Moderskärlek är en musikteater i en akt med Strindbergs pjäs från 1892 som utgångspunkt. En pjäs som skrevs precis efter hans skilsmässa från Siri von Essen och det märks i hans skildring i pjäsen av hur relationen mellan modern Amelie och dottern Heléne utvecklas efter Amelies skilsmässan från Helénes pappa.

Jag har inte läst Moderskärlek så kan inte jämföra den med den bearbetning som nu har gjorts av regissören Annika Kofoed.

Moderskärlek utspelas en varm sommardag i skärgården år 1892 där Amelie (Frida Hallgren) och hennes vuxna dotter Heléne (Blossom Tainton) bor över sommaren. Heléne har fått en ny vän, Lisen, (som också spelas av Frida Hallgren) som hon är mycket förtjust i, men hon slits mellan att vara med modern och de nya vännerna. Det är ett starkt band mellan Amelie och Heléne som blev ännu starkare och beroendetungt efter att fadern försvann ut deras liv. Det visar sig att moderns beskrivning av vad som hände inte helt stämmer och att hennes syn på män påverkat Heléne så hon har svårt att se sig själv i ett förhållande. Temat i sig är lika aktuellt då som nu, hur föräldrar förhåller sig till varandra vid en skilsmässa, kan man vara neutral och inte påverka sina barn? Ett ämne som också är det genomgående i musikalen Mrs Doubtfire som just nu spelas på Östgötateatern, där dock båda föräldrarnas perspektiv finns med, men också hur barnen kommer i kläm.

Moderskärlek belyser också hur svårt en del har att släppa bandet till sina vuxna barn och låta dem bli vuxna och stå på egna ben.

En pjäs som snart är över 130 år känns modern tack vare den tidlösa mor-dotter relationen. Man kunde lika gärna förlagt den till nutid men jag gillar ändå att man låtit den vara kvar i sin ursprungliga tidsera. Det gör också att man kan ha kvar den mer auktoritära modersrollen.

Det är intressant hur med bra skådespeleri man trollar bort den faktiska åldersskillnaden mellan Frida och Blossom. Frida, som spelar modern, är yngre än Blossom, men i rollen som modern har en pondus och livserfarenhet som styr relationen och man upplever Frida som den äldre av dem. Med ett snabbt klädbyte omvandlas hon sen till dotterns något yngre vän Lisen, en tjej med sprudlande energi. Trovärdigheten är lika stor i båda rollerna och det är fascinerande hur man direkt accepterar rollbytet och knappt tänker på att det är samma skådespelare.

Blossoms Heléne förändras också i sitt sätt vara om hon är med modern eller Lisen. Heléne slits mellan att vara modern till lags och att få utforska hur hennes liv kan vara med jämnåriga. Vågar hon ta steget över och slå sig fri? Det ligger ju ett ansvar på henne också att agera ju flera sanningar som kommer fram.

Dialogen blandas upp med musik av P-O Nilsson som både lättar upp stämningen och förstärker känslorna.

Strindberg kan låta avskräckande och tungt, men det här är en intressant, välspelad och engagerande föreställning. En förställning som flera nog lämnar med funderingen på hur deras egen mor-dotter relation ser ut. Jag kan varmt rekommendera Moderskärlek och att man upptäcker den här teatern. Mitt första besök här, men tror inte det blir mitt sista.

Föreställningen är ca 1 timme och spelas till den 4 oktober.

Biljetter finns att köpa här:

https://www.nortic.se/ticket/event/82944