Efter en dryg timme med Motownmusik, en timmes paus (med catfight av 2 äldre damer) var det så dags för Peter och Cookies and Beans att äntra scenen. Peter hade redan sjungit upp på Allsång på Skansen där han för första gången sjöng Precis som vanligt. Men den fick vi tyvärr inte höra på GAT utan det var Adams and Eves tour som gällde. Men det är ju inte fy skam. Har ju bara sett den 3 gånger tidigare på en vecka så fjärde gången gillt. Den här gången var det ju en annan scen och Peter och Cookiesarna hade ju hemmaplan. Det märktes att de gillade att vara hemma i Stockholm! 

Låtlistan var ungefär som tidigare med höjdpunkter som Horse with no name, Wicked games, Guldet, Stockholm i natt, First we take Manhattan then we take Berlin, ja det är rätt svårt att välja ut några favoriter för de gör alla så bra och på sitt vis.

Den här gången avslutade de med Juni, juli och augusti vilket nog passade bättre här än Halleluja. Gustav Adolfs Torg i all sin ära, men lika häftig och stämningsfull upplevelse som på Odensjön var det inte riktigt. Men som vanligt när Peter står på scen så bara njuter man. Han har ju sådan utstrålning och röst så man kan bara njuta.

Nu dröjer det mer än en vecka innan nästa liveupplevelse med Peter. Får hålla tillgodo med Cookisarna solo imorgon.

Så var det dags för en den numera årliga Kulturfestivalen i Stockholm. Första kvällen inleddes med Motownstjärnan Martha Reeves and the Vendellas. En grand old lady som nyligen fyllt 70 år men som bjöd på en rad av sina hits, varav den största nog är Dancing in the Streets. Ett antal artister har ju gjort covers på den efteråt. Det var kul att se orginalartisten göra sin version på den, även om jag skulle tro att hon gjort den lite vassare i yngre år. Hon stöttades av 2 duktiga körtjejer och svenskt blås.