Vad gör man när man hör att en kompis inte har sett Fantomen på Cirkus? Jo man bokar biljetter och går. Eftersom vi bokade med några dagars varsel så fanns ju inte favoritplasterna på rad 1 kvar utan det blev rad 8 på läktare mitt. Vilket absolut är bra platser och man har ingen som skymmer och jättebra utsikt över hela scenen. Men man ser ju inte alla smådetaljer och ansiktsuttryck…. men man slipper få ont i nacken när man Fantomen är i Ängeln eller uppe på ridåkanten. Det har man full koll på! När man sitter en liten bit bort får man ju ett annat helhetsintryck av de pampiga scenerna när sjön och kandelabrarna kommer fram och Maskerad med alla underbara kostymer.

Julian Bigg var tillbaka som dirgent och som vanligt vid första tonen blir jag helt indragen i musiken och handlingen och allt runt omkring försvinner. När Christine får provsjunga för teaterns nya direktörer och hennes sång blir starkare och starkare och övergår till triumf ja då är det rysningar i hela kroppen och så är det igång på allvar. Emmi Christensson är verkligen helt underbar ljuv som Christine. Härlig sångröst. När hon var med i Love Musical var hon lite mer trevande, men nu har hon, Peter och Anton verkligen blivit så samspelta och säkra i sina roller. De tre är så strålande tillsammans! Anton Zetterhol är en helt perfekt Raoul. Underbar röst och inlevelse i minst detalj. Peter Jöback har en känslighet i sin Fantomen som ingen annan har.  Sanna Martin var precis som vanligt helt fantastisk som Madame Giry. Vilken pondus hon har! Och Tehilla Blad lika charmig som allitd som Meg Giry. Varje gång hon plockar upp masken i slutscenen och håller den mot sin kind så tänker jag på fortsättningen i Love Never Dies. Är det inte på tiden att den sätts upp i Sverige? Med samma ensamble? Det vore verkligen något!

Varje gång jag har sett Fantomen så undrar jag varför har jag inte gått fler gånger? För den här uppsättningen är ju så bra. Fantastiskt team både framför och bakom scenen. Drygt 29 år sedan jag såg den första gången i London, och den är lika bra än! Tidlösa berättelser som den här med fantastisk musik håller ju hur länge som helst!

Den 14 maj är sista och då kommer jag att sitta på första raden och njuta en sista gång av  den här underbara uppsättningen!!! Sen i decemer blir det att åka till Göteborg för att se John Martin Bengtsson som Raoul, och äntligen få njuta av hans fantastiska röst också och inte bara se honom bära en stege fram över scenen och andra gubbar som han gör. Så glad att jag fick se honom som Fantomen en gång.