Mr. Dynamite, genrep, 6 oktober, Ö2, Stockholm

Mr Dynamite är en helt nyskriven musikal om Alfred Nobel av Andreas Boonstra (manus och sångtext) och Jan-Erik Sääf (musik och sångtext).

Första akten tar sin början i Paris fyra månader efter Nobels (Jonas Nerbes) död och man ska fastslå i vilket land som testamentet ska hanteras, i Frankrike eller i Sverige. Därefter hoppar vi bakåt i tiden och får en inblick i vem Alfreds pappa var och hur han formade Alfreds och hans lillebror Emil (Benjamin Bruchfeld) intresse för kemiska experimentera med explosiva oljor som nitroglycerin med syfte att hitta den säkra kontrollerbara blandningen, dynamiten.

I andra akten får vi mer lära känna Alfred under hans år i Paris med mer fokus på vem han var privat. Det namndroppas med Victor Hugo, Anders Zorn och Claude Monet som han umgicks med. Alfred gifte sig aldrig men han hade ett speciellt förhållande med pacifisten Bertha von Suttner (Janna Yngwe) som inspirerade honom att instifta fredspriset.

Det blir en paradox att mannen som uppfann dynamiten såg den som det säkra sättet att få fred men vars uppfinning användes i andra syften utanför hans kontroll, likt monstret i Mary Shellys Frankenstein.

I sista scenen skriver han sitt testament och öppningsscenen vävs samman med slutscenen. Men riktigt tydligt blir det inte vad testamentet innehåller och varför och inte heller betydelsen av det framåt.

Överlag gillade jag musiken, framförd av Janna Yngwe, Karolina Weber Ekdahl och Anders Holtz. Musiken var till största delen byggde stämningen allt från glada handklappsvänliga Nitroglycerin-låten till mer dramatiska med en ödesmättad ton i sig. Janna Yngwe imponerade även ordentligt med sin fantastiska röst och inlevelse i rollen som Bertha.