Skulle egentligen ha sett föreställningen den 7 januari men några minuter innan utsatt tid så blev den inställd. Det blev till att boka om och det var väl värt vänta. Othello är en av Shakespeares klassiska drama med alla ingredienser som kärlek, svartsjuka, falska vänner, svek, lögner och självklart ond bråd dö. Shakespeare kan ju uppfattas som väldigt gammalmodigt men dramat är tidslös. Med uppdaterat språk etc så passar det väldigt bra in i vår tid. Kanske lite för bra, för Othello är svart och hur kan en vit fin flicka bli förälskad i honom? Det finns det ju tyvärr alltför många som undrar idag i vårt samhälle. Så handlingen är verkligen aktuell.

Karl Dyall spelar huvudrollen som Othello och gör det väldigt bra. I den här föreställningen är det inte någon dans dock. Så vi får mer njuta av hans skådespelartalang. Mest imponerande är dock ändå Sven Ahlström (aktuell i Blå Ögon på SVT1) som Jago. Jago är den svekfulle och intrikate vännen till Othello som har svårt att acceptera att Othello har funnit kärleken i Desdemona. Jago ska göra allt han kan för att skilja dem åt. Jago har verkligen en textmassa som heter duga att komma ihåg. Desdemona spelas av Maja Rung (tidigare bla Joanna i Sweeney Todd) och är precis som oskuldsfull, naiv och vän som hon ska vara. Helt oförstående för sin makes anklagelser om otrohet. Cassius, som är den vackre man och Othellos vän som Desdemona anklagas för att ha varit otrogen med, spelas av Anders Berg (bla Återträffen). Desdemonas vän Emilia, gift med Jago, spelas av Annika Hallin (bla Milleniumserien) och jag gillar hennes tolkning. Hur hon vill vara sin man till lags och inte skvallra och först när det är försent inser att hon kunde ha stoppat det hemska som sker. Rodrigo, spelas av Kalle Westerdahl (bla Sune i fjällen). Rodrigo är kär i Desdemona och går med på Jagos lömska planer. Möjligen föreställningens blekaste karaktär.

Föreställningen är ca 1,5 timme utan paus och tiden går verkligen fort. Dialogen är rapp och modern och jag var verkligen imponerad av all text som de måste lära in. Som sagt särkilt Jago.

Som vanligt på Stadsteatern är scenografin enkel. Här bara ett tält på en vit scen som fick mig att tänkta på en skateboardramp. Kläderna kändes lite väl mycket 60/70 tal. Hade gärna fått vara lite mer moderna kläder. Varför inte förlägga det helt i nutid när det är så aktuellt med rasism?

Det är inte så många föreställningar kvar, men jag tycker verkligen att ni ska försöka få tag i biljetter för det är en riktigt bra uppsättning!