Den här sommaren har det inte varit många soliga sköna kvällar men lagom till Anders Ekborg har turnépremiär på Djurönäset skiner solen från en klarblå himmel.

Sjöbodens scen vid havet i kvällssolen sken är den perfekta inramningen för en sommarkonsert. Här på Djurönäset äter publiken först en grillbuffé och lagom till alla har ätit upp den goda kladdkakan äntrar Anders och musikerna Bengt Magnusson på gitarr och Gustaf Henriksson på piano scenen och sen klingar underbara toner ut över publiken och havet.

Det här lite mindre formatet skapar närhet och sommarkänsla och passar Anders perfekt. Hans röst passar lika bra till finstämd visa, morbida sånger och kraftfulla musikallåtar. En av hans absoluta styrkor är hans inlevelseförmåga i texterna där varje sång blir som en berättelse. Man njuter av varje ton.

Kvällens låtval spänner från Bellman, via Elvis, till Adeles vackra Million Years Ago och Coldplays Fix You. Flera låtar av Sting t ex Fields of Gold som nästan känns som Anders egna. Vinden i min själ blir så fantastiskt fin tillsammans med Bengts gitarr spel. Lite mer åt det komiska hållet blir det i Povel Ramels Gräsänklings Blues. Men ingen konsert med Anders utan något av Björn & Benny. I början sjöng Anders passande nog Efter regnet som är så finstämd. Mot slutet blev det både Ut mot ett hav och Anthem i den svenska versionen.

När de sista tonerna klingat ut och Anders gått av scenen så ville publiken ha mer fast konserten egentligen var över. Publikens envishet och den vackra kvällshimmeln övertygade Anders om ett oplanerat extranummer som efter lite konfererande blev en magisk vacker tolkning av Så skimrande var aldrig havet. Väldigt passande slut på en magisk sommarkväll som jag länge kommer bära med mig.

Turnén går nu vidare runt om landet och vill ni ha med ert ett starkt sommarminne så boka biljett till Sånger i Sommarens Famn!

Jag är inte någon dansbandsfantast men uppvuxen i ett hem där radion alltid stod på så via Svensktoppen och andra program har man ju lärt sig en och annan kramgo låt. Det är ingen musik som jag lyssnar aktiv på, men när Bruno Mitsogiannis skaffat eget dansband, Brunoz, ja då går det ju inte att låta bli att köpa biljett för med den kärlek man har förstått att han har till dansband kan det ju inte bli annat än bra. Och det blev bättre än bra! Lyckan när han äntligen fick sjunga Du är min sommar Marie, i eget dansband – ja den spred sig snabbt i publiken. Den och många andra av hand favoriter fick bjöds det – alla framförda på Brunos personliga och underbara sätt – glädje och energi i mängder!

Dansbandslåtarna blandades upp med några av Brunos paradnummer som t ex Bed of Roses. Petra Wahlgren sjöng sin fantastisk version av Dancing in the dark med Bruno på trummorna.

Ett medley med många dansbandshit fick publiken att sjunga med och när första tonerna till Eloise spelades stod publiken upp och glädjen på Rival var på topp!

Bruno och de fantastisk skickliga musikerna i Brunoz med bland andra Wojtek Goral förgyllde verkligen en grå, regnig majdag. Och som Bruno sa – det finns en dansbandlåt för alla tillfällen – även regniga dagar!

Brunoz är ute på en kort turné – passa på att se om ni kan!

I år skulle Sammy Davis Jr fyllt 100 år och vilka är bättre att ha en hyllningskonsert för honom än The High Society? Det känns som en naturlig uppföljning på succén From Sammy With Love som gick på Stadsteatern 2012 med Karl Dyall och Rennie Mirro, som även sattes upp en kväll på legendariska The Apollo Theater i New York.

I den här hyllningskonserten är The High Societys 3:e medlem Joachim Bergström med. Kvällen bjuder på ett pärlband av Sammys låtar varvat med anekdoter och egna reflektioner kring Sammys karriär. Flera nummer förgylls med stepp och dans. Sammys paradnummer, Mr Bojangles är en av kvällens höjdpunkter med Rennie Mirros inlevelsesfulla sång och Karl Dyalls illustrerande dans – en magisk kombination som går rakt in i hjärtat.

Superproffsigt från start. The High Society är verkliga entertainers och det märks hur väl de älskar den här genren. Musikerna i bandet är fantastiska. Snygga bakgrundsbilder. Det enda som kan finslipas lite är ljussättningen då det vid några tillfällen inte var helt i synk med den som sjöng och blev lite mörkt/skuggigt.

Sammy 100 är är 1,5 timmes ren musik- och dansnjutning som ni inte ska missa! Finns lite biljetter kvar så se till att lägga beslag på dem!

Så får vi hoppas att planerna om en hyllning till hela Rat Pack-gänget blir av om något år.

Det är full fart från start när Uggla drar igång sin show med Varning på stan och sen följer hans hits genom åren som ett pärlband innan allt avslutas med den givna Kung i baren.

En bit in i showen blir det liten önsketimme för att hinna med ett gäng hits i kortformat. Men nog hade väl låtar som Hallå, IQ och Ska vi gå hem till dig kunnat få plats i sin helhet när showen bara är drygt 1:30? Men kul att Jazzgossen plockades fram.

Förutom att showen är lite kort som Uggla själv, så är det här en show som har allt. Fart, lite rörande, humor, självironi och plats för spontanitet. Dottern Agnes fanns i publiken och plockades upp på scenen som en kort inledning till låten 1:a gången, som han skrev till henne när hon var liten.

Musikerna är fantastiska och verkligen en del av showen. Supersnygg scen, som ett rum i en flott Östermalmvåning eller en sal på slottet med kristallkrona och tron. En tron där kund Magnus slog sig ner och höll finurliga tal till publiken om sitt liv som kung på scenen med dagsaktuella pikar till digitalisering och Elon Musk.

Uggla har gått från rebell till att bli en folkkär artist där många kan han hans låtar. Publiken var övervägande medelålders eller äldre som följt honom genom åren, men en hel del yngre också. Men oavsett ålder så var det allsång på många låtar och kanske är det allsångsledare som ska bli nästa steg i karriären? Men innan dess har han hela våren och hösten på Göta Lejon att klara av. Biljetterna går åt snabbt men det finns lite biljetter att få tag i även under våren. Vi köpte våra för ett par dagar sedan och rad 8 i mitten var helt perfekta platser.

Rolig, nostalgisk energikick till show där kung Uggla regerar, älskad av publiken.

Det är många år sen jag var i aulan på Uppsala Universitet men nu var det dags igen. Det är en byggnad man imponeras av när man ser den och kommer innanför dörrarna. En anrik byggnad som invigdes som huvudbyggnad för universitet 1887. Aulan rymmer har ca 1 800 sittplatser, men rad 1 och 2 hade på nåt sätt försvunnit och personalen letade upp stolar från olika rum till oss, allt medan Jacke Sjödin bjöd på Plopp till oss som inte hade någon stol.

När alla hade en sittplats slogs inleddes konserten med Uppsala Blåsarsymfoniker och Jacke hälsade alla välkomna. Kvällens gästartister var munspelaren Filip Jers, Trio X och Helen Sjöholm!

Jacke har en fantastisk talang för att skriva komiska/underfundiga texter till välkända låtar, ofta med nån form av nutidsanalys. Han är lika skicklig på att leverera dem som han är på att skriva dem. Trump, Landerholm och Uppsalas trafikkaos var bara några som fått sig en låt. Under Coronatiden var en av höjdpunkterna veckans nya låt. Ikväll sjöng han och Helen Coronaversionen av Islands in the Stream och de har en härlig komisk kemi mellan sig.

Filip Jers är en skicklig munspelare som visade det både i solon i tidlösa melodier som Att angöra en brygga och tillsammans med Helen och Jacke.

Helen Sjöholm var helt fantastisk under kvällen och hade två väldigt fina klänningar på sig – som gav kvällen en extra glans! Helen bjöd på mäktiga versioner av bland andra Du måste finnas, Gabriella sång och en fin hyllning till Uppsalasonen Anders Widmark, som gick bort i slutet av förra året. Det är alltid en njutning att se Helen live. Hon sjunger med en sån intensiv känsla och trollbinder sin publik. Mellan det finstämda magiska plockar hon fram sin fräcka sida och bjuder på en fräckis med finess. Det är mångsidigheten som gör henne till den stjärna hon är – utan tvekan en av Sveriges bästa artister.

Det blev en kväll med magisk sånginsats, skickliga musiker och en hel del skratt i en fantastiskt vacker lokal.

Musikalen Les Misérables firar i år 40 år sen uruppförandet 1985 i London och är nu ute på en storslagen världsturné som nu har nått Sverige där de första föreställningarna är i Göteborg. I Sverige fortsätter turnén till Stockholm och Malmö innan den beger sig vidare ut i världen.

Les Misérables är en musikal som fungerar väldigt bra som arenauppsättning med sin stora ensemble och orkester. Snyggt och effektfullt skapas samma känsla som på en mindre teater.

Från första tonen trollbinds man av Claude- Michel Schönbergs välkända musik. Både de storslagna, bombastiska och de finstämda numren framförs på ett magnifikt sätt av den otroligt musikaliska ensemblen och en magiskt bra orkester. Det här är högsta West End klass.

Ensemblen är i huvudsak brittisk men i Sverige spelas ett par roller av två av Sveriges främsta musikalartister. Tommy Körberg som spelade Jean Valjean i Stockholm 1990 tar sig nu an rollen som biskopen. En liten roll, men där Tommy hinner visa vilken magisk röst kvalitet han fortfarande har. Peter Jöback spelade Jean Valjean i London några veckor förra året och det är underbart att återigen få se och njuta av honom i den här rollen. En kraftfull och känslig Jean Valjean på samma gång.

Bradley Jayden har både spelat Javert och Enjolras på West End och visar ikväll hur fantastisk han är som Javert. Tommy, Peter och Bradleys omgångsrika röstresurser nockade hela Scandinavium.

Bradley Jayden var med i konsertversionen som spelades i London för några år sen och i den uppsättningen var också Matt Lucas med som värdshusvärden Thénardier. Jag var över och såg två föreställningar av konsertversionen och tyvärr spelade inte Matt Lucas då. Men nu fick jag äntligen se honom och det var väl värt väntan, Han är som klippt och skuren för rollen, absolut en av de bästa jag sett i den rollen. Hans komiska timing är outstanding. Många känner nog igen Matt Lucas från komediserien Little Britain och Hela England bakar.

Jag har sett många olika uppsättningar av Les Misérables och jag njöt i fulla drag av den uppsättningen – den lever verkligen upp till Spectacular! Många magiska Les Mis-stunder från den här kvällen kommer leva kvar i minnet länge.

För trettionde året är det Stjärnjul med Rönninge Show Chorus och The EntertainMen. Här bjuds det på julmusik på hög energinivå. Med de här två körerna är det inte bara att sjunga fint som gäller utan det är full show och inlevelse i varje låt som gäller. Här är det en härlig blandning av jullåtar som showiga nummer, ett Disneymedley och Frosty the Snowman, finstämt med Jul Jul Strålande Jul och Det strålar en stjärna och mäktiga Hosianna. Varje rörelse är välrepeterad och synkroniserad – det är inte för inte som Rönninge Show Chorus har vunnit VM tre gånger.

Årets gästartiser var Babben Larsson, John-Owen Jones, Linda Pritchard och Arthur Öhman. Babben bjöd på de mer komisk inslagen. John-Owen Jones har jag sett i London och det var som att vara i West End när han sjöng Music of Night och Bring him home – gåshudssvarning! Tillsammans med Linda Pritchard sjöng han en oförglömlig version av The Prayer.

Linda Pritchard har en röst som matchar John-Owens väl. Hennes version av All I Want For Christmas satte ribban högt i början av konserter.

Arthur Öhman, årets stjärnskott i Stjärnjul, var helt okänd för mig. Tillsammans med körerna sjöng han bland annat en lite mer fartfyllt version av Tänd ett ljus.

Johan Landqvist och Stjärnjulsorkestern är skickliga musiker och ett par jullåtar framfördes helt instrumental så de fick visa vad de går för på egen hand.

O helga Natt med alla solister och körerna var ett starkt och stämningsfullt avslut på konserten.

Julkonserter med The High Society har blivit en trevlig tradition och vi köpte biljett till den 15 december, men när Black Friday rabatt med 50 % dök upp och det fanns plats på rad 1 var beslutet lätt, det fick bli två konserter i år.

Karl Dyall, Joachim Bergström och Rennie Mirro bjuder på glad och energigivande julmusik. Man omsluts av härlig julstämning från första tonen. Klassiska julsånger som White Christmas, Let it snow, The Christmas song, Little Drummer Boy avlöser varandra med personligt mellansnack på temat familjejul. Lite stepp bjuds det också på och det säger man ju inte nej till!

I år fick vi också en musikalisk julklapp i form av en helt nyskriven jullåt (av Rennie Mirro och Johan Landqvist), Dancin’ at Christmas. En svängig glad jullåt som verkligen passade dem.

Om två veckor ska jag se den här konserten igen och det är jag verkligen glad för!

Turnén rullar vidare i landet och sista konserten är den 19 december i Malmö. De återkommer till Stockholm den 8 december och den 15 december på Oscarsteatern – passa på att köpa innan de tar slut.

https://allthingslive.se/news/the-high-society-ger-oss-christmas-is-comin