Svensktoppen började sändas för 60 år sedan, i oktober 1962 och nu är det dags att fira den här musikaliska 60-åringen och var passar det bättre att göra det än i Berwaldhallen med Sveriges Radios Symfoniorkester och några av de svenska artister som på något sätt utmärkt sig på listan. Peter Jöback som 1999 var först med att spränga 100-veckorsgränsen med Guldet blev till Sand. Björn Dixgård som med Strövtåg i hembygden är unik med att i tre år i rad (2013-2015) blivit vald till årets svensktopps låt och även nu framröstad till svenskstoppen genom tidernas bästa låt. Petra Marklund gick in på svensktoppen 2012 med Händerna i luften och blev kvar i 69 veckor och den senaste stjärnan Cornelia Jakobs som med sin melodifestivalvinnarlåt Hold Me Closer gick direkt in på första platsen och första låt att nå maxpoäng 200, och är även den melodifestivallåt som legat längst på listan.

När jag läste programtiteln ”Svensktoppen 60 år” och såg vilka artister som skulle vara med tänkte jag att här kan det bli många roliga och spännande versioner på gamla klassiska svensktoppslåtar. Nu blev det inte riktigt så utan programmet bestod främst av artisternas egna låtar från listan och bara någon enstaka egen version av någon annans låt. Där briljerade Peter Jöback med sin version av ”Du är min man”, en suverän version framförd med sån glädje och musikalitet och en härlig glimt i ögat. Helen har fått en klar konkurrent där och det är den låten som jag främst bär med mig från den här kvällen. Men bortser man från låtvalet så var det en fantastisk bra konsert och självklart skulle de alla sjunga sin största låt. Dixgårds Strövtåg i hembygden blev otroligt fint inramad med symfoniorkestern. Guld blev till sand är ju alltid magisk. Riktigt kul att se Cornelia Jakobs sjunga Hold Me Closer, en låt som det verkligen är något visst med och även den lyfte extra med hela symfoniorkestern. Men det var Petra Marklund som fick hela publiken att lyfta från stolarna i Händerna i luften. Energi och glädje i hela Berwaldhallen. Peter och Petra har precis släppt sin duett Illusioner som de sjöng första gången live på Mosebacke den andra september och den blev mäktigare i det här formatet.Det märks verkligen att det gillar att sjunga ihop. Jättekul att de gjorde sin nya låt, men jag hade gärna sett flera duetter mellan dem och de andra artisterna i fler låtar från svensktoppens blandade låtskatt.

Carolina Norén var programledare under kvällen och berättade roliga anekdoter och historia i en lagom balans till musikunderhållningen.

En trevlig musikalisk kväll som bättre hade gått in under ”svenska stjärnor” än Svensktoppen 60 år. Alla artister levererar och det är snyggt inpackad där galaklänningarna har plockats fram och feststämningen kommer fram.

Konserten spelades in och sänds på Berwaldhallen Play den 21 oktober kl 19:00 och även på P4.

Första gången jag var på Börsen var 1989 när jag såg Björn Skifs i hans enmansshow Öman&Palm, en rätt avskalad show där Björn var helt ensam på scenen med förinspelad musik och duettpartners. Nu när han återvänder till Börsen 33 år senare så är det med körtjejer och sitt vanliga band och blås under ledning av kapellmästare Hans Gardemar. Snygga arrangemang och riktigt tryck i låtarna. Björns Skifs behöver ingen närmare presentation för med sina nyss fyllda 75 år är han en artist som alltid har funnits för många och bidragit med odödliga hits som bland annat Michelangelo, Härligt härligt men farligt farligt, Håll mitt hjärta, Det blir alltid värre framåt natten och självklart Billboard ettan Hooked on a feeling. Låtar som generation efter generation älskar och kan sjunga med i. Och ikväll fick vi dem alla och en hel del andra.

Det är en show där Björn botaniserar i hela sin katalog både musikaliskt och komiskt. Snygg ljussättning, läckert, maffigt och musikaliskt fulländat när Björn och orkestern öser på för fullt i t ex Michelangelo. Sen blir det charmigt och avskalat när hela orkestern och kören spelar gitarr i Härligt Härligt. Otroligt finstämt i Håll mitt hjärta och When You tell the world your mine, det sista i duett med Dea Norberg. Stunder när man bara håller andan och njuter. Mellan låtarna visar han sin komiska sida, den gamla sportbilen körs fram ur garaget, han funderar på det där med glömskan (där nog många skrattar igenkännande) och så bjuder han och bandet på den underbara och roliga Om du väljer mig. Ett nummer som jag har älskat sen första gången jag hörde det. Så underbart!

Lite lägre tempo i showen än tidigare shower och konserter men det är väl avvägt och balanserat mellan lite lugnare och uptempo och i slutet är det fullt ös och då kan ingen ana att Björn har passerat 75 år. Hela showen genomsyras av proffsighet och genuin spelglädje.

Avslutningslåten är en hyllning till musiken som den första och sista kärleken, en perfekt avslutning på en fantastisk show där man för fullt fått njuta av mannen med rösten, känslan och låtarna! En svensk artistlegend!

Showen är i skrivande stund nästan helt utsåld och spelas bara till den 19 november. så vill du få en möjlighet att uppleva Björns Skifs boka biljett bums.

Det här är en konsert som utannonseras för att den ska spelas in och bli ett livekonsert album. En tvåtimmarskonsert som visar sig bli tre och en halvtimme istället för Eric är med all rätta en perfektionist och då blir det en och annan omtagning även om de två timmarna kändes lite snålt tilltagna från början men tanke på antalet låtar som spelades. Men inte gör det något att den blev en och en halv timme längre, vi fick ju bara ännu mer av Eric Bibb och även av Sarah Dawn Finer underbara sång. Erics och Sarahs röster gifter sig så bra så det var bara en ren njutning att det blev några omtagningar.

Eric Bibb är ansedd som en av världens bästa bluessångare och bluesgitarrist och det märks när han intar scenen med sitt fantastiskt musikaliska band. Det är en särskild energi som sprakar till i lokalen och han får hela Scalateatern att gunga i bluestakt. Eric har en personlighet som är så varm och inkluderande. Eric har sin rötter i USA och hans pappa Leon Bibb, kämpade jämsides med Martin Luther King om de svartas rättigheter, vilket märks i Erics texter. De handlar mycket om orättvisor och förtryck som rasism men även om hur män hanterar kvinnor, som i Born of a Woman. En uppmaning till män att hylla och respektera alla kvinnor och Eric och Sarah framför helt magiskt. Familjen är viktig för Eric, vilket genomsyrar hela konserten. Eric har en stor familj som består både av blodsfamilj, bonusfamilj och musikfamiljen. Eric berättar att han hade tänkt bjuda in sitt barnbarn Samson Mirro, men han hade en annan spelning, så vi fick ”nöja” oss med sonen Rennie Mirro istället. Det blev ett fint musikaliskt möte mellan far och son. Rennie berättade också om den gången i London som han insåg sin fars musikaliska storhet, hur Erics sång och spel på sin akustiska gitarr fått en skrålande och öldrickande publik på en festival att bli knäpptysta och bara lyssna. Efter pausen gjorde han duetter med Sarah och även med sin fru Ulrika. De i familjen som inte medverkade på scenen satt i publiken och det märks vilka starka band den här stora brokiga familjen har och hur musiken är en stor del i den och det är vi i publiken så tacksamma för.

Eric har också en stor musikfamilj som han fått genom alla de olika samarbeten han har haft med musiker runt om i världen och samspelet med alla musiker på scenen visar hur bra de trivs tillsammans och lyfter varandra. Det är många musiker på scen och vissa instrument lite mer otippade, som koraspelaren Lamine Cissokho och en stråkkvartett som är med på vissa låtar. Stråkarna ger en väldigt finstämt inramning till låtarna och koran en ny klang som passar väldigt bra i blueslåtarna och ger ett stänk av ljus och hopp. Blues kan ju vara lite deppigt ibland men ikväll är det en bra balans.

Det är få konserter som är tre och en halv timme, det är väl nästan bara Bruce Springsteen som man förväntar sig ska spela så länge men det är underbart när det händer. När det är så bra som ikväll är det bara en ynnest att få tillbringa den här tiden med dessa fantastiska musiker och sångare, omslutas av bluestonerna, musik och texter med budskap om både allvar och hopp för framtiden. Just där och då så känns det som vi i publiken också är en del av Erics stora familj och det värmer verkligen. Kul att vara en del av en liveinspelning där våra applåder och rop har varit med och bidragit. Blir spännande att höra hur albumet blir när det ges ut. Den där härliga magin mellan musiker och publik fanns där ikväll.

Det här är verkligen en show i toppklass som har allt och man sparar inte på något. Ljusdesignen är en klass helt i sig själv, ja det är faktiskt värt att gå och se showen bara för den otroligt snygga och spektakulära ljusdesignen som man blir helt hänförd av. Så lägger vi till de makalösa dansarna och de storslagna dansnumren som också är värt att gå och se showen för så lyfter den ett par snäppt till. Koreografin och kläderna så snygga och perfekta för varje nummer. Och till sist så har vi den där killen från Idol 2006 som inte togs sig hela vägen till final men som sen verkligen visat att han är den verkliga vinnaren. Ikväll ger han allt och belönas med jubel och skrik från hela publiken från start. Sällan har en publik varit så entusiastisk på ett genrep som ikväll. Danny har vuxit och utvecklats genom åren och nu är han en av Sveriges i särklass bästa artister. En artist att räkna med, som levererar och underhåller som få. Danny är så trygg i sig själv som artist att han inte har några problem med att låta dansarna ta stor plats utan förstår att det är helheten och samspelet som gör den här showen till något utöver det extra. Det här en show där alla som älskar Danny får full valuta för pengarna och lite till, här råder verkligen ingen inflation! Men även de som inte är de största Danny fansen kommer att bli nöjda, för det här är riktigt bra.

Vill man se en storslagen show med snygga nummer i höst, ja då är det här den man ska se. The Run(a)way show 2.0 spelas på Cirkus till och med den 19 november, så skaffa biljetter och se den!

Det är nästan exakt sex år sen jag såg Från Broadway till Duvemåla första gången och det har varit riktigt kul att följa med på den här resan. Årets laguppställning är Viktoria Tocca, Laila Adèle, Malena Tuvung, Jakob Stadell och Patrik Martinsson, några riktigt bra musikalartister som bjuder på en härlig musikalkavalkad.

Det är lika spännande varje gång att se vilka musikallåtar som plockas upp. I år har man varit extra modiga skulle jag säga för det är en hel del rätt nya musikallåtar som kanske inte kända för den breda massan, men jag gillar att man utmanat lite. Så vill man höra låtar från klassiska musikaler som Les Miserable och Phantom of the Opera så är inte det här rätt år. Det som bjuds är en spännande blandning av gammalt, nytt och en del favoriter från tidigare års uppsättningar. Vad sägs om Anthem från Chess i en version för hela ensemblen, en makalöst gripande Vem ser ett barn med Jakob Stadell som också visslar och sjunger fantastiskt i Mr Bojangles: Han sjunger en duett från Waitress med Viktoria Tocca och den komiska musikallåten från Something Rotten med Patrik Martinsson. Patrik står för några av kvällens riktiga höjdpunkter med Heavens on the mind från Jesus Christ Superstar, I got life ur Hair och en låt från Moulin Rouge. Kan man möjligen hoppas på att man kan få se honom göra den i Oscarsteaterns uppsättning nästa höst? Malena Tuvung tolkar ju Barbra Streisand som få och hennes tolkning av Don´t rain on my parade kan man ju höra hur många gånger som helst! Laila Adèles powerröst och intensitet får glänsa i låtar som Aquarius från Hair och när hon tolkar Tina Turner. Viktoria Tocca satte upp en väldigt bra konsertversion av Kristina från Duvemåla så självklart blir det ett smakprov därifrån. Från Mamma Mia sjunger Viktoria med stor känsla och intensitet i den fina Kan man ha en solkatt i en bur. Ja sen bjöds det på låtar från Fame, Hamilton, Jekyll & Hyde, We will rock you och en del annat. Allt snyggt förpackat med stämningshöjande ljussättning.

En bit in i konserten fick vi ett smakprov på den nya familjemusikalshowen Från Aladdin till Elsa, en show med låtarna från de kända Disneyfilmerna. Det bjöds på lite blandade låtar där Let it go med Veronika Wallentin stack ut lite extra. Verkar bli en härlig familjeshow som kan roa hela familjen. Vilken liten tjej kommer inte bli överlycklig att få se en livs levande Elsa på scenen?

Årets konsert har alltså gett sig in på lite mer okänd mark än tidigare uppsättning och jag gillade det även om jag hade älskat en pampig One more day igen. Vissa låtar kan man inte få nog av. Men det hade kanske varit på bekostnad av t ex låten från Moulin Rouge och den hade jag inte velat vara utan. Lösningen är helt enkelt en riktiga maratonkonsert där allt får plats! Man kan inte få för mycket musikal, särskilt inte när det är så bra framfört av duktiga musikalartister och med underbara musiker med Carina E Nilsson som kapellmästare som backar upp dem.

Från Broadway till Duvemåla är ute på turné nu och Från Aladdin till Elsa kommer att vara på turné från 29 december med turnéstart i Linköping och avslutas 12 februari i Halmstad.

Kristina från Duvemåla är en av mina absolut favorit musikaler och den har betytt så otroligt mycket för mig. Utan Kristina så hade jag inte varit den jag är i dag, ni som vet ni vet. Jag har sett den ett antal gånger på Cirkus, konsertversionerna i Sverige, i Albert Hall och på Carnegie Hall. Musiken, texterna och handlingen är ju helt makalöst bra. Men oavsett hur bra grundmaterialet är så gäller det ju att det kan framföras på rätt sätt. Originalet sitter så djupt inne i mig med Helen, Anders och Peters versioner av Kristina, Karl-Oskar och Robert så frågan är kan jag släppa dem och njuta av det som framförs ikväll? Namnen på pappret låter dock lovande, så det är med spänd förväntan jag beger mig till Dalhalla den här helt underbara sommarkvällen.

Redan när de inledande tonerna spelas av Dalasinfoniettan får jag gåshud och den där magiska känslan som bara musiken från Kristina kan ge mig infinner sig.

Marianne Mörck är den enda, förutom dirigent Anders Eljas, som är med från originaluppsättning. Hon är både berättaren och spelar Fina-Kajsa. Så härligt att se henne i den rollen igen.

När Viktoria Tocca kommer inspringande som Kristina, hennes drömroll och som hon själv sett till att hon nu får spela eftersom hon också producerar, och hoppar upp på gungan och svingar sig ut över scenen., ja då är kvällen på gång på riktigt. Vilken fantastisk Kristina hon är! Utan tvekan är det här det bästa jag har sett Viktoria göra. Tonerna, tolkningen, känslan, blickarna och inlevelsen sitter som den ska och det är en njutning att omslutas av Kristinakänslan.

Martin Rede Nordh har fångat en helt egen Robert och i andra akten får han en så välförtjänt stående ovation för Guldet blev till sand. Känslan man får när guldet sätts i sitt sammanhang med den förtvivlan som Robert känner när han inser att han har blivit lurad på pengarna och att hans bästa vän Arvid dött förgäves är så mäktig. Om det är någon som inte visste vem Martin var innan det framförande så är det inte någon tvekan om att nu vet alla det.

Ulrika i Västerghöhl, sjungs av Evelyn Jones med en makalös inlevelse, styrka och kraft i låtar som Aldrig och Löss. Det är så härligt att se vänskapen växa fram mellan Ulrika och Kristina och det känns så äkta när de sjunger Ett herrans underverk.

Men mest av allt är jag imponerad av John Martin Bengtsson. Nog för att jag vet hur bra han kan sjunga, men ikväll är det något helt outstanding. Är det en liten revanschlusta som får fram det där extra som lyfter hans Karl-Oskar till den höjd han når? En av mina personliga favoriter i Kristina är Vildgräs och det är ett av Anders Ekborgs paradnummer som han i stort sett aldrig framför så jag hoppas verkligen att John Martin kommer att framföra den oftare. För det var sååååå bra! Är det någon gång som manlig frustration och ilska ska ut så är det i Vildgräs och det satte John Martins så perfekt! Dock verkade det vara något strul med ljudet i den för det blev inte riktigt det tryck som jag hade velat ha på manskören men John Martin var suverän och den kommer jag alltid bära med mig.

Samspelet mellan John Martin och Viktoria är otroligt bra, de kompletterar och lyfter varandra i alla duetter.

Kristina är en musikal där känslorna flödar för fullt och man blir helt uppslukad. Mitt i allt det storslagna finns det ju även plats för humor och jag bara älskar ”Tänk att män som han kan finnas”. Jakob Stadell är perfekt som den lite blyge och försynte Pastor Jackson som bjuder hem alla kvinnor och språkproblemen radas upp. Det är inte bara jag som älskar den, för hela publiken klappar med i takten.

Ja det finns så många bra insatser i kväll, kören och barnen inte minst, så det är bara att konstatera att det är en helt fantastisk konsertversion av Kristina. Bland det bästa som jag har sett i Dalhalla och det vore synd om den här versionen bara blir tre kvällar i Dalhalla. Svenska folket behöver mer Kristina, särskilt i dessa tider och få en påminnelse om att även svenskar har flytt sitt land när det blev svår torka och svälten tog många liv. Då var det vi som emigrerade och sökte lyckan i ett annat land.

Kristina baseras på historiska händelser och ikväll skrev det här gänget historia i Dalhalla!

Tack för en helt oförglömlig kväll!

Förra året fyllde Peter Jöback 50 år och han har varit artist i 40 år. Det firas med en sommarturné över hela landet. Peters har musikaliskt vandrat fram och tillbaka mellan musikal och pop under åren och på den här sommarturnén är det mer pop än musikal och en del rätt nysläppt musik och några av de låtar som han framförde i Så mycket bättre 2021.

Konserten inleds somrigt med ”Juni, Juli och Augusti” som följs av ”Sommarens sista sång” och även om det inte var strålande solsken så var det rätt okej väder med lite blå himmel som skymtade, men inget regn! Stadsträdgården stod i full blom och äpplen växte på äppleträden vilket gav en somrig känsla till konserten.

Peter och hans nya band lett av kapellmästare Richard Nilsson var på riktigt bra spelhumör och energin spred sig till publiken och det blev en härlig konsertupplevelse. Peter riktigt strålade från scenen och mellan låtarna bjöds det både på lite nya och gamla anekdoter, nära och personligt.

Ett guldkorn som knappt framförts på någon konsert tidigare och som nu plockats fram på begäran av fansen som fått önska låtar till turnén var ledmotivet till Aladdin, ”En helt ny värld” vilken möttes av stort jubel och allsång. Peter har så många bra låter och ikväll fick bara 18 låtar plats på den cirka 2 timmar långa konserten, själv är jag extra glad åt att ”Believer”, ”Är det här platsen”, ”Ingen skyldighet” och ”Wicked games” fick plats. Stella Thors Berefelt fick kliva fram från trummorna för att bli duettpartner till Peter i Wicked Games.

Kvällen avslutades med Peters tolkning av Melissa Horns ”Falla Fritt” som han framförde i Så mycket bättre, en låt som verkligen passar honom och som publiken tagit till sitt hjärta på en här korta tiden. En positiv härlig avslutning på en fantastisk sommarkonsert som jag kommer värma mig under hösten och vintern.

Turnén avslutas den 2 september i Stockholm så passa på att se den i sommar!

Första stora konserten efter att restriktionerna har släppts och då är det ju lämpligt att fira ordentligt med ett 70-års kalas för Tomas Ledin som även firar 50 år som artist. En härlig kväll med många av hans hits och duetter med gästartister som Jill Johnsson (Du kan lita på mig), Lena Philipsson (Never Again), Björn Skifs (Blå blå känslor), Sabina Dumba (En del av mitt hjärta), Niklas Strömstedt (Vi är på gång), Ellen Krauss (Just nu) och Lisa Nilsson (Snart tystnar musiken). Tyvärr blev Sensuella Isabella förstörd av någon konstig komiker. Men övriga duetter var helt underbar även om duetten med Skifs sticker ut lite mer med Lisa Nilsson som god två. Vilken röst och utstrålning den kvinnan har!

En rad hälsningar från olika artister kollegor och vänner dök upp då och då där hälsningen från pappa Folke var mest rörande och Björn Ulvaeus Hey Grand Old man var otroligt rolig. Björn i klädd cowboyklädsel i en sång om åldrande män som inte kvinnorna ser längre.

Konserten spelades in av TV4 och Tilde de Paula var värdinna. Hur bra Tilde än är så drog det ner tempot och blev inte samma underbara euforiska firandekänsla som på Orups 60-årsfest för några år sen. Men absolut en härlig konsertkväll och det var kul att vara på plats och hylla Tomas som har så många låtar som man har minnen till och som tillhör den svenska låtskatten.

Så härligt att få uppleva en av julens mest finstämda traditioner igen. En stilla jul med Anders Ekborg är som balsam för själen från första till sista tonen. Det är så avkopplande och rofyllt, en själslig massage helt enkelt. När Anders tänder första ljuset i den stora kandelabern och sjunger Nu tändas tusen juleljus, ja då är det jul igen. En varm, stilla jul utan stress från mobiltelefoner. Det är att njuta här och nu som gäller, vilket Anders inte drar sig för att påpeka om någon plockar fram mobilen i fel tid.

Den ena musikaliska julklappen efter den andra packas upp och det gör absolut inget att de flesta återvinns från tidigare julkonserter, tvärtom julsånger är till för att sjungas år efter år och Anders röst är perfekt för de här jullåtarna, First of May, Little Drummer Boy, Someday at Christmas och O Helga Natt för att nämna några. Jag bara njuter när jag hör hans versioner av dem.

Däremot var jag inte lika förtjust i arrangemanget av Gethsemane, började så fint, känslostarkt och underbart men sen i mitten så blev det lite väl stökigt i kompet och stämningen byggdes inte upp så bra som det brukar, så där håller jag mig nog till de gamla traditionerna. Men vad gör det när allt annat var så bra? En av mina absoluta favoriter från kvällen är inte ens en julsång utan Adeles Million Years Ago. Den passar Anders så bra så man undrar nästan om hon skrev den till honom. En som har skrivit många fina låtar också är ju Stefan Nilsson som spelade piano. Alla vet väl att han har skrivit Gabriellas sång och Gunilla Backman gjorde en helt magisk version på den ikväll. Trevligt med en kvinnlig gästartist och de gjorde några riktigt minnesvärda duetter ihop både finstämda som Koppången och lite mer komiska som Baby it’s cold outside. Inte den vanliga versionen för den får ju inte sjungas längre #metoo, utan i en nyöversättning av Anders själv där han vänt på det att tjejen verkligen vill stanna, men den blyge killen inte riktigt förstår det. Eftersom de ska spela i Chess tillsammans nästa år sjöng de Drömmar av glas, så underbar vacker.

Som traditionen kräver läste Anders Viktor Rydbergs Tomten och det är så mysigt. Lite småroliga anekdoter bjöd han också på mellan låtarna.

Anders och Gunilla backades upp av de duktiga musikerna Bengt Magnusson, gitarr, Stefan Nilsson, piano, Atida Stahlhammer, cello och Thomas Bergqvist, klaviatur. Bra ljussättning som gav en varm inramning till konserten. För att skapa julstämning behövs inte massa ljuseffekter och strålkastare utan det enkla är det bästa för att ge rätt stämning.

Konserten avslutades perfekt med magiska duetter i The Prayer och Jul Jul Strålande Jul. Ser redan framemot nästa års julkonsert!