Konserthusets Stora Julkonsert med Tuva B Larsen, Philip Jalmelid, Hannah Holgersson och Fredrik Zetterström, 19 december, Konserthuset, Stockholm

Årets mäktigaste julkonsert är utan tvekan den här. Föreställer er scenen i konserthuset upplyst i varmt rött ljus, Kungliga Filharmonikerna under ledning av Christoffer Holgersson, en jättejulkör och fyra solister, Tuva B Larsen, Hannah Holgersson, Philip Jalmelid och Fredrik Zetterström, alla med helt makalöst bra röster och ni kan nog förstå hur bra det kan bli. Tillsammans skapade de några helt oförglömliga ögonblick.

Programmet var väldigt bra sammansatt med en rad julsånger i olika genrer uppblandat med några av de allra bästa musikallåtar som finns. Fredrik Zetterström har jag inte sett förut men hans kraftfulla version av Stars ur Les Miserables kommer jag sent att glömma. Och hans O Helga Natt tillsammans med den gigantiska kören och Kungliga Filharmonikerna är den absolut mäktigaste O helga Natt jag hört. Lika magisk och mäktig var Philips Anthem. Så mitt i allt det stora och röststarka bryts det upp med en finstämd och spröd norsk julsång med Tuva och det är så vackert med hennes norska klang. Duetten ”På Grund Av Dig” med Tuva och Philip är så känslosam och vacker, så mycket kärlek mellan dem som sprids över hela konserthuset. Hannah har en väldigt fin sopranröst och hon imponerar lika mycket i de mer operaaktiga numren som i musikalsångerna och i den glada julsången ”Let It Snow” med Tuva. En av mina favoritjulsånger är ”My Grown Up Christmas List” som Tuva sjöng med härlig finstämd julkänsla.

Konserthusets chef Stefan Forsberg var värd och han är en sån naturlig och rolig värd, finns inte någon anledning att hyra in någon kändis att vara värd när han finns i huset. Och han har ju den goda smaken att vara född i Motala. Det är något med Vätternvattnet… Han lotsar publiken på ett varmt och familjärt sätt genom programmet och får hela publiken att zumma som kolbris och sjunga med full kraft i ”Gloria in Excelsis Deo” efter att Hannah och kören har briljerat i den.

Konserten är lite drygt 1.5 timme och avslutas med att de tillsammans sjunger We Wish You a Merry Christmas. Det är några duetter under konserten men det hade varit trevligt om de alla sjungit något mer nummer tillsammans än bara den avslutande sången, varför inte ett julmedley? Men förutom det är det ett bra sammansatt program där alla fyra solister glänser lika klart och det är få julkonserter slår den här vad gäller att göra mäktiga, röststarka, finstämda och välspelade som den här.

Det finns lite biljetter kvar till de återstående tre konserterna och jag kan varmt rekommendera den. Gillar man musikal som jag gör, är det värt att gå på den bara för Stars och Anthem! Alla härliga julsånger är bara en bonus!

 

En Stilla Jul, Anders Ekborg med gästartist Helen Sjöholm, 16 december, Oscars Teatern, Stockholm

I pausen var det en dam i publiken som klagade lite på att det här var ju inte en sån julig konsert. Men det är ju så att det finns julkonserter som bara består av julsånger och de kan ju vara jättemysiga och så finns det julkonserter som är en blandning av julsånger och julklappar och ingen tvekan att jag föredrar den sista efter årets uppsättning av En Stilla Jul med Anders Ekborg med gästartisten Helen Sjöholm som den första underbara julklappen. Man kan också likna den här konserten med ett fantastiskt julbord med de bästa råvarorna och där man bara serverar det jag tycker är gott, vilket inte är allt som alla tycker ska vara med på ett julbord. Dessutom är det ju så att ett julbord består ju av sånt som vi även äter till påsk och midsommar som sill och lax och köttbullar, ja det mesta om man ska vara ärlig. Så att en konsert inte bara är julsånger är kanske det mest juliga? Och många familjer har ju lite konstiga traditioner som ingen annan tycker hör till jul och dit kan man ju t ex räkna Anders val av Tom Learys visa om den mordiska Rickiti Tickiti Ta som mördar hela sin familj.

All inleds väldigt juligt med att Anders tänder ljusen på kandelabern medan han sjunger ”Nu Tändas Tusen Juleljus”. Väldigt stämningsfullt och fint. Likaså en av mina favoriter ”First Of May”s lika underbar som den finaste Kalix Löjrom. Och det blir många klickar Kalix Löjrom under kvällen bland annat det fina medleyt från Stevie Wonders julskiva med bland annat Someday At Christmas. Medan julbordet serveras så delas det ut några helt magiska julklappar som inte är så juliga men vem vill bara ha massa tomtar till jul när man kan få Gethsemane som Anders sjunger med sån inlevelse att man tappar andan. Och hur underbart är det inte att få en julklapp man inte ens visste man ville ha? Anders version av Adeles version av ”Million Years Ago” var det där fina smycket som man alltid vill bära. En låt som kändes som skriven för Anders. Kan det bli mer juligt än när Anders läser Tomten av Viktor Rydberg? Så sist innan pausen är det dags för en av Anders julönskningar att slå in, och äntligen äntligen ”Gabriella sång! med Helen Sjöholm på Oscarteaterns scen. Det finns de som kan sjunga den bra som Kristin Lidström i musikalen Så som i Himmelen, men ingen kan sjunga den som Helen. Det blev otroligt starkt när hon framförde den just på den här scenen. Kändes lite som teatersalongen äntligen fick höra den på rätt sätt. Och inte blev det sämre av att det är Stefan Nilsson själv som spelade piano till. Sången är ju så fin. Ja och efter en sån julklapp och så mycket god mat var det dags för en bensträckare.

Andra akten ja då fortsatte det med lite traditioner som Koppången. i kväll som en underbar duett med Anders och Helen. Men så blir det som det oftast blir på ett julbord, när man varit duktigt och tagit maten i ordning sill, lax etc så vill man ju gå tillbaka och äta en gång till av allt det goda och då blandar man hej vilt. Och det var precis vad Helen och Anders gjorde. Helen hade till och med tagit med sig en ”matlåda” med lite rester från Höjdarjullunch på Katalin. Nu blandades det helt galet roligt med jullåtar på fel melodier i en helt oväntat genre som O Helga Natt i dansbandstappning och ett musikalpotpurri på jullåtar men t ex En Sockerbagare på Cabaret osv. Lika galet roligt som på Katalin även om vi nu förstod vad som skulle komma, men det var mycket bättre kvalité på sången. Anders var inte helt fel som dansbandskung! Ett nummer som verkligen måste upplevas! Sen i slutet på julbordet ja då är det dags för det stora gottebordet där det finns så mycket gott att välja på och man vet inte vad man ska ta för man vill ju ha så mycket. Men Anders gjorde ett perfekt urval av jullåtar t ex Little Drummer Boy, Come All Ye faithful och självklart O Helga Natt.

Så när all maten är uppäten ja då är det dags att plocka fram den allra sista julklappen. Den där stora fina som man har klämt på och man tror man vet vad det är men inte riktigt våga tro att det verkligen är det i paketet. Det där som man hade för 20 år sedan men som sen försvann och man längtat efter och önskat att få tillbaka. Så i några minuter får man äntligen uppleva det igen, det bästa som har gjorts på en svensk musikalscen är för några minuter verklighet igen. Helen och Anders tillbaka som Kristina och Karl Oskar i ”Här Har Du Mig Igen”. Så magiskt att se dem så fullt gå in i sina roller igen och leverera med lika mycket känslor som om det vore på Cirkus igen och i slutet av Kristina Från Duvemåla. Helt ofattbart bra, magiskt och jag svävade uppe på musikalhimlens moln utan att andas och just där och då fanns inget annat än Helen och Anders och deras röster i perfekt harmoni och känslourladdning. Bästa julklappen!

Sen för att vi skulle få landa och börja andas igen så avslutades det hela med Jul Jul Strålande Jul. Så vackert och julaktigt.

En perfekt julkonsert med underbara julklappar som får avsluta konsert och teateråret för mig. Lika bra att sluta på topp!

 

Häxorna i Eastwick, 14 december, Cirkus, Stockholm

Hösten 2019 har präglats en del av Häxorna i Eastwick för mig och det har blivit några besök i Eastwick. Det har varit en rolig resa att följa hur den har utvecklats från det första publikrepet när det tog typ 20 minuter att få upp ridån till den här väloljade föreställningen som det är nu. Peter har blivit hängande i luften, lilla dockan har fått hår och kläder och Fidel fixar numera Häger a´la King. Ja det är bara några av de saker som hänt från första publikrepet till den här sista föreställningen för säsongen.

Men annars är det mesta sig likt i Eastwick, den där lilla amerikanska staden på 60-talet där moralen har hållits högt och där man nu förfasas över allt syndiga som sker när Darryl Van Horn (Peter Jöback) flyttar dit efter en besvärjelse av häxorna Sukie (Vanna Rosenberg), Jane (Linda Olsson) och Alex (Kayo Shekoni). Peter tar ut svängarna för fullt och det syns att han trivs i den här rollen. För knappt 20 år sen vara han den unge blyge Michael i uppsättningen i London. En roll som till större delen under hösten har spelats av Martin Redhe Nord men som i flera föreställningar på slutet spelats av Hjalmar Freij. Hjalmar och Martin gör Michael på sina egna sätt och Hjalmar är aningen mer lik Peters version, vilket märks i numret ”Dansa Med Elden”.  Från och med efter årsskiftet kommer nog rollen som Michael att bara spelas av Hjalmar eftersom Martin ska spela i Next to Normal i Uppsala Den ska ni inte missa! Den som förfasas mest över Darryl är stadens starka kvinna Felicia som spelas helt gudomligt bra av Sussie Eriksson. Eftersom jag kommer från Motala är det alltid kul att se en ännu en duktig Motalatjej på scenen. Hanna Ulvan spelar Felicias dotter Jennifer som har en trevande kärlekshistoria med Michael. För varje gång jag ser den så gillar jag Fidel/Lilla tjejen mer och mer. Kitty Chang är brilliant som Fidel/Lilla Tjejen som dyker upp överallt. En charmig biroll som humoristiskt knyter ihop de olika scenerna. Hennes minspel är så rätt!

De stora härliga ensemblenumren blir bara bättre och bättre. En så talangfull och kunnig ensemble. Det gör ju inte saken sämre av att kläderna av Colin Richmond är så fantastiska. När man sitter långt fram ser man vilka fantastiska tyger som använts till kläderna. Sceneriet är emellanåt rätt enkelt med staket som de flyttar runt, men så har vi det storslagna sista numret i första akten. Middagen hemma hos Darryl som är så lyxig och så snyggt i lika och som avslutas med den snygga och häftiga flygningen av häxorna utöver parkettpubliken. För att få bäst vy över det ska man inte sitta långt fram utan då ska man sitta typ rad 3-6 på läktaren. Så häftigt att sitta där och häxorna kommer flygande emot en för att sen sväva upp och försvinna upp på ljusbryggan.

Hela föreställningen är så snygg och bra gjort. Fantastiska insatser av alla på scenen och överlag är musiken och låtarna såna som man blir glad av och får energi av. Man går verkligen från Cirkus fylld av glädje och med ett stort leende på läpparna. Precis det man behövt den här gråa och mörka hösten som varit. Och som kommer att behövas en bit in på våren.

Just nu är det speluppehåll men den 10 januari börjar de spela igen och i skrivande stund finns det biljetter att köpa till den 14 mars. Har ni inte sett den så ska ni absolut passa på! Själv har jag ett par till bokade.

https://www.ticketmaster.se/artist/haxorna-i-eastwick-biljetter/1010422

Häxorna är nominerade i flera kategorier i Broadwayworld,com och missa inte att gå in och rösta på din favorit. Det kan du göra här:

https://www.broadwayworld.com/sweden/voteregion.cfm

ART, 12 december, Rival, Stockholm

Lite sen på bollen att se ART då den bara har ett par föreställningar kvar på Rival  där den gått sen i våras. Men i vår ger den sig ut på en riksturné som avslutas i Göteborg. Har tänkt att gå men sen inte kommit iväg och varit lite tveksam för hur kul kan det vara med tre medelålders män som gnäller på varandra?

Art är skriven av Yasmine Reza och det är ju både kul och intressant att en kvinna skrivit en pjäs om manlig vänskap, och gör det på ett mycket bra sätt. Edward af Sillén har regisserat den här uppsättningen och det bådar ju för både hög kvalité och rätt komiskt anslag. Edward har en unik förmåga när han skriver manus och/eller regisserar att balansera komiken på rätt nivå utan att det blir plumpt eller buskis.

ART handlar om tre manliga vänner Sebastian (Per Andersson), Markus (Johan Rheborg) och Ivan (Henrik Schyffert) och deras vänskapsdynamik. Sebastian köper en extremt dyr helvit tavla som han länge gått och suktat efter. Markus tycker han är helt galet och förstår inte grejen med den vita dyra tavlan. Ivan har ingen egen åsikt utan byter åsikt beroende på vem han pratar med vilket retar upp de andra två. Det är intressant att se de olika rollerna som vännerna har i gruppen och hur positionerna förflyttas. Saker som har legat och grott kommer upp till ytan och frågan är kommer vänskapen att överleva?

Henrik Schyffert, Johan Rheborg och Per Andersson är några av vår mest kända komiker, men har olika sätt att förmedla sin humor på.  Per Andersson brukar oftast hamna i roller som dra lite för mycket åt buskishållet för min smak och det är så kul att se att här har Edward af Sillén fått honom att tona ner den sidan och visar att han kan leverera humor på ett mer lugnt, subtilt och underförstått sätt och han gör det alldeles utmärkt. Här behöver han inte förstärka en bra och rolig replik med överdrivet kroppsspråk som på nåt sätt varit hans signum. Rheborg, Schyffert och Andersson balanserar och lyfter fram sina olika karaktärer på ett utomordentligt bra sätt och replikerna sitter som de ska. Många skratt, utan att det blir gapflabb men tror jag inte är meningen heller.

En komisk pjäs med lagom dos av allvar och som kan få alla att tänka över vilket förhållande man har till sina vänner. Väldigt välspelad av trion Andersson, Schyffert och Rheborg.

ART är nominerad som bästa pjäs i Broadwayworld.com Sweden Award 2019 där röstningen pågår till den 31 december 2019.

https://www.broadwayworld.com/sweden/voteregion.cfm

Färdigspelat i Stockholm för ART för den här gången men för alla i ute i landet finns det chans att se den när den kommer till en stad nära dig. Start i Västerås den 17 januari och sista föreställningen är den 17 maj i Göteborg. Biljetter kan köpas här:

https://www.blixten.se/artister-och-evenemang/art/

 

 

Stjärnjul XXVII med Peter Johansson, Gunilla Backman och Samuel Ljungblad, 7 december, Hovet

27 året för Stjärnjul och i år har man bytt arena från Filadelfiakyrkan till Hovet och man satsar stort med två stycken West End stjärnor Peter Johansson och Gunilla Backman och för godspel och soulkänslan står Samuel Ljungbladh. Konserten inleds mäktigt och kraftfullt i bästa The Greatest Showman anda med alla solister och trefaldiga väldsmästarna Rönninge Show Chorus och 40-års jubilerande The EntertainMen och den 16 person stora orkestern under ledning av Johan Landqvist på scenen och runt om och i parketten. Den starka inledningen fortsätter med Gabriellas sång vacker, finstämd och mäktig på samma gång med Gunilla som solist och bägge körerna. Peter Johansson fortsätter med en kraftfull All Rise. Körerna gör en väldigt fin version av Björn och Bennys ”Klinga Mina Klockor”.  Men sen börjar det märkas lite att Hovet trots allt är lite för stort och den där fantastiska känslan som varit på Filadelfiakyrkan när man i publiken upplever att man är omsluten av alla röster och har en närhet så man ser varenda ansiktsuttryck och sångarglädje hos de enskilda sångarna går förlorad här. Istället för den varma, personliga och intima känslan blir det en högprofessionell men mer opersonlig känsla som infinner sig och de når inte riktigt ut till publiken på samma sätt när det bara är körerna på scenen. Särskilt märktes det i det svenska julmedleyt som är snyggt sammansatt och där alla sångare har placerats ut runt parketten och i gångarna på läktarsektionerna. Men även om sångarna är spridda runt om i hovet kommer ljudet bara från scenen och det tillsammans med att sångarna står riktade mot scenen gör att det tyvärr ger en känsla av att sången är inspelad och man lyssnar på radio. Jättebra medley av fina julsånger och proffsig sång men eftersom sångarna inte tittar på publiken tappas känslan och stämningen bort till viss del. På samma sätt faller det bra sammansatta instrumentala medleyt av julsånger med den fantastiska orkestern lite platt och som jag lite upplevde som ett pausinslag bara för att det inte nådde ut på Hovet på samma sätt som det gjort på Filadelfiakyrkan. Peter Johansson är van vid stora arenor och tar in publiken och arenan på ett annat sätt och när han är med så höjs nivån och Queens ”Somebody To Love” blir magiskt bra och kraftfull. Även Gunilla når upp till det där extra t ex i Don’t Rain on my Parade där Rain istället har blivit Snow för att få till lite extra julstämning. Samuel Ljungbladh är en mästare på gospel vilket märks när han och körerna stämmer upp i Joyful Joyful.

Som tur är har man i lokalflytten fått med sig den fina jultraditionen att bjuda både på svenska julsånger, engelsk/amerikanska och en mysig Disneymedley och självklart även O Helga Natt som Gunilla Backman fått äran att vara solist i och den blir riktigt mäktigt när körerna klämmer i för fullt. De är otroligt proffsiga i sången, fantastiska körarrangemang och jag gillar verkligen deras koreografi i många av sångerna. Men det är ju inte bara körerna som sjunger julsånger utan Gunilla och Samuel gör en härlig tolkning av en av mina favoriter ”Fairytale of New York” och Gunilla och Peter trollbinder oss med ”Have Yourself A Merry Little Christmas”. Ljussättningen oftast i rött, den enhetliga klädseln i rött, vitt och svart ger en proffsig och snygg stämning, men det blir inte samma julstämning som i tidigare stjärnjul och det är svårt i en arenalokal att få samma mysiga julstämning som i en mindre.

Rönning Show Chorus vann i år sitt tredje raka VM-guld där vinnarlåten var deras version av ”Thank You For the Music” vilket ikväll också fick bli körens grundare och dirigent Britt-Heléne Bonnedahl avskedslåt till kören och till publiken när hon nu ska sluta. Och att få vara med och se henne dirigera kören en sista gång är ju bara det en bra anledning att gå och se Stjärnjul XXVII för det är en otrolig insats hon har gjort för svensk och internationell körsång.

Årets presentatör är Anders Lundin och han har några egna sånginslag och mellansnack där det om varför julen finns var det som var mest fyndigt och lite tänkvärt.

Konserten avslutas lika mäktigt och storslaget som den började med Händels Messias-Halleluja och ”Santa Claus Is Coming To Town”.

Stjärnjul XXVII framförs två gånger den 8 december och det finns lite biljetter kvar fortfarande och gillar man julsånger, storslagna körnummer uppblandat med duktiga solister så är det ett av de bättre sätten att tillbringa andra advent 2019 på!

https://www.stockholmlive.com/events/detail/stjaernjul-xxvii

Snövit the Musical, Göta Lejon, 7 december, Stockholm

Har sett Snövit 2 gånger tidigare och senaste gången var nästan tre år sedan. Snövit The Musical bygger på Bröderna Grimms saga och det är inte Disneyversionen utan en egen version där Martin Landh har skrivit den glada, poppiga och medryckande musiken och Robert Dröse står för manus, regi och koreografi.

När Snövit (Bob Hellberg) föds dör hennes mamma och kungen (Andreas Andersson) sörjer henne i sju år innan den nya drottningen (Anna Norberg) gör entré och verkligen är den elaka styvmodern. Stackars Snövit har bara sina gosedjur att ty sig till. På sin 15e födelsedag gör hon Drottningen upprörd och den äregirige Härolden (Patrik Martinsson) får i uppdrag av Drottningen att döda Snövit. Som alla vet kan han inte göra det utan säger åt Snövit att fly ut i skogen. Långt bort i skogen hittar hon ett hus där de sju dvärgarna, som alla heter Konrad, bor och hon flyttar in. Men Drottning får veta att hon lever och förvandlar sig till en häxa för att själv döda Snövit. Hon lyckas nästan men den vackre Prins Erik (Bragi Bergsson) kommer förbi och räddar henne. Så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Den här versionen av Snövit är en spännande fartfylld och rolig och passar barn i olika åldrar. Under åren har jag haft med mig barn i åldrarna 3, 6 och 9 och de har alla haft olika favoritdelar och upplever den på olika sätt. Treåringen älskade de stora gosedjuren men var lite rädd när Härolden tar med sig Snövit ut i skogen för att döda henne. 6-åringen hejade på Snövit och tyckte att den elaka drottningen skulle få lära sig en läxa, men det var allt lite pinsamt när Snövit och Prins Erik pussades. 9-åringarna gillade att Prinsen spelades av någon de kände igen och tyckte den var kul.

Karaktärerna är välkända och varje uppsättning har haft olika personer i huvudrollerna. Drottningen spelades i första och andra uppsättningen av Nanne Grönvall (men jag såg hennes understudy i 2017 års uppsättning) och flera av låtarna låter väldigt mycket Nanne, men Anna Norberg (som även är producent) sjöng riktigt bra och hennes Drottning/Häxa var härligt elak och fåfäng. Just Drottningen är den karaktär som är mest intressant och som barnen älskar att tycka illa om. Anna har en härlig interaktion med barnen i publiken som buar på henne och visar att de minsann håller på Snövit. Bob Hellberg gör en  stark Snövit och det är lite så man undrar varför hon faller för den vackre men självupptagne Prins Erik. Bragi har en röst som passar bra. Härolden görs i den här uppsättningen av Patrik Martinsson som nog är den mest etablerade musikalartisten av dem alla och just nu spelar han också Prins John i Robin Hood. Patrik Martinsson har en suverän musikalröst och det är alltid lika kul att se honom i en musikal för man vet att han alltid levererar och det är inget undantag här i Snövit. Det är en bra sammansatt ensemble. Det är extra kul att de inte bara spelar på scenen utan använder sig av gångarna på parketten så skådespelarna kommer ännu närmre publiken.

Scenografin är densamma som i tidigare uppsättningar och den är fortfarande snygg och effektfull. Mest gillar jag nog skogen när Härolden ska mörda Snövit. Hela den scenen är väldigt snyggt gjort med ljussättningen, musiken är dramatisk och det är intressant att se hur Härolden tampas med sitt samvete och sina känslor. Patrik Martinsson är suveränt bra där. Även kläderna är samma och där är det Drottningen som byter till en rad olika glittriga och fina kreationer, men som slutar med en gråbrun häxkappa.

Som helhet är den en bra familjemusikal där barnen är med och skriker och tjoar från början.  Det hela avslutas med att de barn som vill får gå upp på scenen och hälsa på alla karaktärerna. Vilken fantastisk lycka för en 6-åring att få krama Snövit, Prinsen och även den elaka häxan, för i finalen har hon ju satt på sig sin finaste röda klänning. och då är hon ju vacker. Så fint av ensemblen att ta sig tid efter föreställningen och en oförglömlig stund för barnen. De visar verkligen att för Dröse/Norberg är barnen i fokus när de sätter upp en musikal och att det ska vara en helhetsupplevelse som de minns länge.

Snövit spelas på Göta Lejon lite spridda datum fram till den 26 april 2020.

 

Höjdarjullunch med Helen Sjöholm, Jacke Sjödin, Andreas Nilsson, 30 november, Katalin, Uppsala

Höjdarluncher med trion Helen Sjöholm, Jacke Sjödin och Andreas Nilsson är något man verkligen ska se till att skaffa biljetter till. Det är roligt, fyndigt, överraskande och så toppas det med en del skönsång av främst Helen. Den här omgången är temat jul så det är alltså Höjdarjullunch och jag tror aldrig jag har sett en julkonsert på det här sättet. Jacke Sjödin börjar med att berätta att när han var ute i skogen med hunden så kom han på att man kunde ju sjunga texterna till julsånger på andra melodier och det är vad den här timmes lunchunderhållning är. En lång rad kända julsånger men med sjungen på en annan känd låt och det blir bara så underbart roligt och bra! Vad sägs om Midnatt råder med melodin till Rolling Stones Satisfaction? Så fortsätter det och jultexter till Born in the USA, Queen och ja jag kommer inte ihåg melodier som de bytt ut. Allt i en rasande fart så man hinner knappt med vilka jultexter det är och till vilka låtar. O Helga Natt i dansbandstappning i helt galna dansbandskläder är hysteriskt roligt. Muikalen Julen är underbar och extra kul är det ju att regissören Ronny Danielsson sitter i publiken. Men hur galet är det inte med jultext till Fantomen på operan? Eller Helen Sjöholm som Sally Bowles i Cabaret i bästa Bob Fosse koreografi sjungandes en jultext? Och ”Vi äro musikanter” är helgalen när de kommer in i folkdräkter med olika instrument. Det är svårt att beskriva vad som egentligen händer på scenen, det bästa är verkligen att uppleva det. Galet bra, genialt och hur de kan framföra det här galna med sånt allvar är ofattbart. Hur kul har de inte haft när de har skapat det här. Helen är ju den som står mest för skönsången men hon har ju även en sån underbar komisk tajming och de är så bra tillsammans.

Även om det var fake news att Jacke Sjödin blivit valt att läsa nyhetsklockorna så skulle jag gärna höra hans underfundinga uppdaterade version en gång till. Det var så mycket roliga detaljer i den så man behöver höra den fler gånger för att kunna registrera allt. Vilken talang han har för att skriva såna texter och sättet han framför dem är minst lika bra.

Det är så värt att resa till Uppsala för att vara med om en Höjdarlunch! Ja det fanns publik ändå från Berlin som rest för att se det här. Men tyvärr är det slutsålt för den här gången där sista är den 16 december. Men håll utkik efter när den här trion dyker upp igen, eller ta en chansning att det blir något sent återbud. Fantastisk roligt!

Pippi Firar Jul, Premiär, 30 november, Intiman

För åttonde året sätter Intiman upp en Astrid Lindgrenmusikal för hela familjen lagom till jul. I år är det dags för Pippi firar jul och enligt 6-åringen jag hade med mig hade de prickat helt rätt för hon är inne i en Pippifas just nu. Scenen är julig med snö, ett träd fullt av julklappar och ett snöklätt Villavillekulla som omvandlas till skola eller Tommy och Annikas hem ibland. Scenarbetarna får möblera om för fullt i det lilla huset och det sker så snabbt och smidigt så det inte märks alls för publiken. ”De är så snabba så de trycker nog på en knapp” sa mitt sällskap och hon var väldigt imponerad av de stora pepparkakorna hos Pippi och hur fint julpyntat det var hos Tommy och Annika. 

Pippi måste vara både tacksamt och svårt att göra för alla kan ju sin Pippi och det gäller att få det rätt och att göra det för barn är nog en större utmaning för de kan ju verkligen sin Pippi. Har de sett något om och om igen så kan de minsta detalj. Första akten inleds med att Pippi (Amanda Andersson) tillsammans med den charmige Herr Nilsson (Juliette Glader) river av några av de mest kända Pippisångerna och barnen sjunger förtjust med. Sen gör Tommy (Erik Källsäter) och Annika (Fabienne Glader) entré och berättar att de ska snart få jullov. Det är ju orättvist tycker Pippi så hon går till skolan bara för att få jullov. Så hälsar Dunder-Karlsson (Mathias Jonsson) och Blom (Johnny Johansson) på för att stjäla kappsäcken. Kling (Martin Hallgren) och Klang (Ludvig Ryman) har koll på gatorna så inga bovar dyker upp. I andra akten blir det ännu mer juligt när det inleds med en julmarknad där Pryssiluskan (Anna Hallgren) försöker få in Pippi på barnhem i alla fall över julen. Tommy och Annika firar jul hemma med sina föräldrar (Anna Hallgren och Ludvig Ryman) men stackars Pippi hon har inga andra än sina djur att fira med. Ska hon få någon att fira med?

Kålle Gunnarsson regisserar och han har återigen lyckats få till en föreställning där han får barnen att agera helt naturlig och det är fart och fläkt och ett antal upprepningar som barnen älskar. En av de scener som 6-åringen pratade mest om efteråt var när Dunder-Karlsson om och om faller över farsturäcket efter att ha fått dörren slagen i huvudet. Hon skrattade så hon själv nästan trillade av stolen! Och hur kul var det inte när Pryssiluskan och Kling och Klang jagade Pippi varv efter varv på julmarknaden utan att lyckas fånga henne. Barnen i publiken lever sig verkligen in i berättelsen och skriker och tjoar och när Pippi upptäcker att hon blir ensam kvar efter ett snöbollskrig ja då skriker barnen direkt ”Tommy och Annika har gått hem och ätit mat”. Tyvärr plockar inte Pippi upp det utan hon fortsätter med sina repliker så är det något man ska jobba lite mer på så är det att vara lite flexibla på vilka publikreaktioner man får. Men Amanda Andersson var annars en härligt käck Pippi som även lyckades vara trovärdig när Pippi är känner sig ensam och helt övergiven.

Pippi firar jul är en mysig, rolig och julig teater med hög igenkänningsfaktor och den ultimata julklappen för alla Pippiälskare. 6-åringen var helnöjd med allt förutom att Lille Gubben inte var med på scenen. Hon köpte inte fullt ut att han bara fick vara ett stort gosedjur i garderoben. Perfekt för att bygga upp julstämningen inför julen med eller att dra ut på julmysigheten efter jul då den spelas till den 6 januari 2020.

 

 

All Shock Up, publikrep, 11 november, Teater Bristol, Sundbyberg

All Shock Up är en jukeboxmusikal fylld av härliga Elvislåtar och underbar 50-talsstämning. Kläderna är färgglada och hela ensemblen utstrålar så mycket energi och kärlek till musikalen att man inte kan annat än att sitta med ett leende på läpparna genom hela musikalen. En relativt banal historia om den lilla staden där borgmästaren Matilda Hyde (Mindi Lundqvist) har förbjudet dans och offentligt hånglade för det är ju omoraliskt! Inga rullande höfter här inte. Men självklart vänds det upp och ner rockkillen Chad (Carl Gyllensvärd) får problem med sin motorcykel och stannar till i staden. Hans skinnjacka och rebelliska attityd får alla unga tjejer i stan på fall och särskilt Natalie Haller (Linda Lundberg). Men för Chad är hon bara den där trevliga tjejen som mekar med motorcyklar. Men hon har en hemlig beundrar i den töntige Dennis (Erik Gummesson). Men Chad han faller pladask för den kurviga och kulturintresserade Miss Sandra (Olivia Lorenz). Om Chad får kvinnorna på fall så rör Miss Sandra upp känslor hos männen i stan. Änklingen Jim Haller (Matte Lagerwall) vaknar till liv när han ser henne första gången, vilket inte uppskattas av barägarinnan Sylvia (Elin Uvia Salas). Hon har ju själv ett gott öga till Jim. Hon som inte har kysst en man på 6 år, hon har bara skött om sin bar och dottern Lorraine (Therese Brandels). Lorraine är krockar en dag med Dean Hyde (Filip Torndal) som är hemma ett par dagar för att hälsa på sin mamma Matilda Hyde. Borgmästarinnan har en ständig följeslagare Sheriff Earl (Anders Hedlund) som motvilligt ser till att hennes moralregler efterlevs. Ja som ni nog kan förstå så blir det en rad förvecklingar i handlingen om vem som ska få vem i den här kärlekskarusellen.

De som imponerade mest på mig var tjejerna och de kvinnliga karaktärerna är de som är viljestarka och är mest intressant och det är mycket girlpower. Linda Lundbergs tuffa och kaxiga Nathalie fick mig att tänka på Lauren i Kinky Boots och den underbara scenen när hon inser att hon är kär i Charlie. Tyvärr är ju inte Chad lika sympatisk som Charlie och Nathalie kunde ju få en bättre kille än den där sliskige självgode killen. Man kan ju inte låta bli att imponeras och roas av Olivia Lorenz som Miss Sandra. Hennes kroppsspråk är så bra och scenen med henne och Natalie på museet är en av musikalens höjdpunkter. Elin Uvia Salas har en kraftfull röst och hennes Sylvia utstrålar värme och omtanke.

Under det här repet var det lite problem med ljudet men det har de säkert fixat till så att dialogen och sångtexterna kommer fram lite mer. Tyckte det var bra att man har kvar låttexterna på engelska så man känner igen dem mer och kan nynna med i texterna. Jag gillar stora dansnummer och den här musikalen bjuder på flera och Emanuel Bagge har gjort en bra koreografi i bästa 50-talstappning.

Det här är ju en musikaluppsättning som inte har samma budget som t ex Häxorna i Eastwick så man får ju se det med det i beaktande, och just därför blir jag nog ändå imponerade av allt det engagemang och entusiasm som finns i den här uppsättning. En bra orkester under ledning av Johan Mörk, West End Musical Choir och dansare och enkel men bra scenografi. De här mindre uppsättningarna behövs för att berika musikal- och teater Stockholm. Thomas Creutz och alla inblandade i den här uppsättningen kan känna sig stolta över vad de har åstadkommit och det här är en uppsättning som så väl förtjänar att i stort sett vara utsåld innan premiären den 14 november. De som har lyckats få tag i biljetter kommer att ha en trevlig kväll, med en hel del skratt och mycket glädje.

Ett fåtal biljetter finns kvar att köpa:

https://www.biljettmonster.se/biljetter_fst.asp?id=221

Pressbild använd med tillstånd av Thomas Creutz.

 

Hitsen och Hjältarna, Martin Stenmarck, 9 november, Konsert & Kongress, Linköping

Konserten inleds med att hela bandet presenteras med ett fotografi från barndomen och namnen som stavas av ett av Martins barn på samma sätt som det gjordes i Fem Myror är fler än Fyra Elefanter, så antagligen var Magnus, Brasse och Eva hans första stora hjältar. Första låten ut är en omarrangerade och rockigare ”Las Vegas” än den han tävlade med i Eurovision 2005. Det är Martins rockigare sida som är den som får mest utrymme i den här konserten där han blandar sina egna hits med hits från sina hjältar, och mitt i allt så blir det ett par jullåtar också. Kan det möjligen har varit jullåtarna som sen under natten lockade fram snöfallet över Östergötland?

Först ut av hjältarna är Alphaville och deras ”Forever Young”. Sen följer Peter Le March och ”Little Willie John”. Och vi får höra att det är den som sen inspirerade till hans egna ”7Milakliv” som kommer lite oväntat tidigt under kvällen. Men inte lika oväntat som att hans nya hjälte är den unga Billie Eilish och hennes låt ”Bad Guy” som han hörde dottern Ida spela och som han föll pladask för. Hans version av ”Bad Guy” är suveränt bra och han gör den verkligen till sin. Som en hyllning till alla sina hjältar och hitsen han gillar har han gjort en ny låt ”Jag kan inte glömma” som släpps den 10 november. Lite kul att få höra den dagen innan den släpptes. En bra poplåt a´la Martin Stenmarck där han bland annat sjunger om ”Born To Run”. Och självklart så är Bruce Springsteen en av hans hjältar direkt efter den nya låten så blir det ”Born To Run”. En av hans största idoler är Elvis och för många år sen sjöng han mycket Elvis och jag har längtat efter att få höra honom sjunga Elvis igen för han gör det så bra och Martin kan verkligen sjunga”Suspicious Minds”. Publiken älskar det! Han hade verkligen kunnat få sjunga fler Elvislåtar än de han gjorde under kvällen. En kväll där han har sjungit låtarna på sitt sätt och att han avslutar med ”My Way” faller sig helt naturligt.

Martin backas upp duktiga musiker och snygg ljussättning och fint bildspel i bakgrunden. Mellan låtarna bjuds det på små anekdoter och minnen och kvällen blir lite extra personlig eftersom några i bandet har nära och kära i publiken.

Hits och Hjältarna spelas på några ställen runt om i Sverige och avslutats i Stockholm på Rival den 11 januari 2020.