Den 7 september såg jag det andra publikrepet av Ghost och nu var det dags att se den färdiga produktionen. Spännande att se vad som hänt under de här veckorna, har samspelet och kemin blivit bättre?

För den som inte har sett filmen Ghost som musikalen är baserad på handlar den om det unga paret Sam (Peter Johansson) och Molly (Maria Lucia Heiberg Rosenberg) som flyttar in i en ny lägenhet i Brooklyn som de ska renovera. Sams barndomskompis och kollega Carl (Bruno Mitsogiannis) hjälper dem. Så en kväll när Sam och Molly är på väg hem från en vernissage och middag blir Sam rånmördad. Men han blir kvar som ett spöke och tar hjälp av ett medium Oda Mae (Gladys del Pilar) för att få kontakt med Molly. Men var det verkligen bara ett slumpmässigt rånmord eller var det planerat?

På publikrepet var samspelet och kemin mellan Peter och Maria lite trevande, men ikväll slog det verkligen gnistor. Kemin fanns där och man blev så engagerade i deras kärlekshistoria och det är så sorgligt ibland. Peter är så bra som Sam, hans frustration när han inte kan göra det han vill som spöke och hur ömt han iakttar Maria när han är i hennes närhet. Marias förtvivlan när Sam dör känns verkligen äkta. Bruno har spetsat till Carl mer och det märks hur han slits mellan att vilja nå framgång och rikedom och att han inte ville att det skulle gå som det går, men att han inte kan backa bandet. Peter och Bruno har ett underbart samspel och det märks att det verkligen gillar att spela tillsammans. Agerar de eller är det deras vanliga jargong? Svårt att säga för jag kan verkligen tänka mig att de kan göra ”smittsammasjukan i hissen scenen” på riktigt. Gladys som Ode Mae är verkligen strålande och imponerar enormt. Hon kan verkligen matcha Woopi Goldberg! Sångmässigt är det här en perfekt fyrklöver! Alla har underbara musikalröster med ordenligt känsloregister.

Ensemblen är bra castad med duktiga musikalartister som t ex Sanna Martin, Alexander Larsson, Anna Maria Hallgarn och Clarissa Krabbe. Superduktiga spökdansare! Bianca Fernströms koreografi av spökdansarna är underbar, riktigt häftig. Man märker att Jennie Widegren från Bounce har haft ett finger med i spelet också.

Älskar musiken av Dave Steward från Eurythimcs och Glen Ballard. Kul med modern och lite poppig musikal. Har orginalcast CDn, men de får gärna göra en svensk också.

Den här uppsättningen skiljer sig en hel del från originaluppsättningen i London. Gillar bägge, men kul att Anders Albien har valt att göra den på sitt eget sätt med ny scenografi (Anders Bini) och koreografi. Scenografin är snyggt gjord. Enkel och effektfull med samma väggar och ”gångvägar” som med hjälp av snyggt videospel (Philip Sundbom och Johan Larsson) gör att vi förflyttas mellan lägenheten, tunnelbana, kontoret, parker i New York och andra härliga New Yorkställen. Verkligen snyggt och effektfullt. Magikonsulten Mark Parker har varit med och ordnat till de speciella spökeffekterna som jag inte tänker avslöja utan ni får själva gå och se dem och se om ni kan lista ut hur de gjort dem. Får inte glömma att nämna ljuset (Palle Palme). Det är så snyggt och effektfullt med det blå ljuset på Peter för att markera att han är ett spöke. Camilla Thulin har än en gång gjort bra kläder, särskilt Oda Maes är läckra och lite lagom överdrivna.

Som helhet är det här en modern, fräsch musikal med mycket känslor och en och annan näsduk plockas fram. Jag kan verkligen rekommendera att ni går och tittar på den. En av mina moderna musikalfavoriter!