När jag hörde att man skulle lägga ner Love never dies så bestämde jag mig lite hastigt och lustigt för att jag skulle se den igen. Så med ett par dagars varsel bokade jag resa till mig och systerdottern Amanda till London. Det var ju lite extra trevligt att det gick att boka biljetter till föreställningen med rabatt. 37,50£ för stalls är helt ok tycker jag.

Första gången som jag såg Love never dies var för drygt ett år sedan under askmolnet i april 2010. Då satt vi uppe på upper circle och jag tyckte den var bra men inte super. Men köpte CDn för det är ju alltid kul att ha. Efter att ha lyssnat på den några gånger fram och tillbaka till Motala så insåg jag att den är riktigt bra och jag måste se den igen. Det är så mycket bra musik i den.

Man gjorde om musikalen hösten 2010 och det som jag främst tänkte på var att inledningen var ändrad. När jag såg den första gången så började den med en tillbakablick, men nu slängdes man direkt in i Phantomens värld och den fantastiska lågen Till I hear you sign again. En annan av mina favoriter är duetten mellan Phantomen och sonen Gustave. En rockigare låt och det är så kul när Lloyd Webber ger sig på det och blandar olika genrer i sina musikaler.

Jag gillar verkligen Love never dies och jag förstår inte riktigt att varför den inte fått mer publik. Men tyvärr som det står på affischerna utanför Adelphi Theater ”Must end 27 August”. Jag hade gärna sett den i vår igen. Matiné med Peter Jöback som Phantom i Phantom of the opera och sen Love never dies på kvällen. Men tyvärr blir det inte så.