Det finns händelser i livet som man alltid kommer att veta var man var när man fick veta när det hände, eller år som man aldrig kommer att glömma för något helt oväntat händer som vänder upp och ner på hela ens liv. Situationer som man inte kan påverka utan som man bara måste anpassa sig efter och acceptera. Ikväll möts två såna speciella händelser.

För evigt så har 11 september blivit ett historisk datum som många kommer att veta direkt vad man menar när man säger det. Bilderna på planen som flyger rakt in i World Trade Center i New York har för alltid etsats sig fast i bildminnet. Själv bodde jag i London då och jobbade på Viasats kontor. Ett kontor där det är tv-apparater överallt, olika kanaler på alla, bett bakgrundsflimmer av bilder utan ljud som ingen tittar på Så helt plötsligt sätts ljudet på och när man lyfter blicken från Excelarket så är det ofattbara där på alla tvskärmar. Flygplan som flyger rakt in i tornen, eldklot, rök, personer som desperat hoppar ut genom fönstren och så tornen som rasar ihop. Året 2020 kommer ingen heller att glömma. Året då livet avstannade i mitten av mars när Sverige och många länder stängde ner p g  a ett COVID-19. FHM rekommenderar att man ska jobba hemifrån, inte resa med kollektivtrafiken, inte träffa vänner, inte resa och kulturen stängs ner för inga teatrar eller konserthus kan ha öppet med bara 50 i publiken som blir gränsen från FHM. Teater och konsert efter konsert bli inställd och man får ersättningsbiljetter till en föreställning längre fram. Naiva om vi är tror vi att det här är över till sommarn, eller möjligen efter semestrarna. Men ack vad vi bedrog oss.

Så med väldigt konstig känsla närmade jag mig Östgötateatern i Norrköping. En byggnad som drabbades av en stor brand för drygt 1 år sedan också. Det är mer än 6 månader sen jag var på en musikal senast. den 7 mars var jag på Häxorna i Eastwick på Cirkus. Men veckan därpå ställdes föreställningarna in. Så idag var jag en av de 50 som hade varit snabb och lyckats boka 2 biljetter, en till mig och en till min systerson. Han var nog den ende i publiken som inte upplevt 11 september själv. Full av förväntan och lyckokänsla att få se musikal igen, även om det bara var repetition, gick vi uppför trappan. Välordnat med att de 25 med biljetter till höger gick genom den högra dörren och de med biljetter till vänster gick till vänster och under de 3 timmar som kvällen var på så fick man inte blanda sig. Väl inne bjöds vi på bubbel och chokladhjärtan. Dramatiska bilder från minnesstunden 2002, ett år efter attacken var utställda i foajén.

Första programpunkten var ett samtal mellan ögonvittnet Johan Huldt, dramaturg och regissör på Östgötateatern, som var på plats i New York vid tiden för terrorattackerna, journalisten Petronella Uebel och Stefan Jonsson, professor i etnicitet vid Linköpings Universitet. Moderator var Jeanette Söderwall. Det var oerhört gripande, fängslande och intressant att höra Johan Huldts berättelse av vad han såg och upplevde den dagen i New York och veckan efter. Intressant att höra hur det journalistiska jobbet fungerar i en sån här situation och hur världen har förändrats efter det här. Hur president Bush beslut om vedergällning för alltid också ändrade världsläget. Otroligt intressant och givande.

Kvällens andra punkt var den öppna repetitionen av Come From Away. Musikalen som handlar om den 12 september när 38 plan blev omdirigerade till Gander i Newfoundland. En liten stad som helt plötsligt skulle ta hand om 6 122 passagerare och 473 personer som var besättning på flygplanen. Musikalen har spelats på Broadway och på West End, men jag har inte sett den tidigare så bara det var ju jättekul. Regissören Markus Virta presenterade musikalen lite kort först och redan där kände jag att det här kommer att bli ett musikalminne för livet. När ensemblen kommer in på scenen och börjar sjunga i inledningsnumret, den känslan går inte att beskriva. Bara andra musikalälskar kan förstå den abstinens man har haft när man inte kunnat se musikal live. En sån lycka att sitta i publiken och bara kunna ta in det här, få ta del av energin och glädjen från alla musikalartister på scenen. Det var magiskt och håret reste sig på armarna när första tonen sjöngs. Helt magiskt!

Och så mitt i allt det så får jag också vara med om att se hur Markus Virta jobbar och hur musikalen växer fram. Har ju sett genrep och publikrep tidigare, men då är det ju i stort sett klart. Även om just Häxorna i Eastwick ändrades en hel del från det ena repet till det andra innan det var dags för premiären så där var jag ju med på en spännande resa under sista veckan innan premiären. Ensemblen spelade upp 3 nummer och efter varje nummer så kommenterade Markus lite och gav instruktioner om hur han ville att de skulle ändra och testa nya saker och så tog man om numret en gång till. Kul att se de där små ändringarna som hände i numret.

Ska bli så kul att se smygpremiären den 25 september. Men den här kvällen njöt jag av att återigen få se fantastiska musikalartister som Linda Olsson, Anna-Maria Hallgarn, Joakim Jennerfors och Camilo Ge Bresky för att nämna några av de som var med i kväll. Linda Olsson var ju också med i Häxorna så hon binder ihop den här konstiga tiden. Jag vet inte om det var publiken eller de på scenen som var lyckligast över att det nu äntligen händer, men även om vi inte var många i publiken så hoppas jag verkligen att vi kunde ge tillbaka energi och värme till artisterna.

De tre numren vi fick se var som sagt inledningsnumret där stadens invånare presenteras, en fest när man ska utse hedersmedborgare bland passagerarna och en scen från flygplanet när de har varit på planet i 27 timmar innan de fick gå av dem. Det som genomsyrade numren var mitt i det fruktansvärda som hänt och det kaos som rådde så är det ändå väldigt positivt och en stark värme där främlingar sträcker ut en hand och tar hand om varandra. Läste någonstans att en av passagerarna efteråt som tack startade en fond för att barnen i Gander skulle få möjlighet att studera. Om jag inte ninns fel hade det samlats in 15 miljoner dollar som tack för att staden ställde upp. Det här att folk ställer upp och för varandra i sådana här situationer är ju också något som visat sig nu under Coronatiden. Grannar hjälper varandra att handla osv. Små saker som verkligen betyder något och som är så enkelt att göra.

En väldigt stark och speciell kväll som alltid kommer att ha en särskild plast i mitt musikalhjärta. En kväll som gick från att vara väldigt berörande och stark i panelsamtalet till en musikal som också berörda men som spred ett stort lyckorus.

Stort tack till Östgötateatern som ordnade den här kvällen!

Repetitionsbilden på ensemblen lånad från Östgötateaterns Facebooksida.