Änglagård, en av de bästa svenska musikaler som skrivits, går nu in på sin fjärde och sista säsong på Oscarsteatern och det med en delvis ny cast.

Hjalmar Freij tar över rollen som Mårten och Jenny Holmgren rollen som Eva. Klara Nilsson och Lauge Demant i ensemblen i olika roller. Strålande insatser av alla.

Det stora bytet är att Tommy Körberg efter 1,5 år tackade för sig som Gottfrid och rollen tas över av Claes Malmberg som direkt sätter sin egen prägel på rollen vid första entrén. Gåendes gör han entré när Gottfrids och Ivars hus rullas in på scen, en scen där Tommy Körberg satt ned. Små ändringar som ger Gottfrid en något yngre framtoning. Claes Malmbergs varma, mysiga och nyfikne Gottfrid tar publiken med storm. När han sjunger om sin ungdomskärleks Lena, som han aldrig blev hans och som han drömmer om än idag, är det med en känslighet som går rakt in i hjärtat. Claes Malmberg är ett strålande val som Gottfrid och tillsammans med Gustav Levin, som brodern Ivar, charmar de publiken och lockar till skratt och handklapp i takt.

Som musikalälskare är det en ynnest varje gång man ser Änglagård. Det var förälskelse vid genrepet och en kärlek som växer hela tiden. Man hittar hela tiden nya detaljer beroende på var man sitter i salongen. Från rad 12 på parketten kunde vi fullt ut njuta av den fantastiska scenografin. I öppningsnumret är den magisk. Fredriks Kempes musik är helt enkel genialisk och håller högsta klass rakt igenom hela föreställningen. Den verkligen gifter sig med handlingen. Det är så underbart att se hur dessa duktiga musikalartister så väl förvaltar sina karaktärer. Tuva B Larsenoch Fredrik Lycke, som varit med från start, är briljanta i sina roller, som Fanny och Axel, varje gång jag sett dem.

Som publik känner man att man är en liten del av något större, precis som Fanny sjunger på slutet. Budskapet om gemenskap värmer när man lämnar Oscarsteatern och hamnar i en kylig snöstorm.

Missa inte den här magiska musikalen!

Från och med idag och t o m den 16 februari intas nyrenoverade Maxim av ett gäng sagofigurer med Shrek, Prinsessan Fiona och Åsnan i spetsen. Musikalen från 2008 är baserad på filmerna om Shrek. Det är en härlig underhållande familjemusikal som på ett hjärtligt sätt driver med klassiska sagor och sagofigurer och är samtidigt en fin saga om att få vara sig själv och att man ska ta hand om sina vänner.

Träsktrollet Shrek (Mathias Terwander Stintzing) blir ivägskickad från sina föräldrar när han är sju och växer upp för sig själv i sitt träsk. En dag stöter han på Åsnan (Benjamin Vagnhammar Sundström) och motvillig låter Shrek Åsnan slå följe med honom. De får uppdrag av Lord Farquaad (Petter Hilber) att befria Prinsessan Fiona (Maja Malm) vars föräldrar spärrade in henne i ett torn när hon var 10 år och suttit där i mer än tjugo år. Som alla andra prinsessor väntar hon på att bli räddad av sin hjälte med en ”true love kiss”. Men så räddas hon av ett grönt träsktroll. Utöver huvudkaraktärerna är det en stor ensemble som spelar olika vakter och olika sagofigurer som t ex Pinocchio, Elaka Häxan, Peter Pan och Stora Stygga Vargen.

Shrek, Fiona och Åsnan levererar sin karaktärer med härlig intensitet, fantastiska sånginsatser och deras samspel är underbart. Man känner den spirande kärleken mellan Shrek och Fiona. Åsnan är dessutom en komisk talang av rang. Det här är en musikal som bjuder på mycket skratt och med skämt för både stora och små, med blinkningar till nya fenomen.

Det är kul att se unga musikaltalanger, som Sam Herrgård och Olivia Malm, charmigt och med full energi ge liv till Lilla Shrek och Lilla Fiona.

Hela ensemblen är samspelt och framför många stora dansnummer i sann musikalanda. Bensparkar, jazzhands, hattar och råttstepp, ja här finns det mesta i musikaldansväg. Koreografen Carin Juborg har till och med fått Drakens svans att dansa i takt.

Kostymerna av Maja Malm är färgrika och höjer sagostämningen på musikalen.

En underbar familjemusikal som är inkluderande, underhållande, rolig, energirik och med stark feelgoodkänsla! Man lämnar Maxim leende.

Barnen i salongen älskade den, glada skratt överallt. Mitt elva-åriga sällskap pratade om den hela vägen hem på pendeln och Draken (Jenny Felldin) sång var en stor favorit!

Jag kan verkligen rekommendera att ni tar med er hela familjen och njuter av Shrek!

Årets sista musikal är Änglagård och det är också sista Änglagård på Oscarsteatern för Tommy Körberg, Martin Stokke Mathiesen, Sofia Pekkari och Petter Mario Skoglund. Tommy och Martin kommer dock att vara med på arenaturnén våren 2025.

Jag har sett Änglagård några gånger och sett ersättare i de flesta huvudrollerna men ikväll var första gången jag fick se Hanna Ullvan som Fanny och hon gjorde en strålande insats, stark och känslig på rätt ställen i sin tolkning. Hanna är i vanliga fall en i ensemblen och det är alltid kul att se hur de olika ensemblerollerna täcks upp av övriga. Det är ju bara sånt som vi som ser musikalen flera gånger som lägger märke till.

Jag såg Sanna som Ruth en vecka in i hennes spelperiod och hon var bra då men har vuxit in mer i rollen som Ruth nu. Ikväll var det Fredrik Lycke som spelade hennes man Axel och de har en riktigt bra dynamik mellan sig.

Änglagård är en stark musikal där handlingen och musiken lever sitt eget liv och eftersom man har en genomgående hög nivå på hela ensemblen så är det här som helhet en musikal i världsklass oavsett vem som spelar.

Tack alla som med den här föreställning slutar. Det ska bli spännande att se hur Claes Malmberg formar Gottfrid till sin.

Filmen Tomten är far till alla barnen firar 25 år i år och jag liksom många andra har sett den flera gånger.

Sen en tid tillbaka har många filmer gjorts om till scenversioner och nu är det alltså dags för Tomten att ta plats på scen – en scenversion som i mångt och mycket ger samma känsla som filmen. Julhysterin, de berusade vuxna, rivaliteten som dallrar under ytan, barnen som iakttar och levererar perfekta repliker – komiken finns kvar, men vissa scener som den gubbiga bastuscenen känns lite väl daterad. Desto mer uppfriskande är AI- skämtet även om det är på bekostnad av stereotypen av en blondin.

Det här är en teaterpjäs med vissa sånginslag, där några av dem känns överflödiga och mer stoppar upp handlingen medans andra som Linus Wahlgrens och Anton Lundqvists sånger lyfter föreställningen.

Handlingen är välkänd. Sara har barn med flera män som hon varit gift med, men är nu gift med Janne. För barnens skull har hon bjudit in alla pappor med sina nya familjer på julafton, utan att Janne vet om det.

Det är ett gäng välkända skådespelare och komiker som står på scen – en samspelt och stark ensemble. Linus Wahlgren axlar Peter Habers ikoniska roll som Janne med bravur. Den klassiska scenen där han i svartsjukt raseri ska döda tomten är en av föreställningens höjdpunkter. Liv Möjnes , som Sara, matchar honom väl i sin rolltolkning.

Scenografin bidrar stort till en mysig julig inramning. Vardagsrummet ger en härlig varm julstämning. Vridscenen är uppdelad i olika rum, vilket utnyttjas väl när det blir ringdans genom hela huset. Videodesign används för att ge illusionen av att det snöar och ger en vintrig stämning.

Som helhet har man lyckats väl att skapa en pjäs av en av julens stora filmklassiker. Lättsam, trevlig underhållning med hög igenkänning från filmen som lockar till en del skratt. Julig, snygg och effektfull scenografi.

I år är det 15 år sedan jag var i New York och såg min första musikal på Broadway, Shrek the musical, en fantastisk familjemusikal. Den 5 januari 2025 har den premiär på klassiska Maxim Teatern och det är första musikalen som sätts upp där efter renoveringen av teatern. Musikalen Shrek bygger på filmen från Dreamworks om det utstötta träsktrollet Shrek som tillsammans med sin vapendragare Åsnan ska rädda prinsessan Fiona, en prinsessa som visar sig vara tuffare än många Disneyprinsessor. Har man sett filmen så kommer man att känna igen handlingen och många av de fantastiska karaktärerna, som är med.

Repetitionerna inför premiären pågår för fullt ute i Hässelby men en dag har de repeterat på Maxim Teatern för att bekanta sig med scenen och jag hade förmånen att får vara med då. Det kändes i luften att hela ensemblen på 25 personer och produktionsteamet från West End Stockholm (WES) var taggade för att spela på Maxim. Ett ombyggt Maxim som nu tar 366 personer på parkett och 90 på balkongen där man även kan äta och dricka om man vill. Nyinstallerat ljud- och ljusteknik. I föreställningen kommer de att ha 24 trådlösa mikrofoner så viktigt med bra tekniska förutsättningar. Riktigt kul att det är en familjemusikal som blir den första stora produktionen som sätts upp på nya Maxim för att spelas i två månader.

Musikalen inleds med att man får träffa Shrek och Fiona som barn för att sen förflyttas i tiden till att de är vuxna. Shrek och Fiona spelas av tre barnlag och alla fick vara med och spela sin roller i de olika scenerna under repetitionen och jag blev verkligen imponerade av dem alla. Den stora ensemblen gör det möjligt att få till storslagna dansnummer och även om man på repetitionen testade placeringar och inte tog ut dansstegen helt så var det tydligt att när man lägger till kostym och scenografi kommer det här att bjudas på en färgsprakande härlig familjemusikal.  

Carin Juborg som gjort koreografin och även spelar Elaka Häxan berättade att det har varit en kul och spännande utmaning att jobba med en så stor ensemble och varierande musikstilar. Det har också varit speciellt att sätta koreografi till en Drake och få till hur draksvansen ska röra sig. Carin utlovar att det kommer att bli allt från klassiska storslagna Broadwaynummer till stepp i föreställningen. Hur underbart låter inte det?

Maja Malm som spelar Fiona är också maskör/kostymör och scenograf i föreställningen. Det är hela 120 kostymer som är med och en del har kunnat sys om och återanvändas från POFFs uppsättning av Shrek år 2020, där Maja också gjorde rollen som Fiona. I den här uppsättningen har Maja jobbat med en färgskala där det är lite mer brunt i början och även byborna går i brunt men sen när sagofigurerna dyker upp då blir det färgglatt. Scenografimässigt jobbar de med att få fram sagokänslan utan att ha med avancerad teknik.

Den mest utmanade masken och kostymen har självklart Shrek och att lägga masken tar ett par timmar. Kostymen är gjort på ett sätt att den ska förstärka Shreks stela rörelser. Mathias Terwander Stintzing, som spelar Shrek, berättar att masken fäster bra, att det går bra att andas i den men det som påverkas mest är hörseln. När han får på sig masken och kostymen så känner han sig som Shrek.

Maja som har spelat Fiona tidigare tycker det är en jätterolig roll att spela och är väldigt glad att göra den igen. Fiona är på ytan en klassisk prinsessa men hon kan också ta för sig och säga ifrån och bli arg. Hon tycker att hon är en mer modern version av en prinsessa.

Även Mathias har jobbat med Shrek musikalen tidigare då delar av den var med på hans vårshow på musikteaterskolan i Bjärnum 2010. Mathias är väldigt glad att nu få möjligheten att spela Shrek i sin helhet. Han tycker att Shrek är en viktig karaktär och att många, både barn och vuxna, kan relatera till den osäkerhet och utanförskap Shrek känner. Man kan ha fått glåpord i skolan och känt sig mindre värd. Att vara annorlunda och inte helt passa in.

Sagan om Shrek har lite mörka inslag med det lättas upp av en del olika lite komiska karaktärer som

t ex Åsnan (spelad av Benjamin Vagnhammar Sundström) och som i alla sagor så slutar det väl. Musiken är glad och upplyftande. Slutnumret handlar om att får vara som man är och WES-teamet hoppas att publiken ska lämna Maxim lyckliga, hoppfulla, upplyfta och stärkta i känslan i att få vara som jag är – med sitt starka kreativt team, en engagerad ensemble med en energi som smittar har de alla förutsättningar för att lyckas med det.

Jag ser verkligen framemot att få premiären den 5 januari!

Perfekt julklapp att ge till hela familjen!

Biljetter hittar ni här:

https://www.shrekthemusical.se

Foto Josephine Thunell

Foto Josephine Thunell

I år är det 60 år sen Roald Dahls bok Charlie och chokladfabriken kom ut och det är ju passande att Göteborgsoperan firar det med Sverigepremiär av musikalen som sattes upp första gången 2013 på Theatre Royal Drury Lane i London. Många har nog sett Tim Burtons filmversion som kom 2005 där Jonny Depp spelade den excentriske och färgstarke chokladfabrikören Willy Wonka men redan 1971 kom första filmversionen med Gene Wilder som Willy Wonka. Här på Göteborgsoperan är det Ola Salo som spelar Willy Wonka, en roll som passar honom som handen i handsken. Han är verkligen Willy Wonka! Handlingen är välkänd men musikmässigt har den inte så många låtar som spelas så ofta eller är med i musikalkonserter, men den är lätt att ta in under föreställningen.

Charlie växer upp under fattiga förhållanden och bor med sin mamma och sina far- och morföräldrar. Charlie samlar på skräp och skapar nya användningsområden för dem. En dag får de höra att Willy Wonka ordnar en tävling där fem barn kan hitta en guldlott i en av Wonkas chokladkakor och vinsten är en tur i chokladfabriken. Charlie blir en av de lyckliga barnen men den guidade turen i chokladfabriken blir inte riktigt som barnen tänkt sig. Håller man sig inte till reglerna som Wonka sätter upp kan konstiga saker hända…

Charlie spelas växelvis av två pojkar och två flickor och i dagen föreställning spelade fantastiska Edith Lyttkens. Med charm, energi, skådespelartalang och tonsäker röst trollband hon publiken från start och har den absolut största rollen då Charlie är på scenen nästa hela tiden. Wonka håller sig rätt mycket i bakgrunden i första akten, det är är först i sista numret som han gör sin storartade entré när barnen tillsammans med en vuxen kommer för sin guidade tur. Första akten är lite mer grå och dyster i sin framtoning men i andra akten blir det en härlig färgprakt med chokladfabrikens fantastiska scenografi och ljussättning. Nu gör också Wonkas personal Oompa-Loompierna entré klädda i polkagrisrandiga kostymer och bjuder på ett klassiskt storstilat underhållande steppnummer. Här får den stora ensemblen visa vad de går för. Inne i fabriken släpps fantasin loss för fullt och allt kan hända och finns där.

Det är i de storslagna numren som musikalen helt kommer till sin rätt på GöteborgsOperans stora scen. Scenen är lyxigt stor för att vara en musikalscen och med hela GöteborgsOperans orkester så blir det mäktigt och imponerande. I de stora ensemblenumren omsluts publiken helt av musikalen och man njuter av varje sekund.

Charlie och chokladfabriken är genomarbetat och proffsig i varenda detalj. Delar har uppdaterats för att spegla nutiden, t ex är Mike Teavee, en av vinnarna av den guldlott, hela tiden klistrad vid sin mobiltelefon. Översättningen av Erik Fägerborn känns modern och kul.

Charlie och chokladfabriken är en underhållande familjemusikal som börjar lite mörkt med slutar glatt och färgstärkt. Än en gång har GöteborgsOperan visat att musikal absolut hör hemma i operahusen. Det är väl värt att resa till Göteborg om man inte redan bor här.

Charlie och chokladfabriken spelas till den 12 april 2025 – missa den inte!

@lennartsjöberg

@lennartsjöberg

@lennartsjöberg

@lennartsjöberg

Nu är det äntligen dags för Stockholmspubliken att få se musikalen som bygger på Lasse Holms låtar och som spelats för utsålda hus i Malmö.

Det är mitten på 80-talet och den lilla staden Målinge har lyckats bli utvald som en av platserna för en talangjakt som ska sändas på TV. Det är väldigt stort och hela staden engagerar sig i talangjakten. Det är färgglatt 80-tal med tidstypiska kläder och frisyrer. Småstadsanda där alla känner alla. Intriger och kärlek som spirar lite här och där. Det blir en kulturkrock när storstadsborna sveper in och inser att de har kommit till en ”håla” och den tänkta arenan bara är en lite lokalteater.

Det här är musikalen för schlagerälskare som får frossa i schlagerkungens låtskatt finurligt invävda i historien. En musikal där hela publiken kan låtarna och man bara väntar på att vissa ska dyka upp och man ler igenkännande när de första takterna spelas. Mycket humor som balanserar på gränsen till buskis men replikerna levereras med hjärtat så det balanseras rätt. Robert Rydberg är helt outstanding i sin roll som Vikström, den lokale fixaren på teatern.

Ensemblen är samspelade och deras entusiasm och sångglädje sprider sig ut i publiken. Stor del av ensemblen är med från Malmö, t ex Elisa Lindström, Frida Bergh, Robert Rydberg och Rebecka Landing medans Jakob Stadell och Nando Fuentes Vargas är nya i sina roller.

Färgsprakande, glädjespridande och energiboostande musikal som lyser upp höstmörkret!

Musikalen spelas till 8 december.

En härlig glad familjemusikal som roar hela familjen. Färgglad och finurlig scenografi med roterande Villa Villekulla vars baksida både fungerar som tak som det klättras på och sjörövarskeppet Hoppetossan. Kostym och peruk är också färgrika och skapar en genuin Pippikänsla.

Amanda Andersson är en härlig kavat Pippi som också hittar en sorgsen ton när Pippi saknar sina föräldrar. Men det glada och positiva dominerar och det lockas till många skratt. Poliserna Kling (Anders Lindahl) och Klang (Thomas Strömberg) är precis så där virriga man vill ha dem utan att de blir tjatiga och buskis över det. Tommy (Ian Hammarbäck) och Annika (Emilia Rösund) fångar sina karaktärer med en härlig blandning av lillgammalt och naivitet.

Pippi ska vara tidlöst men ändå ha en aura av lite 60-tal över sig som man är van från Pippi-filmerna. Där träffar den här uppsättningen rätt och känns fräsch på samma gång.

Älskar att man har lagt in ett klassiskt steppnummer i den som lyfter musikalkänslan till mer än att det sjungs lite Pippi-sånger.

Barnen i publiken hade väldigt kul – skrattade mycket och ropade för att hjälpa skådespelarna på scenen. Underbar härlig publikinteraktion.

När höstmörkret, regn och rusk drar in över Stockholm är det är en energikick för hela familjen.

Pippi spelas på Intiman till och med den 30 december.

En musikal som handlar om Oliver och Nancy som ska skriva en episk musikal som ska sättas upp på West End, samtidigt som de funderar på varför just de två är singlar. Och vore inte det ett perfekt ämne att göra en musikal på? Det funderar de på hemma i Olivers lägenhet en kväll.

En helt ny musikal av skaparna till musikalen Six, Tony Marlow och Lucy Moss. Det här är engelsk komedimusikal när det är som bäst. Jag verkligen njöt av allt det engelska i den.

Ordvitsar, genialiska rim och vild flörtning med musikalen Oliver (älskar att en karaktär heter Fay Gin) och Mamma Mia får sig en släng av sleven. Underbar engelsk vardagsdialog som levereras med sån fingertoppskänsla. Singel eller inte, alla som ser sen den kommer att känna igen sig, eller sina vänner i den.

Musiken är bra och medryckande. Scenografin är den mest levande jag sett och jag kanske skulle kunn klara av rollen som gardin eller papperskorg? Snygga roliga nummer – här finns allt från stepp, galen bijakt (!) till en sjungande discokul.

Första akten är helt klart roligast – mot slutet av första akten kom till och med skrattårar. Andra akten blir lite mer allvarlig men oroa er inte det här är en musikal man lämnar med ett stort leende på läpparna!

Ska ni till London – missa inte Why am I so single?

Det här är en musikal jag verkligen hoppas att någon ser till att den sätts upp i Sverige! Med en bra svensk översättning kommer den fungera hemma också!