Så har jag då sett konserten för tredje gången och den har verkligen bara blivit bättre och bättre. Varje låt växer för varje gång man hör dem live. De var suveränt bra på skivan men i liveverions så är de så bra så det nästa gör ont. Allra bäst är ju Precis som vanligt. Andreas Mattsson svenska översättning är så gripande. Det är ju inte underligt att just den låten får stående ovantioner av publiken mitt i konserten. Första konserten tyckte jag det var lite störande med en paus direkt efter den, men det behövs för att man ska kunna återhämta sig efter den.

Annika Norlin och Andreas Mattsson texter är så bra och blir bara bättre för varje gång som man lyssnar på dem.

Annika Norlins egen ”Släpp in mig” är så härlig att se live. Dock hade jag ju väldigt gärna sett Rennie Mirro och Kalle Dyall på scen istället för danstjejerna, men det hade kanske blivit för mycket av det goda? Hoppas verkligen att vi någon annan gång får se dessa 3 herrar på scen samtidigt.

En av de texter som verkligen berör är Andreas Mattsson översättning av Brels Voir un ami pluerer, En förtvivlad vän. Verklingen tankvärd och väl värd att ha som en av de sista låtarna på konserten. En annan storfavorit är också ”Vad gör en man till en man”, en Aznavour melodi som också har en fantastisk svensk översättning.  Det är ju så att det finns inte en enda svag låt på den här konserten och skivan! Men den är kanske inte lika lättillgänglig som en del annat Peter har gjort. Men publiken älskade verkligen det och visade det genom flera stående ovantioner och inrop!

Hela konserten är så underbar och det är jättekul att den kommer att sändas på P4 på nyårsafton!

Därefter så har vi dokumentärerna om Peters resor att se i Januari. Så mycket Peter blir det på tv framöver, och det har jag ju inget emot!