I maj när programmet för Parkteatern släpptes var det två saker jag kollade efter, vilken blir sommarens musikal och vilka datum är det dags för Vegas i Vitan för dessa datum måste man ju blockera i kalendern så man inte råkar boka in något annat! Att plocka bort Vegas i Vitan ur programmet vore ett tjänstefel av Parkteaterchefen, men Albin Flinkas kan man ju lita på!

Att gå och se något på parkteatern är gratis, men det gäller att vara ute i tid om man vill ha en plats för det är så populär och populärast av allt är nog just Vegas i Vitan. Folk kommer tidigt och det fylls på snabbt i amfiteatern som fyller 65 år. Men även om man sitter och väntar i flera timmar så går tiden rätt fort, man umgås med vänner, njuter av det underbara vädret (ja Parkteatern har vissa kontakter med vädergudarna om att det ska vara bra väder) och grönskan runt omkring inger ett lugn och härlig stämning. Så skönt att man får komma och sätta sig när man vill och inte behöva vänta på en särskild insläppstid som alltid är lite mer stressande. Blir nästan en liten meditativ stund där man kan landa och inte göra så mycket annat än att vänta på det som ska komma. Sen får man ju lite bonus av att det soundcheckas och fixas på scenen. Rund klockan 18 kommer Albin in och hälsar publiken välkommen och på sitt underbara avslappnade sätt drar lite förhållningsregler. Gillar hans ironiska sätt att t ex ta upp hur man kan få bila ut en källare i ett bostadshus mellan 07-18 varje vardag men att man bara får spela musik på en utomhusteater max 2 timmar om dagen fast folk flyttat till området och vet om att den finns där. En väldigt aktuell fråga idag eftersom konsertlokal efter lokal får stänga ner för att grannarna klagar.

Några minuter före 19 kommer Blåsarsymfonikerna in, tar stämtonen och sen är det dags för Joachim Bergström, Karl Dyall och Rennie Mirro att ta plats på scenen och det hela inleds som vanligt med ”Let the good times roll”. Sen följs det av ett pärlband av härliga låtar. Karl gör sin underbara tolkning av ”All of me” och sen väldigt rörande ”Alfie” till minnet av sin pappa. Joachims ”Mac the Knife” är lika svängig och magisk som vanligt och när Rennie tar ton i ”I who have nothing” så blir man helt trollbunden och det känns som man slutar andas. Kalle och Jockes  tolkning av ”Fever” är fantastisk. Ja alla låtar är helt underbara och när de sjunger tillsammans så kompletterar deras röster varandra helt perfekt som t ex i ”Thats Life”. För första gången har de med sig en hemlig gästartist, Petra Marklund och hon kompletterar killarna väldigt bra. Hon berättar att hon nyligen börjat lyssna sig igenom Nina Simone och sjunger ”Lilac Wine” med enorm känsla och väldigt stämningsfullt. Petra och Jocke gör en härlig duett av ”Hallelujah I Just Love Her/Him So”. Men min absoluta favorit ikväll är nog det fina Nat King Cole potpurriet som avslutar hela konserten. Petra inleder med Nature Boy och sen tar killarna över och det blir lite mer fart för att sen avslutats helt magiskt när de sjunger med sina bästa sammetslena djupa röster. Kalle börjar med ”When I Fall In Love”, Rennie tar över med ”Smile” och så kommer Jocke in med ”Unforgettable” och så mixar de ihop de tre låtarna helt underbart. Man kan inte annat än att njuta när de blandar sina röster på det här sättet i den här vackra låtarna. Det är verkligen helt oförglömligt och hela publiken sitter med ett stort leende på läpparna och njuter.

Men en kväll med Rennie och Kalle på scen är ju inte helt komplett om man inte får lite dans också och ungefär mitt i programmet så spelar Blåsarsymfonikerna en instrumentalversion av ”Att Angöra En Brygga” och sen kommer Kalle och Rennie ut med sina steppskor på och det är så läckert att se killarna dansa. De har ju svårt att låta bli i de andra låtarna men nu får de verkligen visa vad de går för.

Mellansnacket är en blandning av lite roliga och rörande anekdoter från deras liv, till att en yngre äldre man hade klagat förra året på att de hade notställ på scenen. Så i år inga notställ på scenen. Lite småbus på scen och ibland tappas trådarna så de kommer av sig men det blir bara bättre då för de är så skickliga på att improvisera och prata direkt ur hjärtat. Det är ju live och då gör det inget om någon textrad blir fel och det är ju bara mer levande om inte mellanpratet är ordagrant lika varje förställning.

Det är en så lyx att få vara med om det här de två sista varma kvällarna den här sommaren. Sommar i Stockholm när det är som bäst. Minnen att plocka fram när det blir mörkare och kallare i höst och i vinter. Och i månadsskiftet januari/februari kan man fylla på med en ny dos, fast då inne på Musikaliska.

Sarah Dawn Finer har en av de störst och kraftfullaste rösterna jag har hört och det är så kul att hon är tillbaka på scen igen efter att hon för något år sedan blev sjukskriven och inte fick sjunga. Hon var tillbaka i julas med några julkonserter och spred den varmaste och finaste julstämningen till oss. Rösten höll och hon har nu kunnat ge sig ut på en sommarturné runt om i Sverige och ikväll var det dags för henne att återvända hem till sitt älskade Stockholm och få göra en konsert utan strömavbrott den här gången. Vi som var på förra Mosebackekonserten kommer ihåg hur det plötsligt blev strömavbrott när hon sjöng med Lisa Nilsson. Tog en stund att få ordning på det innan konserten kom igång igen, så den hann inte avslutas till kl 22 när de inte får ha ljud på, så Kärleksvisan fick vi den gången höra unplugged. Väldigt finstämt och vackert, men den här gången plockade hon fram den som första extranummer för att vara på den säkra sidan.

Innan det var dags för extranumren så hade vi fått höra en härlig blandning av låtar från hela hennes solokarriär som startade 2005 med en makalöst bra låten Stay. Men innan solokarriären hade jag ju njutit av hennes röst när hon körat till och sjungit duetter med bland andra Peter Jöback. Stora genombrottet fick hon med ”I Remember Love” och ”Moving on” som bägge var med i Melodifestivalen och hon borde ha vunnit med en av dem. Så bra låtar och självklart fick vi höra bägge under kvällen. Rysningar bägge två.  Några andra favoriter som hon också sjöng ikväll är ”Nu vet du hur det känns”, ”Sagan om oss två”, ”Stockholm om natten”, ”Såna som jag” och ”Home”.

Moneybrother var hemlig gäst och de sjöng Positive Vibrations vilket de inte gjort ofta live tillsammans.

Sarah är inte bara en fantastisk sångerska, hon är ju otroligt rolig, spontan och bjuder på sig själv hela tiden. Det märks så väl att hon trivs med sig själv och var hon är i livet. Underbart mellansnack och hon återkom flera gånger till hur mycket hon älskar Stockholm och hur glad och lycklig hon var att uppträda i Stockholm. Hur hon (säkert också hela publiken) haft full koll på väderapparna för att se hur vädret skulle bli. Regnskurar och åska under hela eftermiddagen, men från det att entrén öppnade till konserten var slut så kom det inte en droppe och solen sken från en klarblå himmel. Så perfekt konsertväder och så vackert att se Stockholm från Mosebacke terrassen. Bara glada och trevlig människor i publiken och på scenen Sarah med sina duktiga musiker. Helt enkelt en helt underbar augustikväll i vår vackra huvudstad. Avslutningslåten ”What A Wonderful World” var ett perfekt val och sluttonerna Sarah bjöd på var inte av denna värld.

Mörkret hade sänkt sig över Stockholm och publiken och Sarah vandrade hemåt i den  sköna Stockholmsnatten med en nästan full måne som lyste vägen. Det var nog fler än Sarah som nynnade ”Jag älskar Stockholm, Stockholm om natten”.

Sommarens mysigaste konsert är utan tvekan den på Sund Nergården när Niklas och Johan bjuder in till konsert i sin trädgård. Och det börjar redan när man köar innan de öppnar insläppet. Vi var där ungefär en timme innan insläpp men vi var inte först utan två andra entusiaster hade hittat dit. Det är ju onumrerat och självklart vill man sitta längst fram! Väderapparna hade visat på lite risk för regn och det kom några droppar medan vi väntade. Men det var inget som störde den goda stämningen i kön. Dels pågick ju soundchecket så vi vi fick njuta lite av den vackra sången lite i förväg och dels var det två trevliga herrar (den ene i en ursnygg blommig skjorta) som höll på och fixade i ordning insläppet. De kollade lite väskor etc i förväg för att underlätta inför insläppet och sa till om att inga vätskor fick tas med in så man kunde dricka upp eller lämna tillbaka i bilen om man inte ville hälla ut. Charmtrollet Hugo hade tagit på sig rollen som arbetsledare och styrde upp både inne i mattälten och räknade ner till insläppet. Ju närmare vi kom hörde man hans ljusa stämma räkna ner, 10 minuter kvar, 7 minuter kvar, 3 minuter kvar och när de var någon minut sen vid insläppet kom han dit och sa lite fint ”att nu är det dags”. Om Hugo inte väljer att gå i pappas fotspår och bli sångare så har han en lysande karriär som konsertarrangör att se framemot! Och en konsert på Sund är verkligen ett helt fantastiskt arrangerad och man känner sig så välkommen av alla som jobbar där. Även att man betalar sin biljett så känner man sig mer som gäst än som publik. Det är bara så trevligt och mysigt!

Väl inne så satte vi upp våra stolar längst fram, hämtade den underbart goda maten och njöt av Joachim Bergströms underbara stämma var akt 1 i kvällens konsert. Han är för bra för att vara förband. Vilken skön stämning Joachim med Carl Flemsten på piano skapade med sina soullåtar när vi satt där och åt. Solen började skina igenom molnen allt mer och på scenen var Joachim ”The sunshine of my life”. Hans röst är ju perfekt för Stevie Wonders låt och de andra soullåtarna han valt att sjunga ikväll. Och med den vackra utsikten över Sillen bakom scenen är det här en svårslagen konsertplats. Dalhalla må vara storslaget och vackert, men opersonligt. Här är det mysigt och så idylliskt svenskt och svensk sommar när det är som bäst!

Klockan 19 var det sen dags för akt 2, Från Broadway till Duvemåla och Niklas Asknergård, Laila Adèle, Emmi Christensson, Malena Tuvung och Alexander Lycke ändrar scenen sjungandes Lejonkungen. Scenen om i år är lite större än tidigare år men ändå intim och det är mäktigt med fem så duktiga musikalartister på scenen samtidigt. Känns så lyxigt att få se och höra dem i den här miljön, hemma i Niklas och Johans trädgård! Efter några låtar är det dags för Alexander Lycke som spelat Anatoly i Chess i Helsingfors att sjunga Anthem på svenska ”I Mitt Hjärtas Land”. Så underbart vackert! De sista tonerna är helt magiska och då slocknar ljuset och ljudet stängs av precis som han ska ta sluttonen. Först tror vi det är en propp som gått, men sen visar det sig att det är åskan borta i Trosa som orsakat Strömavbrott över Trosa och bort till Sund! Så typiskt när solen sken över Sund och kvällen var så ljummen och underbar. Och det är ju inte löst i en handvändning men nu visar det sig att världens bästa publik är på plats. Under den 1,5 timme som strömavbrottet är hör man inte någon i publiken som klagar. Det pratas glatt och alla håller sig lugna, köper nåt mer att äta och dricka och bara är och njuter av en fin kväll. Ett reservaggregat ordnas fram och konserten dras igång utan ljus men kvällen är rätt ljus så det funkar. Dock vill inte heller pianot riktigt vara med när det är lite lägre strömstyrka så programmet få kastas om  Så lite tidigare än planerat får vi en fantastisk version av Shallow från A Star Is Born med Malena Tuvung och Joachim Bergström. Vilka röster och vilken känsla!

Så kommer strömmen tillbaka och det blir ett litet kort avbrott när man ska koppla om men sen är det igång för fullt med ljussättning och alla instrument kan spelas för fullt. Det blir en helt underbar musikalkonsert som bjuder på så många favoritlåtar. Niklas och Emmi som både spelat i Fantomen i London gör en makalöst vacker ”All I Ask of You”. Niklas och Alexander ”slåss” om Adels uppmärksamhet i ”Last Night of the World” från Miss Saigon. Niklas och Alexander spelade bägge Chris när Miss Saigon var på turné i England. Älskar Niklas när han sjunger ”I Got Life” från Hair. Sån härlig energi han har i den. Malena bjuder bland annat på ”Memory” och ”Don’t Rain On My Parade”. Alexander gör en ”Gethsemane” som jag ser framemot att få höra och se igen på Cirkus och då vill jag även se honom lida! I år hade man lagt en liten satellitscen en bit ut i publiken så vi längst fram fick se honom bakifrån, men det är ju en sång man helst vill se framifrån så man får hela känslan. Men ”Led hans väg” framförde han på scen. Så fantastisk och självklart övergick den till den mäktiga ”One Day More”. Så glad att jag bokat två föreställningar av konsertversionen i London i oktober! Laila Adéle har sån kraft i sin röst och är magisk när hon tar i för fullt i t ex ”The Greatest Showman” och resten av gänget backar upp. Det som är speciellt med ”Från Broadway Till Duvemåla” är att ingen av artisterna är själva stjärnan utan alla är lika bra och lyfter varandra och delar scenen och njuter av att sjunga tillsammans. Det är verkligen styrkan och gör det här till ett sånt underbart koncept som bara rullar på och rullar på. Några artister byts ut till varje säsong för att ge ny energi. Det här är sista konserten för den här gången som Niklas är med (för den här gången?) och att få avsluta hemma på Sund Nergården måste ju vara så magiskt! Premiär för Alexander Lycke som kommer att vara med i höst då även underbare Jakob Stadell ansluter. Första utomhuskonserten också och det fungerade alldeles utmärkt i en liten mer avskalad sättning. Älskar de magnifika klänningarna som varit med inomhus men den här lite enklare och avskalade versionen kommer jag att minnas länge. Det är ju främst rösterna, tolkningarna och glädjen hos artisterna som är magiska och här blir de verkligen huvudrollerna i den mörka ljumna Augustikvällen.

Från Joachims första ton till den sista med hela gänget har varit en ren njutning! Ser verkligen framemot konserten på Cirkus! Och nästa års konsert på Sund Nergården, vad det nu kan bli.

Stort tack till alla på scen och runt omkring som fixar så vi publiken känner oss om hemma hos er! Ni är verkligen de bästa! Och ni som inte varit på Sund Nergården, det är verkligen ett besök med eller utan konsert. Vill man ha lugn och ro, njuta av god mat i den vackraste miljön och sova i sköna sängar då är Sund stället!