari, Stadsteatern, Stockholm

Teater

  1. Kimberly Akimbo, Reading, 8 november, Playhouse Teater, Stockholm
  2. Red Speedo, 1 oktober, Playhouse Teater, Stockholm
  3. Sviten, publikrep, 25 september, Intiman, Stockholm
  4. Kulla-Gulla, 6 juni, Stadsteatern, Stockholm
  5. Clydes’, 23 maj, Reading, Playhouse Teater, Stockholm
  6. Morbror Janne, publik rep, 3 maj, Stockholms Stadsteater
  7. Instant Playhouse, 3 april, Playhouse Teater, Stockholm
  8. Dansa Rennie, genomdrag, 28 februari, Riksteatern, Hallunda
  9. Gränser, 26 februari, Playhouse teater, Stockholm

Bio

  1. Diorama, Förhandsvisning, 25 april, Kulturhuset, Stockholm
  2. Parallella mödrar, 9 mars, Grand. Stockholm

Gränser, 26 februari, Playhouse teater, Stockholm

Henry Naylors pjäs Gränser handlar om en 6-årig kristen flicka, ”namnlös” som ser sin pappas tillfångatas och dödas på en lekplats i Syrien . Hon växer sen upp i Syrien under Assads styre. När hon blir lite äldre börjar hon protestera mot styret tar större och större risker. Parallellt på en annan plast kämpar Sebastian, en ung idealistisk fotograf, med sin karriär. Han tar bilder som ingen vill ha. Han får möjligheten att följa med en känd journalist och ta bilder på en krigsherre, men det är först när 9/11 inträffar som bilderna uppmärksammas och han hamnar in i en karusell som kändisfotograf, men någonstans känns det fel, det är ju inte bilder som förändrar världen.

Inès Cherif och Tobias Aseplin är väldigt samspelta även att det är två parallella historier som vävs ihop först på slutet. Närvarande, intensivt, berörande och drabbande når de direkt in i hjärtat hos publiken. Känslor som inte går att värja sig för. Enkel scenografi och mäktig ljusdesign förstärker det nakna och utelämnande.

Med den ryska invasionen och kriget i Ukraina som skedde för bara ett par dagar sedan så är Gränser än mer påtaglig och obehagligt högaktuellt. Timingen av premiären är skrämmande rätt i tiden men precis som för fotografen Sebastian så handlar det just om att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Konsten är ju som bäst när den berör, väcker känslor, tankar och skakar om.

Gränser spelas till den 6 april och jag kan varmt rekommenderar att ni går och ser den.

Pressbild
Pressbild

Tomas Ledin 70 år, 25 februari, Avicii Arena, Stockholm

Första stora konserten efter att restriktionerna har släppts och då är det ju lämpligt att fira ordentligt med ett 70-års kalas för Tomas Ledin som även firar 50 år som artist. En härlig kväll med många av hans hits och duetter med gästartister som Jill Johnsson (Du kan lita på mig), Lena Philipsson (Never Again), Björn Skifs (Blå blå känslor), Sabina Dumba (En del av mitt hjärta), Niklas Strömstedt (Vi är på gång), Ellen Krauss (Just nu) och Lisa Nilsson (Snart tystnar musiken). Tyvärr blev Sensuella Isabella förstörd av någon konstig komiker. Men övriga duetter var helt underbar även om duetten med Skifs sticker ut lite mer med Lisa Nilsson som god två. Vilken röst och utstrålning den kvinnan har!

En rad hälsningar från olika artister kollegor och vänner dök upp då och då där hälsningen från pappa Folke var mest rörande och Björn Ulvaeus Hey Grand Old man var otroligt rolig. Björn i klädd cowboyklädsel i en sång om åldrande män som inte kvinnorna ser längre.

Konserten spelades in av TV4 och Tilde de Paula var värdinna. Hur bra Tilde än är så drog det ner tempot och blev inte samma underbara euforiska firandekänsla som på Orups 60-årsfest för några år sen. Men absolut en härlig konsertkväll och det var kul att vara på plats och hylla Tomas som har så många låtar som man har minnen till och som tillhör den svenska låtskatten.

Be more chill, 19 februari, Teater Bristol, Sundbyberg

Det här är första musikalen jag ser efter att alla restriktioner har släppts och titeln, Be more chill, känns ju väldigt passande. Äntligen kan vi slappna av och börja njuta av livet och scenkonst live igen. Gänget bakom den här uppsättningen har i 1,5 år jobbat för att kunna bjuda oss i publiken på Norden premiären och det strömmade energi och glädje från den unga samspelade ensemblen och orkestern nu när det äntligen var dags.

Be more chill är en rätt ny musikal från 2015 av Joe Iconis och Joe Tracz som jag inte sett förut. Handlingen är som en härlig feelgood high school film där den töntiga killen Jeremy (Benjamin Sundström), har en lika töntig sidekick, Michael (Gabriel Johansson), blir kär i Christine (Josefine Kuniholm), en av skolans snyggaste tjejer, genomgår en förvandling, blir accepterade av det coola gänget, får tjejen och på slutet inser att det viktiga är ju inte att vara cool utan att vara sig själv. Här sker förvandlingen genom att Jeremy sväljer en liten superdator, en Squip (Samuel Niklasson) som talar om för honom vad han ska säga och styr hans handlingar. En intressant tvist att det finns en underton av kritik till att vi styrs alltmer av högteknologi.

Det här är en uppsättning som präglas av ungdomlig energi både på och bakom scen. Musikaliskt och dansmässigt ett sammansvetsat gäng som fångade publiken och framförde den här musikalen med bravur. Lite extra imponerad blev jag av Josefine Kuniholm (Christine) och Samuel Niklasson (Squip). Det blir intressant att följa dem och resten av gänget och se var de dyker upp framöver för jag är helt säker på att några av dem kommer att fortsätta på den musikaliska scenen.

Eftersom jag inte har sett den i den engelska originalversionen så kan jag inte säga att det är en bra översättning av Adam Gardelin, men det jag kan säga att är att jag blir väldigt imponerad av språket, hur naturligt och väl det flöt i sångmässigt och vilka finurliga och oväntade rim han fått in. Fräscht och modernt och det kändes som att musikalartisterna gillade att framföra den.

West End Stockholm som står bakom den här uppsättningen har ännu en gång lyft fram en inte så känd och/eller ofta spelad musikal och bjudit publiken på musikalglädje. Det är inte en bara en stor budget eller kända namn som avgör om det blir bra, utan att det framförs med kärlek till musikalgenren och kärlek finns det i överflöd här. Det blir spännande att se vilken musikal de sätter upp nästa gång.