• About

Konsert och musikal

~ Mina upplevelser på de konserter och musikaler jag sett

Konsert och musikal

Kategoriarkiv: Teaterupplevelse

Hamlet, 26 februari, Dramaten, Stockholm

26 tisdag Feb 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

En av de mest kända pjäserna som finns är nog Hamlet, men vad jag vet har jag nog aldrig sett den live på scen. Det närmaste jag nog har kommit är när jag såg Rosencrantz and Guildernstern are dead som jag nog inte sett om det inte vore för att Daniel Radcliffe var med. Och i den skymtar Hamlet förbi lite grann. Hade det inte varit för att Hamlet spelades av Adam Lundgren så hade jag nog inte kommit iväg nu heller. Adam Lundgren har gjort stor succé i både Vår tid är nu och Torka aldrig tårar och därför tyckte jag det kunde vara kul att se hur han agerar live på scen. Hamlet är nog inte den enklaste rollen att ta sig an för det är väldigt mycket text att lära sig och så är det ju en roll och pjäs som många sett och har åsikter om hur den ska vara.

Eftersom jag inte sett Hamlet förut hade jag inte något att jämföra med, men alla fördomar jag hade mot Hamlet stämde ju inte alls. Sofia Jupither har regisserat och det är en otroligt bra uppsättning. Inte alls tråkig eller med jobbigt språk. Visst kan språket ibland vara lite styltigt men inte så det blir tråkigt. Tvärtom finns det många tillfällen som lockar till skratt. Hamlet är ett familjedrama där Hamlets far blir förgiftad av sin bror Claudisu. Änkan gifter snabbt om sig med Claudius vilket Hamlet självklart har svårt att acceptera. Han får i uppdrag av sin mördade fars ande att hämnas, kosta vad det kosta vill. Hamlet väljer att spela galen för att lyckas med sin plan. Han måste även försaka sin älskade Ofelia. Rosencrantz och Guildernstern är tidigare studiekamrater till Hamlet som blir tillkallade för att hålla koll på Hamlet och för att föra bort honom från Danmark till England på Claudius begäran. Med sig har de ett brev där kungen begär att Hamlet ska bli avrättad när han kommer till London. Hamlet får dock redan på det här och ordnar istället så att Rosencrantz och Guildenstern blir avrättade och själv återvänder han till Danmark. Där möts han av nyheten att hans älskade Ofelia har begått självmord. Claudius har fått höra om Hamlets återkomst och gör upp en ny plan för att mörda Hamlet i en fäktningsduell med en förgiftad värja och som backup även ha en förgiftad bägare i beredskap till Hamlet. Kan du din Hamlet så vet du hur det hela slutar i denna familjetradgedi.

Adam Lundgren är som klippt och skuren som Hamlet. Han är ju väldigt bra i sina olika tvroller men här på scen är han ett par snäpp bättre. Han levererar varenda replik perfekt. I ena stunden spelar han galen med stor övertygelse för att i nästa stund falla i en nutida kompisroll när han hänger med sina kompisar. Hans sätt att byta tonläge från det mer traditionella strikta till ett mer modernt dagligt tal förstärker hans karaktär. Hans kroppspråk är lysande och han balanserar sitt komiska kroppsspråk perfekt. Det är så lätt att det blir överdrivet och att det dras ett varv för mycket, men han håller sig på rätt sida hela tiden utan att det blir buskis. Adam imponerar väldigt mycket och det är värt att gå och se Hamlet bara för hans skull.

Hamlets stora kärlek Ofelia spelas av Karin Franz Körlof som gör en väldigt bra Ofelia. Vän och timid i första akten och galen i andra. Man känner verkligen med henne. Gerhard Hoberstorfer är sliskig och maktgalen som Claudius.

Det här är en uppsättning där man har låtit skådespeleriet stå i centrum. Scenografin är enkel med en stor trappa över hela scenen som fungerar väldigt bra i all sin enkelhet. Kläderna är nutida vilket förstärker känslan av att det är en tidlös historia i grunden. Ljussättningen är bra och det är läckert med röken som kommer då och då i olika scener.

Hamlet kommer att spelas till den 19 april och om du ska se Hamlet någon gång så är det nog nu. Adam är oförglömlig som Hamlet! Dessutom är ju Dramatens stora scen underbart vacker och det är en njutning i sig att se något i dessa vackra lokaler.

 

https://www.dramaten.se/repertoar/hamlet/?gclid=EAIaIQobChMI35C8jbDf4AIVBcYYCh10hQiuEAAYASAAEgIAaPD_BwE

 

 

 

 

Människans hemlighet, premiär, 22 februari, Playhouse Teater, Stockholm

22 fredag Feb 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Vårens pjäs på Playhouse Teater är ”Människans hemlighet” av David Byrne. Den är inspirerad av Yuval Haris ”Sapiens: en kort historik över mänskligheten” och den kände matematikern och vetenskapsmannens Jacob Bronowski liv och verk. Jacob Bronowskis teser om mänskligheten framsteg och utveckling blev populära och han medverkade som vetenskapsman i radio och tv-program och intervjuades bland annat av Parkinsson i början av 70 talet.

Pjäsen utspelas först i nutid när Ava (Amanda Jansson), en ung forskarstuderande  håller ett föredrag om mänskligheten och hon har en kritisk inställning till Jacob Bronowskijs (Tobias Aspelin) syn. Hon har precis blivit uppsagd från sin forskartjänst och kämpar för sin karriärs fortlevnad. På kvällen går hon på tinderdate med Jamie (Charlie Gustafsson) och det visar sig att han är sonson till just Jacob Bronowskijs, Jamie har aldrig träffat Jacob men är stolt över hans verk och gärningar. Kvällen slutar hemma hos Jamie som just nu bor i sitt barndomshem, som är Bronowskijs familjehus. I det huset finns det låsta rummet där Jakob samlade alls in forskning. En guldgruva för en forskarstuderande som behöver få fart på sin karriär. Jamie som gärna vill imponera på Ava är inte sen att öppna upp rummet och tillsammans går de igenom handlingarna och det visar sig att Jakob under andra världskriget hade ett hemligt uppdrag att tillsammans med George (Slaven Spanovic) räkna ut hur man effektivast skulle släppa bomber över bland annat Dresden. Hur hanterar man det här om en person som setts som en stor vetenskapsman med en stor humanitär inriktning? Kan man använda den i sin forskning och svika en person? Hur agerar vi människor i olika situationer och vad vill vi egentligen veta om personer som vi har en viss bild av? Pjäsen vandrar mellan nutid och dåtid. Vi får tillbakablickar med hur Jacob och George forskade, Jacobs intervju med Parkinsson och hur Jacobs fru Rita Coblentz (Marie Robertsson) valde att agera runt det låsta rummet och olika situationer i den kända vetenskapsmannens liv. Hon överlever sin man med 40 år men valde att inte ta reda på vad som fanns i det låsta rummet för hon ville inte bli besviken på att han antingen inte gjort något särskilt i rummet eller gjort något hon inte kunde ställa sig bakom. För Jacob är Rita den bästa människan han visste.

Kasten fram och tillbaka i tiden blir lite rörig ibland. Men scenografiskt har man löst det bra med bokhyllor som snurras runt för att skapa olika rum och platser. I taket har man satt en stor spegel som skapar extra rymd och ger en bra effekt. Pjäsen i sig är lite tyngre än andra som satts upp på Playhouse och inte lika lättillgänglig, men väcker en del tankar om mänskligheten och vår tid på planeten. 

Som vanligt har Playhouse rollbesatt på ett fantastiskt bra sätt och till den här pjäsen med några riktigt väletablerade skådespelare blandat med ett par som inte är lika kända för teaterpubliken. Samtliga är väldigt bra i sina rollprestationer och lyfter sina karaktärer. Charlie Gustafsson som nog många sett i ”Vår tid är nu” gör scendebut och är charmerande som Jamie och visar att han kan leverera lika bra på scen som på tv. Amanda Jansson kommer att vara med i säsong tre av ”Vår tid är nu” så man har fått två högaktuella skådespelare till sin pjäs. Kan ju nämnas att Adam Lundgren spelar Hamlet på Dramaten just nu så det ska vara en skådespelare från ”Vår tid är nu”. Amanda är skarp som forskarstuderande och skulle lätt kunna hålla uppe intresset på en föreläsning. Tobias Aspelin känner man igen från t ex ”Fröken Firmans krig”. Marie Robertsson har bland annat spelat i ”Äkta människor” och med Tobias i ”Morden i Sandhamn”. Slaven Španović kom till Sverige 2016 och är en etablerad skådespelare i Kroatien/Serbien och nu börjat sin karriär i Sverige.

Människans hemlighet är cirka 90 minuter lång och spelas till den 27 april.

Playhouse är förutom att vara en väldigt bra teatersalong med sköna stolar och bra lutning även en trevlig samlingspunkt före och efter pjäsen då det både finns restaurang och bar. En helkväll om man så vill!

https://www.playhouseteater.se/manniskans-hemlighet.aspx

 

Instant Playhouse, 3 februari, Playhouse Teater, Stockholm

03 söndag Feb 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Varje år sätter Playhouse upp det som de kallar för Instant Playhouse. På 24 timmar ska det skrivas och sättas upp 5 st pjäser på ca 20 minuter vardera. Det börjar med att på fredag morgonen lottas ett ämne till fem manusförfattare och sen har de några timmar på sig att skriva en pjäs. När det är klart får regissörerna och skådespelarna veta vad de ska vara med och skapa. Kostymer, scenografi, ljussättning mm jobbas fram parallellt. Sen på lördag kvällen spelas det upp för publiken för första gången. Under söndagen spelas sen två föreställningar. Publiken får välja på 3 biljettpriser och alla biljettintäkter går oavkortat till en välgörenhetsorganisation, i år SOS Barnbyar. I år fick de ihop mer än 266 tkr! 

Årets tema var Bröllopet, Studenten, Begravningen, Nyårsfirandet och 50-årskalaset. Genomgående vara att alla tagit till sig temat på ett oväntat sätt och det blev väldigt roliga små pjäser som lockade till många skratt.

Bröllopet (manus Jonna Nordenskiöld, regi Maria Lundqvst) handlade om ett bröllop som ett par planerat skulle ske på FaceTime ute i skogen och de skulle Facetime med prästen och vittnena. Men så dyker det upp ytterligare en tjej (Hanna Lekander), brudklädd precis på samma sätt som den första bruden (Ingela Lundh). Det visade sig det var en gammal flickvän som inte kunde släppa taget om den blivande brudgummen (Björn Lönner). Mitt i allt så var det så viktigt att allt skulle dokumenteras på sociala medier oavsett hur absurt det blev så kunde de inte släppa den delen.

Studenten (manus Emma Broström, regi Elisabet Klason) handlar om Lars (Per Graffman) och Maria (Lisa Werlinder) som på gamla dar har gått på komvux och nu tagit studenten. De är mitt uppe i sitt firande när de möter en ung kille, Oliver (Johan Marenius Nordahl) som ifrågasätter om det verkligen är rimligt att man tar studenten när man snart ska pensioneras med tanke på att världen snart ska gå under.

Begravningen (manus Bengt Ohlsson, regi Michaela Granit). Emmas (Christine Meltzer) man har dött och nu ska det vara en begravningsrehersal. Det är ju så vanligt i Amerika med rehearsaldinners, fast nu är det kanske mest för bröllop. Men Emma tycker att det skulle kännas så tryggt att rehearlsa. Ingrid (Nina Zanjani) är en väldigt gammal bekant till Emmas man som dyker upp lite oväntat. Prästen (Peter Eriksson) kommer lite sent och det framgår väldigt tydligt att han inte har så stor koll på vem han ska begrava, men han gör allt för att dölja det.

Nyårsfirandet (manus Gertrud Larsson, regi Linus Tunström). Louise (Lia Boysen) och hennes man Ludvig (Rafael Edholm) är på väg hem efter ett nyårsfirande med väldigt mycket champagne. De måste stanna vid en allmän toalett och där stöter de ihop med Lars (Donald Högberg) som är en bekant till Louise. En person som hon först inte vill kännas vid vilket är förståeligt för han är någon form av lånespelarhaj som hon lånat mycket pengar till spel av. Något som hennes man inte vet något om.

50-årskalaset (manus Per Naroskin, regi Johannes Schmid). Arbetskamraterana Charlotte (Katrin Sundberg), Henrik (Fredrik Hiller) och Jean-Pierre (William Spetz) ska göra ett överraskningsnummer på sin chefs 50-årskalas. Vi får följa dem minutrarna när de väntar utanför för att få komma in och sjunga sin sång. Det där med att fylla 50 kan ju vara känsligt. Ja vilken ålder som helst kan tydligen vara utsatt för Ålderism. Många roliga vändningar.

Verkligen imponerad av alla skådespelare som på så kort tid lyckats så bra med sina roller och satte replikerna så bra och fick oss att skratta så mycket. Intressant att se vissa skådespelare i annan typ av roll än vad de vanligen gör. T ex Christine Meltzer visade här att hon kan vara rolig på ett mer allvarligt sätt utan att göra parodi på någon. För första gången fick jag se min granne, Peter Eriksson, på scenen och det gör jag gärna fler gånger.

Till varje pjäs sjöng Josefin Kristiansson en känd låt som på något sätt speglade pjäsens tema.

Instant Playhouse är verkligen något jag kan rekommendera. Man får se väldigt många bra skådespelare som spelar en helt nyskriven pjäs som troligen bara sätts upp här och nu. Men framförallt så är man med och bidrar till något bra! Alla på, bakom och kring scenen bidrar med sitt arbete och vi i publiken betalar och får njuta av fantastiska pjäser och så i det här fallet får massa barn resurser som gör att de får ett bättre liv. Kan det blir bättre?

Ser framemot nästa års Instant Playhouse och jag tycker verkligen ni ska göra det också!

 

Kvinnan i svart, premiär, 31 januari, Scalateatern

31 torsdag Jan 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Champagneglasen stod i rader på bardisken som premiärgästerna försågs sig av och minglade runt med innan det var dags för mörkret att sänka sig över salongen.

Inledning kändes lite trevande med advokaten Arvid Jansson (Claes Månsson) som stelt läste innantill ur ett manuskript om hans liv. Han avbryts av skådespelaren (Rikard Ulvshammar) som håller på och lär Arvid att agera. Det här pågår lite fram och tillbaka ett tag. Så bestämmer skådespelaren att han ska spela Arvid och Arvid får agera i alla andra roller. Där någonstans börjar pjäsen komma igång mer och mer. Arvid (Claes Månsson) blir säkrare och säkrare i sina rolltolkningar för varje ny person han spelar och det är härligt att se hur Claes snabbt byter karaktär och får varje ny person att bli en helt egen figur. Förutom hans sätt att agera i de olika karaktärerna byter han bara rock typ och illusionen av en ny person är på plats. Vi får följa med på den spännande berättelse om när Arvid som ung advokat fick resa till Ytterträsk för att gå igenom ett dödsbo. Men kring huset och den döda finns det en mörk historia och huset är hemsökt. Historien och spänning byggs upp av det fantastiska skådespeleriet av Claes Månsson och Rikard Ulvshammar och förstärks och byggs på av ljudeffekterna och den mörka ljussättningen. Ljudeffekterna är otroligt bra med knakande golv, kråkor, tåg och tickande klockor bland annat. Det är enkelt och effektfullt. Ungefär en timme in i pjäsen är det en obehaglig och lite skrämmande stämning och vad händer då? Jo då ska det vara 20 minuters paus! Den här pjäsen hade verkligen tjänat på och blivit mer skrämmande om man inte haft pausen. Det är synd att man inte har valt att låta det konstnärliga och stämningen få vara kvar på sin höjdpunkt utan att bryta för att man ska kunna sälja lite öl i baren. Är det inte just det som de konstnärliga utövarna vände sig mot när det blev reklam i tv, och ondgör de sig inte över det hemska avbrottet i filmer på TV4 för Nyheterna? Avbrott i en sån här pjäs är lika tråkigt och stämningssänkande. Visst kan jag förstå att det är tufft ekonomiskt för många teatrar, men likväl är det synd. Det tar ett tag in i andra akten innan stämningen byggs upp igen. Men slutet är bra och oväntat.

Kvinnan i svart bygger på Susan Hills bok och sattes upp som pjäs första gången 1987. Den utspelas ursprungligen i en liten engelsk stad, Crythin Gifford men jag tycker det är bra att man har valt att sätta in den i svensk västerbottnisk by med ett ödsligt hus ute i skogen vid myren med dimma och mörker. Man tänker precis som när man ser en rysare eller skräckfilm, hur dum kan du vara som går in i ett öde hus när det är mörkt? Vad som händer i det där öde huset och vem Kvinnan i svart är det tänker jag inte avslöja utan det måste man gå till Scalateatern och ta reda på själv.

Kvinnan i Svart spelas till den 2 mars.

http://www.scalateatern.se/forestallning/kvinnan-i-svart/

Foto Katie Karlsson

 

Den sista kabarén, genrep, 22 januari, Soppteatern, Under Fontänen

24 torsdag Jan 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Kulturhuset är stängt för renovering och verksamheten är spridd över hela stan. Soppteatern behövde inte flytta så långt utan bara ”tvärs över gården” och under fontänen på Sergels Torg. Soppteatern har både fått ny lokal och ny chef, den duktiga musikalartisten Sara Jangfeldt. Det ska verkligen bli spännande och kul att se vad som kommer att sättas upp på soppteatern under hennes ledning. Sara har varit med och skrivit Den sista kabarén tillsammans med Andreas T Olsson. Sara och Andreas är med i den tillsammans med pianisten Fredrik Meyer.

Den sista kabarén är en rolig samtids kabaré som tar avstamp i den minskade kulturbudgeten. Stadsteatern stängs och ska renoveras, men kommer den öppnas igen? Anders T Olsson har flytt från Dramaten som blivit nästa teater som ska stängas ner och ingen vet vad som ska hända nu. Under de 55 minuterna får vi  höra om teatrar och museum som stängs ner. Regeringsbildningen, kulturprofilen, Svenska Akademin och andra aktuella händelser vävs ihop i kabarén. Det är en kabaré som lockar till många skratt men det finns en allvarlig ton i den, att man vill tysta kulturmänniskor, på samma sätt som man på 30talet i Tyskland förbjöd kabarér. Kulturarbetare är ju ett hot mot den växande högerextremismen som finns i Sverige och andra länder.

Eftermiddagens genrep är första gången som den spelas för publik och med ljussättning och det blir några små tekniska problem, men Andreas och Sara parerar dem på ett proffsigt sätt och det lockar till fler skratt. Kanske något av det rent av vävs in i kabarén?

En värmande soppa tillsammans med en rolig och tänkvärd kabaré värmer bra den här kalla och snöiga vintern. Den har premiär den 24 januari och är nästan slutsåld februari ut, så boka snabbt eller hoppas på att den fortsätter att spelas fler gånger under våren.

Pressbild Matilda Rahm

 

Mr Morfar, Premiär, 23 januari, Intiman

23 onsdag Jan 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Allan Svensson är nog Gustaf Svensson med hela Sverige efter serien Svensson Svensson som även om man inte såg den när serien sändes (1994-2008) så har nog de flesta i alla fall sett julavsnittet som sänds på julafton. I Svensson Svensson var han pappa, men nu har åren gått och han är 67 så dags för att bli morfar.

Ikväll var det premiär på monologen Mr Morfar skriven av Bjarni Haukur Thorsson och Allan Svensson är sig själv som morfar, men som skulle kunna varit vems morfar eller farfar som helst för den delen. Morfar´n som tänkte när barnen äntligen flyttade ut att nu skulle de finnas tid för han och hans fru, tid för golf med gubbarna men blev det så? Nej helt plötsligt kommer första barnbarnet och han hamnar långt ner på fruns prioritetslista. Blir det något golfspel de där helgerna när de ska vara barnvakt till barnbarnen? Barnbarnspratet blandas med allmänna iakttagelser om åldrandet och ett minne som börjar svikta. Vad är det i livet som lämnar ett avtryck?

Det är en ömsint lite smårolig skildring från en morfars perspektiv på livet. Igenkänningsfaktorn är hög oavsett i vilken ålder man har, man ser den bara från olika perspektiv. En pjäs för vuxna barn att se tillsammans med sina föräldrar och far/morföräldrar helt enkelt.

Den spelar fram till den 9 februari på Intiman och sen blir det en turné runt om i Sverige och sista föreställningen är den 14 april i Karlstad.

http://www.mrmorfar.se/

 

 

Kort, Glad och Tacksam, Pernilla Wahlgren 50 år, 20 januari, Rival

20 söndag Jan 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Hade inte planerat att gå och se Kort, Glad och Tacksam idag men eftersom Pernilla röstades fram till Best Actress in a Play i BroadwayWorldSwedenawards så fick jag möjlighet att se den igen för att kunna överlämna diplomet till henne efter föreställningen. Priset är första gången det delas ut i Sverige och det är publiken som har nominerat och sedan röstat. Lite kul är att Pernilla själv inte hade uppmärksammat att hon var nominerad och inte heller själv kunnat påverka röstningen utan det är hennes stora publik som på egen hand sett till att hon har fått det här priset.

Rival har renoverat teatersalongen och satt in fler och nya stolar så det var lite kul att vara där och testa dem. Hade en väldigt bra plats i mitten på rad 6, nr 147. Sköna stolar också.

Har ju sett föreställningen två gånger tidigare (premiären och 28 november) och det mesta var sig likt, men det som är så fantastiskt är att jag har nästan lika roligt varje gång. Roligast var ju premiären då det var för första gången, men skämten håller och jag skrattar hjärtligt åt dem även att jag hört och sett dem förut. ”Förfesten” med hennes vänner som håller på och fixar med överraskningsfesten där de skojar om Pernillas sena ankomst och andra personliga drag hos henne sätter ribban högt. Sen är det så bra uppbyggt kring Pernillas liv med att hon kliver ur Christina Schollins vagina, hur hennes liv är som Grease där hon träffar sina konkurrenter och att hon ska bli den tuffa tjejen för att få sin man. Barnen som kommer i rask takt, hennes olika karriärer som musikalartist, schlagerartist, realitystjärna, sociala medier expert och allt avslutas i en härlig 80tals kavalkad.

Större delen är väldigt rolig, men en av de mest minnesvärda ögonblicken är när hon blir allvarlig och berättar att det är inte alltid så lätt att ha delad vårdnad om sitt minsta barn och sången om Theo är så otroligt fin och där får jag en tår i ögat varje gång. Så mycket känsla i den sången.

Hennes vänner, Hanna Hedlund, Måns Nathanaelson, Ola Forssmed och Kim Sulocki är helt suveräna. Deras komiska timing är så klockren. Det som är så härligt är att de alla bjuder så mycket på sig själva och även att den nu har spelats så många gånger, levererar de alla repliker som om det vore första gången. Känns inte på nåt sätt uttjatat utan att de har lika roligt varje gång, och publiken älskar verkligen den här föreställningen. Pernilla har ju hunnit fylla 51 år nu men vad gör det? Hennes karriär och liv är värt att fira länge än. Men hon har bestämt att det kommer att sluta firas den 28 april på Malmö Arena. Det finns biljetter kvar till en del av föreställningarna som är kvar på Rival och några på turné runt om i landet, men väldigt många ställen är utsålda reda. Vill ni ha ett par roliga timmar så ska ni inte missa chansen att se Kort, Glad och Tacksam.

Efter föreställningen kom Pernilla ut och tog emot sitt diplom och hon var lite förvånad över att ha vunnit ett pris som hon inte kände till och som hon inte på något sätt röstfiskat till. Men hon var Kort, glad och Tacksam. Blir intressant att se vad hon gör när det här firandet är slut.

http://www.kortgladochtacksam.se/

Kort, Glad och Tacksam, Pernilla 50 år, 28 november, Göta Lejon

28 onsdag Nov 2018

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Jag var på premiären den 1 februari på den här showen och det är längesen jag skrattade så mycket på en föreställning som då. Så skulle det vara lika roligt att se den en gång till? Ja det var det verkligen. Skämten kommer ifrån hjärtat och alla bjuder verkligen på sig själva. Pernilla har fått ihop ett toppengäng med Ola Forsmed, Kim Sulocki, Måns Nathanelson och Hanna Hedlund. Alla har den perfekta komiska känslan och även om de nu har spelat så många gånger så känns allt fräscht, nytt och äkta. Inga skämt känns som rutin och det är en konst.

Allt börjar med en överraskningsfest som kompisarna ordnar och sen får vi följa med i Pernillas liv från hennes stora entré ur Christinas vagina, till hon träffar Emilio och barnen föds ett efter ett, hennes schlageräventyr, Wahlgrens värld och mycket mer. Det mesta skämtas det om på ett härligt sätt både med tidsenliga kläder och galna danser. De vuxna barnen skämtas det om men minstingen Theo hanteras på ett fint sätt. En av höjdpunkterna är när Pernilla sjunger ur hjärtat med smärta om hur det är att vara varannan veckas mamma. I det är det ingen glamour, bara en mamma som saknar sin son och inte kan dela alla skratt med honom. Men så växlas det om igen till den mer skämtsamma och glada Pernilla. Hanna Hedlund är underbar som Carola. Kim som Anna Book kommer man sent att glömma. Och hur tålmodigt han står ut med alla skämt om hur kort han är och så var det ju det där men att han är lite kär i Pernilla…. Olas kroppspråk när han är Emilio är så kul. Måns i kort silverlamé klänning som Jenny Silver är en syn som etsar sig fast. Det kräver sin man att stå på scen i den klänningen. Svårt att plocka ut vad som är roligast för allt är så kul. Skrattmusklerna får verkligen jobba ordentligt. Efter en sån här kväll har livet förlängts rätt ordentligt.

Vill man ha en kul kväll så missa inte Kort, Glad och tacksam!. Spelas lite runt om i landet, kommer tillbaka till Rival i början av året och allt avslutas sedan på Malmö Arena den 28 april.

Biljetter kan bokas här:

http://www.kortgladochtacksam.se/

 

Nacka Tupp, genrep, 8 oktober, Soppteatern

08 måndag Okt 2018

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Ett av de mest intressanta Sommarpraten i år var Fatima Bremmer som berättade om Ester Blenda Nordström och boken Ett Djävla Solsken som hon skrivit om Ester. Hade aldrig hört talas om Ester Blenda, men det visar sig vara en viktig kvinna i vår historia med ett spännade och intressant liv. En annan viktig kvinna i vår historia är Anna Whitlock som jobbade för kvinnornas rösträtt och även var en av förgrundsfiguerna till matkooperativet Svenska Hem. Precis det som den populära tv-serien Fröken Friman handlar om.

Eva Kaijser och Monika Björk har nu skrivit en pjäs där det unga journalisten Ester Blenda vill intervjua Anna som har avgått som ordförande i Landsföreningen för kvinnors politiska rösträtt. Anna har dragit sig tillbaka och tänker njuta av att vara ledig när Ester Blenda med full energi störtar in och lite tränger sig på. Det blir ett intressant möte mellan de här två kvinnorna som på olika sätt kämpar för kvinnans rätt i samhället.

Anna spelas av Tintin Anderzon och Ester Blenda av Edda Edlund. De gör varma porträtt av de båda kvinnorna. Olika till karaktärena men bägge med en stark vilja att göra det som de tycker är viktigt.

Pjäser på soppteatern är bara 55 minuter långa ungefär och det är väldigt kort tid för att berätta om de här kvinnorna som betytt så mycket för de svenska kvinnorna, men det vi får är intressant och underhållande och jag kan varmt rekommendera att ni nu när hösten och mörkret kommer går och ser den här pjäsen. En god värmande soppa får man ju på köpet också.

Klara soppteater
Kulturhuset Stadsteatern 2018

Bild @Markus Gårder, Stadsteaterns hemsida.

Apologia, primär, 6 oktober, Playhouse Teater, Stockholm

06 lördag Okt 2018

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Hösten pjäs på Playhouse är Apologia skriven av Alexi Kaye Campbell. Pjäsen hade premiär 2009 på the Bush Theatre i London. Förra året sattes den upp igen i London då med Stockard Channing i huvudrollen som Kristin Miller. Är man uppvuxen med Grease som en av de stora filmerna så vet man att Stockard Channing är Rizzo. Hade funderingar på att se Apologia då i London men det blev inte av. Den har precis haft premiär på The Roundabout Theatre i New York återigen med Stockard Channing Som Kristin. Playhouse har en bra känsla för att sätta upp pjäser som är aktuella i London eller i New York. Eftersom jag inte såg den i London är det kul att nu få en ny chans.

Apologia handlar om Kristin Miller, en kvinna som stod på barrikaderna på 60talet. Har blivit en framgångsrik konsthistoriker och precis skrivit sina memoarer. Hon ska fira sin födelsedag med sina två söner och deras flickvänner och vännen Henry. Men sönerna Peter oh Simon ser inte sin mamma som den framgångsrika kvinnan utan mamman som lämnade dem när de var små. Så vi står inför en familjemiddag med många känslor och sanningar som ska avhandlas.

Förutom att Playhouse är bra på att hitta moderna och aktuella pjäser så är de också väldigt bra på att hitta rätt skådespelare till rätt roller. Marika Lindström fick hoppa in med kort varsel när Eva Britt Strandberg blev sjuk och man kan inte annat än imponeras av hur hon på knappt två veckor lyckas sätta sig så bra in i rollen som Kristin. Kristin en kvinna som på ytan är framgångsrik, men som inombords har så mycket känslor som hon har stängt av. Hennes stora livssorg är att hennes exman tog ifrån henne sönerna när hon satsade på sin karriär. Hon har blivit en kvinna som lever för sin karriär och inte släpper in någon. Hon är kritisk till alla och har kvar sina vänsterideal från 60talet. Marika Lindström levererar de ironiska kommentarerna perfekt med ett litet leende på läpparna. Perfekt tolkning av den ironiska brittiska humorn. Kristin har inte mycket till övers för sönernas flickvänner. Trudi är sonen Peters nya flickvän, som visar sig vara kristen, ve och fasa. Frida Hallgren är underbar som den snälla Trudi som vill alla väl och verkligen vill göra ett gott intryck på Kristin. Men det är verkligen inte lätt. Men trots alla ironiska och elaka kommentarer hon får ta emot behåller hon sitt lugn och till slut blir hon godkänd. Andra sonen Simons flickvän Claire, är skådespelerska i en såpa. Men själv framhäver hon att hon är en dramatisk skådespelerska. För henne är det yttre väldigt viktigt. Bägge flickvännerna är raka motsatser till Kristin. Cecilia Frode är väldigt bra som Claire. En stark kvinna som tror på sig själv och som inte räds för att säga emot Kristin. Tre olika kvinnor som porträtteras av några av våra bästa skådespelerskor. Vet inte om det är meningen att det är kvinnorna som ska vara de starkaste rollerna men jag blev mest berörda av dem. Starka kvinnoporträtt av olika typer av kvinnor i olika generationer. Sönerna Peter och Simon spelas av Jonas Kruse respektive Jonathan Silén. Peter har blivit en finansman till sin mors besvikelse. Simon är deprimerad. Bägge sönerna är besvikna på sin mamma så de tycker att hon övergav dem som små. Vännen Henry (Donald Högberg) har mest rollen som fredsmäklare och den lite komiske karaktären. Samtliga tre är bra i sin roller, men bäst och starkast är som sagt kvinnorna.

Joachim Siegård står för översättningen och jag har inte sett den på engelska, men den brittiska ironin finns kvar som jag älskar. Bra repliker som alla levererar med fingertoppskänsla.

Scenografin av Pia Wiik är bra. Ett kök med stort matbord där alla samlas. Maria Felldin Almgrens kostymer framhäver de olika karaktärerna. Den vita designerklänningen som Claire har ser verkligen ut som en designklänning som gått lite för långt. Kristin middagskläder är eleganta och framhäver hennes åldrande elegans och styrka.

Det är en pjäs som leder till skratt och eftertanke och igenkänningsfaktor. De flesta, om inte alla, kan nog relatera till familjegräl och meningsskiljaktigheter och hur olika personer är även om man är en familj och hur olika man kan se på samma sak.

Apologia spelas till den 1 december och vill ni se en välspelad, rolig pjäs som leder till eftertanke kan jag varmt rekommendera den. Och varför inte göra en helkväll med en bit mat i restaurangen eller något gott att dricka innan ni ser pjäsen?

 

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →
januari 2021
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031
« Okt    

Kategorier

  • Bilder
    • Anders Ekborg Norrtälje
    • Från Wien till West End
    • Musical Stars
    • Peter Jöback Odensjö
    • Robin Hood
  • FIlm
  • Kommande konserter
  • Konserter & Musikaler & Teatrar jag ska se
  • Konserter och Musikaler jag sett – årslistor
  • Konsertupplevelser
  • Länkar
  • Musikalaffärer
  • Musikalupplevelser
  • Nyheter
  • Skivtips
  • Teater
  • Teaterbiljetter tips
  • Teaterupplevelse
  • Teatrar jag sett

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Blogg på WordPress.com.

Avbryt