Kön ringlade sig lång till insläppet till Soppteatern men i kön framför mig stod en stolt, glad och sprudlande kvinna som berättade för sitt sällskap att hon var med i föreställningen och att hon var så glad att hennes son just nu hade så mycket jobb efter allt trist med pandemin. Många föreställningar med Robert Brobergsmusikalen och så det här. Ja, det var ingen mindre än Francine Lee-Mirror Finer som stod där och sprudlade av energi och glädje. Lika kul varje gång jag ser något med Rennie eller Sarah Dawn Finer att se hur familjen ofta är där och tittar. Så lite extra kul att mamma nu får en del i själva föreställningen.

Dansa Rennie är en timmes föreställning om Rennie själv. Han närmar sig 50 år och kroppen ändras och han kan inte längre dansa på samma sätt som han kunde när han var yngre. En reflektion över vem han är nu, vad som format honom och framtiden som utspelas i ett samtal med en terapuet. Rennie är själv på scenen och frågorna från terapueten som är Francine är inspelade. Ett personligt berörande samtal om livet och livsförändringar som blandas med sång och dans. Det som fångar mig mest är Rennies bild av sig själv som klassens clown och att det är den bilden han väljer att plocka fram på releasekonserten av hans första skiva. Konserten där han redan i öppningsnumret bryter foten men genomför konserten utan att det märks, jag var där så jag vet. Men för mig har Rennie först och främst varit en fantastisk dansare som med åren också blivit allt bättre som sångare. En artist med glimten i ögat och som fått mig att gilla storbandsmusik när han, Karl Dyall och Joachim Bergström drar igång med High Society och Vegas i Vitan. Rennie är verkligen en fullfjädrad musikalartist som behärskar dans, sång och skådespeleri ut i fingerspetsarna. Och så har han självbilden att han är klassens clown, inte en artist. Och visst kan han locka till skratt, men det är alltid med inte åt som vi skrattar när han är på scenen.

Timmen flyger iväg alldeles för fort, en timme full med känslor. Det är skönt att höra att Rennie tänker fortsätta att dansa anpassat efter vad kroppen tillåter så vi kan fortsätta att njuta av det och få energi. När han blir så gammal att han bara kan steppa sittande i rullstol kommer han fortfarande att trollbinda publiken.

Även om man inte är artist så kan man relatera till delarna om vad man ska göra något förändras i livet och man får omvärdera vem man är, vad som är viktigt och vad man vill göra framåt i livet. Tänkvärd och berörande och jag kan varmt rekommendera att ni går och tittar på den.