Den här sommaren har ju varit helt fantastisk och den avslutas med Cookies N Beans hos Lasse i Parken. Lasse i Parken är ett så mysigt ställe på Söder, känns som man är i en bygdegård på landet någonstans och så är det innanför tullarna i Stockholm. En liten scen inne i grönskan, röda hus och en matservering som serverar hamburgare, röding, Wallenbergar och lite annat smått och gott och något gott att dricka till. Kön ringlar sig lång innan konserten börjar.

Det är 12 året  i rad som Cookies N Beans står på scenen och som de själva säger är det som en familjefest. De flesta i publiken har varit här förut och de känner sig hemma här. De har inte spelat ihop så mycket på sista tiden men sin årliga spelning här vill de inte missa.

Cookies N Beans består av Charlotte Centervall, Linda Stöm och Frida Öhrn. Charlotte känner nog all igen från diverse olika musikprogram där hon ofta är med i orkestern, senast i Allsång på Skansen. Frida Öhrns låt Release me med gruppen Oh Laura blev en av de mest spelade i årets Sommarpratare och i höst kommer hon att vara med i Peter Jöbacks show på Cirkus. Linda Ström släppte ett eget album (Med hjärtat på utsidan) förra året. Så tjejerna har fullt upp när de inte spelar tillsammans. Det märktes att de tyckte att det var kul att spela tillsammans igen.

Vi fick höra en härlig blandning av deras egna låtar och några underbara covers som ”First we take Manhattan” och ”Jolene”. De gör de låtarna så underbart bra! Älskar verkligen deras versioner på dem. ”Kings and Queens” är en härligt medryckande låt. Får erkänna att jag inte lyssnar så mycket på Cookies N Beans i vanliga fall, men gillar verkligen att se dem live. De är så otroligt duktiga. Charlotte som kan spela vilket instrument som helst, Frida som är en mästare på munspel och deras röster tillsammans är så underbara att lyssna på, särskilt på ett sånt här mysigt ställe som Lasse i Parken är. Ikväll hade de med sig några gäster som spelade banjo och gitarr med dem. Så bjöds det på munspelsbattle.

De lär ju spela här igen och det är inte omöjligt att jag dyker upp då också! Men innan dess så får jag njuta av Frida på Cirkus under hösten. Skulle inte bli förvånad om Charlotte spelar i bandet eftesom hon jobbat en hel del med Peter Jöback,  men har inte sett att de släppt vilka som kommer att vara med i orkestern.

Ännu en härlig sommarkväll perfekt för konsert. Eric Gadd inledde med några av sina souliga hits som ”Do you belive in me”, ”The right way” och ” Bara himlen ser på” innan det var dags för GES att äntra scenen till publikens stora jubel. Scen var riktigt snygg med mönster där olika textrader var inflikade.

Solliden är klassisk mark för Allsång och vilka är bättre på att leda allsång än GES? Inga allsångshäften eller textremsor behövdes. Publiken sjöng med från första tonen till den sista. Otrolig stämning! Publiken bestod mest av de som har vuxit upp med de här killarna, eller männen ska man väl säga. Niklas fyllde 60 för en månad sedan och i november är det dags för Orup att fylla 60 och Glenmark 65!! Men det märks inte alls. Det här är killar som åldras med stil! Niklas lovad inledningsvis att det inte kommer att komma en enda ny låt och en sån här konsert vill man inte ha låtar från någon ny skiva som ingen har hunnit lyssna in sig på, nej alla var här för att höra de gamla låtarna som ”En jävel på kärlek”, ”Upp över mina öron”, ”Hon har blommor i sitt hår”, ”Magaluf”, ”Mare Mare”, ”Regn hos mig”, ”Ingenting minner om dej”, ”Händerna på täcket”, ”Sångerna om sommaren”, ”Om”, ”Sista morgonen”, ”Oslagbara” och så självklart ”När vi gräver Guld i USA”. Det är så härligt när man hör den här typen av låtar och inser att man kan hela låten fast man inte har hört dem på flera år.

Jag var i Rålandshov när VMkillarna kom hem och tog emot folkets jubel och GES sjöng ”Gräva Guld”. Då var det hur mycket folk som helst så jag stod inte lika nära som ikväll när vi hamnade nästan längst fram. Stämningen i Rålis är ju svår att slå, men killarna och publiken gjorde sitt bästa ikväll för att det skulle bli en oförglömlig kväll. Så kul att Orup för två år sedan drog med sig Niklas och Anders när han fick en extra timme på Allsången och att de sen tog upp GES igen och ikväll slöt de ringen från den Allsångskvällen när de var tillbaka på Solliden. Men de får gärna fortsätta att spela tillsammans för de har så många låtar att spela så det finns många jag gärna hört ikvälll fick helt enkelt inte plats. Många som man vill höra igen från kvällens konsert också. Två timmar räcker verkligen inte till, utan de hade gärna fått hålla på en timme till.

Fantastisk nostalgikväll som en vacker måne gav extra magisk stämning till!

Två soliga augustikvällar i rad har jag nu njutit av Vegas i Vitan. Den av de bästa skatteåterbäringar som finns! Förra året var första året som Parkteatern hade med Vegas i Vitan på programmet och det är bara att hoppas att det är en årlig återkommande programpunkt.

Joachim Bergström, Karl Dyall och Rennie Mirro tillsammans med Blåsarsymfonikerna ledda av Jan Radesjö är något man kan leva på när vädret slår om och det blir kallt, grått och ruggit. Då får man plocka fram ”Feeling good” som Karl sjunger helt fenomalt bra,  Rennies ”Cry me a river” eller ”I who have nothing”, eller varför inte Joachims fantastiska tolkning av Mack the knife. Så många bra låtar som sjöngs ikväll av dessa tre skönsjungande herrar att det går inte att plocka ut bara en favorit. Deras röster kompletterar varandra perfekt i t ex ”My way”. Härligt sväng i Bernsteins ”New York, New York” som de sjöng på svenska som ett smakprov från musikalen ”On the town” som Rennie och Karl ska vara med i på Spira i Jönköping. Ser framemot premiären den 22 september då det inte bara blir sång utan dans av herrarna också. De har sån härlig energi och Rennie kan verkligen inte stå still en sekund. Hela tiden spritter benen som om de längtar efter att få dansa ut ordentligt.

Men det är inte bara sving- och storbandsmusik det bjuds på, utan även ett fint medley som hyllar Lill-Babs, Jerry Williams och Avicii. Kul att se Karl sjunga en ”Tuff brud i lyxförpackning” och Joachim som undrar om ”Klas-Göran” fortfarande är kär i honom. Publiken dansar loss till Avicii. Stämningen i publiken är på topp från första till sista tonen. Det är verkligen ”Let the good times roll” som både inleder och avslutar konserten.

Blåsarsymfonikerna backar upp killarna helt perfekt och i den delen när de spelar ett par nummer ur On the town i hyllningen till Bernstein som skulle fyllt 100 år i år.

Bra mellansnack mellan låtarna som lockar både till skratt som när Rennie berättar om sin SJ-problem men även har en allvarlig ton när han kommer in på sitt finaste minne från sommarens fotbolls-VM, Jimmy Durmaz ord om att han är en riktig svensk, och vikten av att vi väljer rätt i årets val.

Jag hoppas verkligen att Vegas i Vitan återkommer nästa år på Parkteatern.

”Vegas i” kommer även att ge sig ut på turné så håll utkik ifall de kommer till en plats nära dig. Bland annat kommer de att spela i Täby den 5 oktober. Karl och Rennie kommer även vara med i konserterna ”That’s Entertainment” på Musikaliska 9 och 10 februari 2019.

En av sommarens bästa traditioner är Niklas Asknergårds sommarkonsert hemma på Sund Nergården, en magisk idyll vid sjön Sillen. Vädret brukar alltid försöka sätta stopp för konserterna. Den här sommaren har ju varit så otroligt fin och i år slapp vi regn, men det blåste ordentligt, men det var ingen risk att varken publik eller artister skulle blåsa bort.

Hit bjuder Niklas sina vänner och det är inte vilka vänner som helst den här kvällen utan världsartister som Viktoria Tocca och Linda Lampenius, schlagerstjärnan Shirley Clamp och musikalartisten Daniel Sjöberg och den lokala förmågan Frida Kollberg. Som ”förband” bjuds det på Sandman Sisters. Orkestern leds av underbara Carina E Nilsson. En helt fantastisk blandning av artister som kommer till lilla Sund Nergården. Folk i trakten går verkligen man ur huse. Publikrekord med över 600 som hittat hit.

Vi var tidiga och hamnade först i kön innan de släppte in men det tog inte många minuter innan vi fick sällskap och kön ringlade långt över åkern. Soundchecket pågick när vi kom och det lyssnade vi till med glädje. Så öppnades den fina grinden och med raska steg tog vi oss över gräsmattan med våra campingstolar och välkomnades av Niklas själv. Med stolarna på plats framför scenen hämtade vi sedan våra picknickpåsar med gott kött och potatissallad signerad Johan Ahlvik (Taste by Johan Ahlvik). Det är inte många konserter där det ingår god mat så det här så lyxigt!

Nytt för i år var att vi redan när grindarna öppnats bjöds på musik. Sandman Sisters bjöd på härliga storbandslåtar, Andrew Sisters mm. Fina låtar, god mat och underbar utsikt över Sillen. En bra inledning på den här kvällen. Sandman Sisters fortsatte sedan med ett knippe låtar från 50- och 60talet för att sedan avsluta med lite rockigare låtar. För en gång skull så fyllde ”förbandet” en riktigt funktion och var inte bara en dålig utfyllnad som inte passade ihop med huvudartisterna som det så ofta är på stora konserter. När Sandman Sisters gick av från scenen var det dags för Niklas att ändra scenen med en av mina favoriter ”Feeling good”. Och det är verkligen ett signum för Niklas och hela Sund Nergården. Finns nog ingen som inte ”Feeling good” när man är här.

Hela kvällen bjöd på fantastisk musik. Första gästen ut var Viktoria Tocca som tillsammans med Niklas sjöng ”All I ask of you”, underbar duett från Fantomen på Operan. Viktoria fortsatte sedan med smakprov ur Broarna från Madison County där hon fick en ny duettpartner, Daniel Sjöberg. Ser verkligen framemot att se hela musikalen i höst så man får låtarna i sitt rätta sammanhang.

Sen bjöd Niklas på en fartfylld ”I got life” från Hair, älskar den låten! Nästa gäst att presentera var Frida Kollberg som bland annat gjorde en fin version av ”Gabriellas sång”. Nästa gäst ut var Shirley Clamp som fick visa att även hon kan sjunga musikallåtar och inte bara schlager och pop. En riktigt härlig version av ”You´re the one that I want” med Niklas. Vilken energi och glädje på scenen! Tänk att den låten är 40 år nu!

Sista gästen ut var Linda Lampenius och hon klev på scen när augustimörkret började sänka sig över Sund och det lilascenljuset tändes upp. Lindas violinspel blev verkligen helt magiskt och så stämningsfullt med den bakgrunden. Så vackert. Tillsammans med Niklas gjorde hon ”Your raise me up”. Sen fortsatte hon att spela med Shirley Clamp i den fina ”Jag fick låna en ängel”. När Shirely är på en scen så får vi självklart höra ”Min kärlek” som blir en härlig allsång med hela publiken.

Niklas är en perfekt värd som har härligt och personligt mellansnack, sjunger fantastiska sånger själv som t ex ”My heart will go on” från Titanic och låter gästerna ta plats.

Avslutningen på konseten blir ”Does your mother know” med Niklas, Frida, Shirely, Linda och den duktiga orkestern och då närmar sig klockan 22.

En konsert på Sund är något som inte är lik något annat. Fantastisk stämning mellan artister och publik och mellan artisterna. Alla är där för att man tycker det här är så kul och en sån underbar plats att vara på. Niklas förgyller allt med att vara så spontan och trevlig. Det är proffsigt men samtidigt helt opretentiöst. En pärla bland alla konserter. Har man en gång varit här så vill man tillbaka och jag ser redan framemot nästa sommarkonsert.

Sist men inte minst så i bakgrunden ser Johan Asknergård och resten av personalen till att allt flyter på smidigt och utan problem.

Jag hade sett att man kunde köpa biljetter till smygpremiären den 11 juli av Mamma Mia – Here we go again så jag slog till på två biljetter. Vill ju ändå se den och kul att se den tillsammans med delar av casten! Även om de nu satt i en annan sal. Men på plats var Björn och Benny, Pierce Brosnan, Stellan Skarsgård. Christine Baranski, Amanda Seyfried, Lily James, Judy Cramer och Ol Parker. En lång rad kändisar syntes i vimlet också bland annat Janne Schaffer, Carola, Malena Ernman och Tess Merkel.

Mamma Mia – Här går vi igen är en riktig bra film och om du älskar Mamma Mia är jag säker på att du också kommer att älska det här. Berättelsen i Mamma Mia är inte så stark och historien i uppföljaren är ännu svagare, men det spelar ingen roll om när man hör alla underbara Abbalåtar.

Donna (Meryl Streep) dog för ett år sedan och Sophie (Amanda Seyfried) har just renoverat hotellet och håller på med sista minuten arrangemang inför nyöppningen. Sky (Dominic Cooper) är i New York för att lära sig hotellbranschen under sex veckor men har just blivit erbjuden ett fast jobb. Sam (Pierce Brosnan) bor med Sophie. Rosie (Julie Walters) och Tanya (Christine Baranski) är på väg till öppningsfesten. Men kommer Harry (Colin Firth) och Bill (Stellan Skarsgård) att dyka upp eller är de upptagna med sitt arbete? Parallellt får vi följa den unga Donnas liv från det att hon tar studenten i Oxford till att hon hamnar i Grekland. Den unga Donna spelas av den fantastiska Lily James. I Mamma Mia läser Sophie i Donnas dagbok om hur Donna träffar Sam, Harry och Bill. Här får vi vara med om hur Sophie träffar dem, så det är en upprepning delvis as handlingen från förra filmen. Men det är charmigt gjort. Jag njöt verkligen av hur de flyttar scenerna mellan det förflutna och nutiden och hur de rör sig geografiskt också. T ex när Donna åker upp i rulltrappan på Heathrow och när hon kommer upp i den är hon framme i Paris. Lily James är extremt bra som den unga Donna. Hon hade rätt energi, ett leende som smittar och hon har en bra sångröst också vilket är viktigt eftersom hon sjunger många av låtarna. De unga versionerna av Sam (Jeremy Irvine), Harry (Hugh Skinner) och Bill (Josh Dylan) är alla charmiga men de når inte riktigt upp till Lily James nivå. Men Mamma Mia är främs en historia om starka självständiga kvinnor där männen mer spelar biroller. Kvinnorna får mer utrymme och tar för sig ordentligt.  Ingen kan väl ha missat att man i den här filmen har lagt till en ny stark kvinnlig roll. I slutet av filmen, lagom till öppningskvällen anländer Cher till hotellet som Sophies mormor. Hon gör en primadonaentré och sjunger en mycket bra version av Fernando. Men den mest rörande och minnesvärda låten är vid dopet av Sophie och Skys son Donny, när Meryl Streep sjunger ”My love my life” till Sophie. Efter den var det inte ett torrt öga i hela salongen.

Men ni får inte missa att Helen Sjöholm är med och sjunger i filmen. I en scen med Bill och Rosie spelas Hasta Manana och det är ingen mindre än Helen som sjunger den.

Ofta går man ju medan eftertexterna rullar men det ska ni inte göra för då missar ni den lilla roliga bonusen som är när alla eftertexter är klara.

Det är en rolig och varm film och jag satt med ett leende på läpparna från start till slut och tiden går fort.

Tredje året på raken som jag firar nationaldagen med mina vänner i Edsbergsparken och vädret var nästan lika bra som tidigare år. Maj har ju varit rekordvarmt så när det bara är 17 grader och halvklart tycker man att vädret är så där. Men det var rätt skönt ändå och solen kom fram mer och mer så efter ett tag gick det att sitta i kortärmat utan problem.

Vi kom något sent så vi missade de inledande talet men vi hann fram i god tid att hinna njuta av ”Du gamla du fria” framförd av Jakob Stadell. Man känner sig verkligen stolt över att vara svensk när man hör honom sjunga den med så mycket känsla. En underbar tradition att höra Jakob sjunga ”Du gamla du fria”. Han fortsatte med en Ted Gärdestad låt och sen sjöng Hanna Hedlund ”Sol, vind och vatten”. Lite senare bjöd Jakob oss på en gåshudsversion av Anthem ur Chess. Den passar så bra att sjunga på Nationaldagen, en sådan fin hyllning till sitt hemland. Björn och Benny kan verkligen det där med att skriva bra låtar. Vilket vi även fick höra i den timmes långa ”Svenska pärlor” delen.

Men innan det var dags för Svenska pärlor fick vi också höra Mr Positiv (Tomas Fogelholm) och hans låt ”Våga vara annorlunda” som varit med i FunkisMello. En kille som verkligen kan sprida glädje runt sig.

Precis som förra året ledde Doreen Månsson sångerna för barn. Vi fick höra en blandning av nyare barnsånger och traditionella. Till sin hjälp hade Doreen en barnkör som leddes av Maria Stadell. Även Jakob var med och sjöng tillsammans med barnen. Härligt med barnsång. Barndelen avslutades med att Janne Schaffer kom in på scenen klädd i sin Zebra kostym och sin röda gitarr och så blev det ”Maya Piraya” och ”Zvampen”. Frågan är om det var barnen eller de vuxna som sjöng med mest och följde med i rörelserna. Full fart var det på publiken i alla fall.

Efter prisutdelning till Sollentunabor för olika medborgarinsatser var det dags för det timmeslånga ”Svenska Pärlor” inslaget med Jakob Stadell, Hanna Hedlund, Isac Stadell, Maria Stadell och Janne Schaffer, fullt uppbackade av symfoniorkester och band. Här satsar man verkligen för fullt och det är kul att man använder sig av de olika musikaliska talangerna som finns i kommunen.

Svenska Pärlor inleddes med en hyllning till Jerry Williams och Lill-Babs som gått bort under året, och det avslutades med en fin hyllning till Avicii. Däremellan var det en härlig parad av underbara svenska pärlor. Fantastiska potpurrier av låtar från Sven-Ingvars, Ted Gärdestad och ABBA. Janne Schaffer spelade den fantastiska ”Brusa högre lilla å” och den fina hyllningen ”Norrland”. Man blir ju verkligen imponerad av Janne Schaffer och hur många låtar han har varit med och spelat in. Minns jag inte fel har han medverkat på 69 av Ted Gärdestads 91 låtar och 50 av ABBA 100 låtar, plus att han spelat med en rad andra svenska och internationella artister. Det bjöds även på Orup och lite annat under timmen. Ett underbart härligt program framfört av så fantastiska artister och musiker. Och det märktes att de verkligen tycker om att sjunga de här låtarna och fira Sverige på det här sättet. Finns ju hur många bra svenska låtar som helst så de hade kunnat få fortsätta minst en timme till. Kanske något som de ska satsa på och göra en fullängdskonsert av? Jag skulle i alla fall komma och vet många andra som också skulle göra det.

Jättekul att man i Sollentuna satsar på ett så högkvalitativt firande av vår nationaldag. Det finns många som säger att ”vi firar inte nationaldagen på riktigt i Sverige”, men de har fel. Här i Edsbergsparken firas det på bästa sätt med massa familjer med olika nationella bakgrunder som har picknick i gräset och är glada och stolta över att vara svenskar och bo i Sverige och vill fira det tillsammans med folk de inte känner. Det viftas för fullt med svenska flaggor och solen sken i alla fall stundtals från en blå himmel. Ute på Edviken seglade båtar förbi och delade vattnet med olika sjöfåglar. En underbar svensk nationaldag och en tradition värd att bevaras. Ser framemot vad de ska bjuda på nästa år!