Under föreställningen tänker jag flera gånger, vad lyckliga jag är som bor i Sverige och kan få uppleva så här genialiskt bra nyskriven musikal. Det nya som sätts upp på Broadway och West End kan jag ju åka dit och se, eller så kommer det förr eller senare hit, men för att riktigt förstå det genuina och äkta som finns i musikaler som Änglagård, Så som i himlen och Kristina från Duvemåla behöver man nog vara svensk, även om det skulle kunna utspelas var som helst. Klangen, tonen, vemodet som ligger och lurar i flera av Fredrik Kempes fantastiska melodier i Änglagård känns så svenskt. De flesta har nog sett filmerna om Änglagård och när berättelsen sätts i händerna på Fredrik Kempe (musik och text), Edward af Sillén (manus och regi) och Daniel Réhn (manus) skapar de tillsammans musikalmagi och musikalhistoria. Musiken vandrar mellan tysk cabaré, svulstiga känslofyllda ballader, kvinnokampssånger och roliga klämkäcka låtar, riktiga publikfriarlåtar där publiken från första tonen är med på noterna och klappar takten. Det är skratt och allvar om vartannat. Berättelsen känns igen från filmerna, men lite anpassningar är gjorda valen lyfter verkligen berättelsen. Det är mer fokus på de kvinnliga karaktärerna. Rut ges mer plats och är tillsammans med Fanny de bärande karaktärerna som driver handlingen framåt. Helt rätt vinkling på historien. Även om den utspelar sig i början av 90-talet så är den aktuell med främlingsfientlighet och rädslan för det okända hos byborna i Yxared, när cabarestjärnorna Fanny och Zac anländer dit för att Fanny har ärvt sin morfars gård Änglagård.

Allt framförs av fantastiska musikalartister som är så perfekta för sina roller. Tuva B Larsen verkligen äger rollen som Fanny, cool, tuff och sårbar med en stämma som är både ljuvlig och känslosam på samma gång. Helen Sjöholm är som klippt och skuren för Rut, kvinnan som burit på en hemlighet i tjugo år. Så mycket känslor som finns i den roll och Helen sång är så uttrycksfull och känslosam. Lindy Larsson är en ny bekantskap för mig, men som han gestaltar Zac. Färgstark personlighet men samtidigt lågmäld och iakttagande och vilken röst sen! Önskar att han hade fått tagit lite mer plats sångmässigt. Fredrik Lycke har en otrolig pondus som Axel och det är väldigt mäktigt när han tidigt i föreställningen sjunger Änglagård. Så har vi de godhjärtade bröderna Gottfrid (Tommy Körberg) och Ivar (Gustav Levin). Bröderna får den tacksamma uppgiften att vara de lite roliga farbröderna som charmar publiken med sina glad lite lättsammare låtar. Men visst har Körberg en liten sång som kräver lite mer röstresurser också. Det blir känslosamt när han sjunger om sin ungdomskärlek. Per Svensson är strålande i rollen som prästen Henning, kuvad och from i början men sen tar han mer plats. Strålande insatser övriga och hela ensemblen.

Scenografin av Lars Östbergh är väldigt bra. Huset Änglagård ger en viss dockskåpskänsla som jag verkligen gillar. Ljusdesign, mask, peruker, kostymer, ja allt är verkligen uttänkt i minsta detalj och blir blir en perfekt helhet.

Förvandlingen av filmerna om Änglagård till musikal är gjord med så mycket genuin kärlek till berättelse, musik och texter är skrivna med otrolig fingertoppskänsla och rollbesättningen verkligen genialisk. Man har blandat kortleken helt rätt och spelat ut de bästa korten – det här kan inte bli annat än en formidabel succé. Applåderna ville aldrig ta slut på den här premiärkvällen. Fantastiskt att det än en gång har skapats en makalöst bra svensk musikal.

Biljetter är redan släppta till april 2024 så missa inte att boka.