Allra första gången jag såg musikalen Ghost var den 15 december 2011 i London. Älskade den. Såg den ytterligare en gång i London innan de lades ner. Här i Stockholm blir et 5 gången gilt nu med den sista föreställningen innan ridån går ner för gott för den här underbara uppsättningen på China Teatern. Men den bistra sanningen är ju att musikaler kan inte gå hur länge som helst i Sverige för det finns inte så mycket publik och sen även om vi älskar en musikal vill vi ju gärna se något annat också. Så då behöver det bytas ut efter ett tag. Men när det är så bra som Ghost är så passar man ju på att gå några gånger….

Får nog säga att den här sista föreställningen är den bästa jag sett av de fem jag sett här på China Teatern och man ska ju sluta på topp. Peter Johansson (Sam) och Bruno Mitsogiannis (Carl) är ju helt fantastiska i sina roller. Bruno växlar så bra från att vara den trevlige kompisen till att bli den onde, samtidigt som man lider med honom och hans samvetskval för vad han har gjort. Det gör ont i hjärtat när Peter sjunger med så mycket förtvivlan över allt han mist.  Gladys del Pilar är minst i klass med Whoopi Goldberg och sjunger ju helt makalöst bra. Hon äger scenen. Maria Lucia (Molly) sjunger med så mycket smärta och har en otrolig kraft i sin röst. Fortfarande är det lite för mycket brytning när hon talar vilket tyvärr är lite störande. Som tur är märks det absolut inte att hon är danska när hon sjunger, då njuter jag för fullt.

Uppsättningen här på China skiljer sig mycket åt från originalet i London och de är så olika så det blir olika musikaler, samma handling och underbara musik, men scenografin och koreografin är helt annorlunda. Älskar bägge och kan inte säga vilken som är bäst. Imponeras varje gång av de häftiga spökdansarna som har perfekt kroppskontroll och får det att se så enkelt ut. Men i London steppade spökena och jag är ju lite svag för stepp. Scenografin var mer modern i London, här känns det mer hemtrevligt. Men gillar tekniken med projekterade bakgrunder för att vi ska förflyttas i handlingen.

Ensemblen här i Stockholm är så bra sammansatt, Sanna Martin, Alexander Larsson och alla andra underbara musikalartister som gör så många småroller.

Det kändes verkligen vemodigt att det här kanske är sista gången någonsin som jag ser den här musikalen. Så länge den inte hade satts upp i Sverige fanns ju alltid hoppet att den skulle sättas upp. Men det finns så många andra fantastiska musikaler som ännu inte spelats och andra som inte spelats på ett tag så det lär nog dröja innan någon annan sätter upp den.

Stort tack till alla som har varit med på scenen och bakom och runt omkring och för att ni satte upp en av mina favoritmusikaler!

I höst blir det ”En värsting till syster” på China Teatern. rCasten till den har inte släppts än, men jag en kanske inte alltför avancerad gissning är att vi får se Gladys på scenen igen? Och säkert flera från ensemblen också. Peter och Bruno ska ut på egen konsertturné med Matilda. Biljett är självklart redan köpt!

[