Det var väldigt mycket folk som ville se det här genrepet av Sissela Kyles föreställning ”Etta på listan”. Det var trångt i foajen på Scalateatern och det köades upp eftersom det var fri placering. När jag tittade mig runt så insåg jag att just ikväll så sänkte jag medelåldern en bit. Sissela själv har passerat 60 år och för att man ska uppskatta den här föreställningen ska man vara runt hennes ålder +/- 10 till 15 år för det är många referenser i den till kvinnliga stjärnor som varit med i svartvita filmer, Hagge Geigerts show osv och har man inte själv sett dem på tv så är det ju inte lika roligt. Hon nämner även yngre kvinnliga artister som t ex Laleh och Sissela Benn, men det räcker nog inte för att man ska ha lika roligt om man är yngre än om man är runt Sisselas egen ålder. Men visst kan även den yngre generation tycka den är kul för de kommer känner igen sina föräldrar eller mor/farföräldrar i den. Just igenkänningsfaktorn lyckas hon väldigt bra med så man skrattar med henne. Hon säger själv att hon nu uppfattar sig som tidlös, men det innebär ju inte att omvärlden ser en som tidlös. För själv uppfattar man ju inte att man åldrats när man umgås med samma vänner som man hade för 20-30 år sen, man är ju precis likadan som då, tycker man själv….

Sissela gör listor på allt och föreställningen återkommer till det hela tiden även om det är lite utsvävningar från det då och då. Listor över vardagliga ting och hon gör om dem om och om igen, precis som livet är en upprepning.

Sara Niklasson är med i föreställningen och spelar olika instrument och sjunger en del av Sisselas favorit låtar som är från hennes tonårstid. Själv är jag ju några år yngre men håller med henne om att det här är bra låtar och i mångt och mycket är det låtarna från sin ungdomstid som är de som man kan bäst och älskar mest. Och man förstår inte dagens musik. Sissela är  underbar när hon tar upp att det har blivit för mycket sex i tv, hennes beskrivning av trollsexet i Gräns är fantastisk rolig. Har inte sett Gräns så kan inte jämföra men tveksam om den är lika bra som Sisselas.

Det är en rolig föreställning med mycket småskratt och några ordentliga skratt. Lite lågt tempo ibland men det är sånt som brukar tighta till sig efter ett tag och det här är ju bara ett genrep så det hinner hända saker till premiären den 3 oktober. Det är underbart härligt att se en kvinna bjuda så mycket på sig själv, vilken självdistans hon har! När man ser henne dansa på scenen och headbanga så där lagom pinsamt som ”äldre” personer gör, ja då inser jag att det är nog så mina syskonbarn eller kompisars barn ser på oss när vi dansar loss och inom oss känner oss precis lika unga och coola som man var då. Men  det är sånt man bjuder på och Sissela bjussar på sånt under hela föreställningen.

I slutet blir det en fin hyllning till en lång rad kvinnliga artister som har satt sina spår inom den svenska kulturvärlden och hos oss som har varit med om det när det hände.

Föreställningen är ca 80 minuter lång och är en rolig och bitvis härlig nostalgitripp. Man kan inte annat än imponeras av hur pricksäkert hon levererar manuset som hon skrivet tillsammans med Calle Norlén.

Föreställningen spelas till den 15 december.