Det är något speciellt att som första publik få se en helt nyskriven svensk musikal. Hazel är inte baserad på någon film eller bok utan här är det helt nytt. Delar av musiken finns sedan tidigare på Spotify och en filmad version på Youtube, men det har kommit till dansare och ytterligare låtar sen dess och nu är den alltså mogen för att möta en publik för första gången. Jag hade förmånen att få se ett helt vanligt rep av akt 1 och redan då kände jag att här kan det finnas något som kan blir bra. Det var verkligen kul att få se uppsättningen i sin helhet och hur det har utvecklats sedan dess.

Musikalen Hazel ger den där mysiga känsla av high school som finns i amerikanska filmer. Hazel (Frida Jokinen) är en skötsam, smart bokmal som pluggar psykologi och hon är tillsammans med Henry (Teodor Wennö), en extravagant, impulsiv och egocentrisk låtskrivare. Två tonåringar som håller på att hitta och förverkliga sina drömmar. Henry får möjligheten att delta i ett tvåveckors låtskrivar-campus på lyxiga The Rosewood i London. När man är så ung är två veckor en lång tid och Hazel vill absolut inte att hon och Henry ska vara ifrån varandra så länge, men han åker och meddelar det på en lapp och lämnar lite glass i frysen. Bristande kommunikation och oförmågan att lyssna gör att de glider ifrån varandra i jakten på att följa sin drömmar. En klassisk rätt person men vid fel tidpunkt.

Det här är en musikal som osar av ungdomlighet och energi och framförs av en ung ensemble. Det är så härligt att se att det finns en tillväxt både vad gäller nya musikaler och musikalartister. Frida Jokinen tar sig an rollen med bravur och har en fantastisk röst. Emma Pucek som The Narrator, lotsar oss igenom musikalen och gör det med både elegans och kaxighet. Mikaela Carlson, är låtskrivaren Zoey som Henry träffar på tåget till London och de slår följe. Mikaela har, förutom en bra sångröst, en komisk timing som gör att hon sticker ut extra när hon är på scen. Tillsammans med Teodor Wennö avslutar det första akten med den medryckande Rockstar Fairytale som fastnar direkt när man hör den.

Överlag är musiken av Henrik Langemyr (även manus och regi) riktigt bra. Glada, medryckande poppiga låtar som blandas upp med några kraftfulla lite känslosamma ballader. Jag saknade dock en riktigt bra slutlåt, antingen ska det vara något riktigt känslosamt eller mer åt glatt shownummer hållet, men tyvärr så rann slutet lite bort i tomma intet. Det lämnade lite en känsla av ”hände det inte mer?” Men det är något som kan stärkas upp vartefter musikalen mognar på scenen.

Carin Juborgs koreografi med ensemblen ger en extra dimension till scenerna och Rockstar Fantasy är den den perfekta avslutningen på första akten med ett snyggt nummer med hela ensemblen.

Med små medel i scenografin så lyckas man väl med att skapa känslan av att det utspelas på olika platser. Snillrikt använder man sig också av scenluckan för entréer för att skapa lite extra liv och rörelse, liksom att delar av ensemblen kommer in på scenen via publiken.

Hazel framförs på engelska och det är ju också en del av att den får en viss high school-känsla som jag verkligen gillar. Hur underbart är det inte att få lite engelsk musikal här i Sverige och det är tack vare West End Stockholm som vågat satsa på ett helt okänt kort.

Missa inte chansen att få se den här nyskrivna musikalen med några av morgondagens musikalstjärnor. Den piggar verkligen upp i det gråa ute.

Hazel har premiär den 5 april och spelas till den 13 april. Biljetter köps via Nortic.se