• About

Konsert och musikal

~ Mina upplevelser på de konserter och musikaler jag sett

Konsert och musikal

Kategoriarkiv: Teaterupplevelse

Belfast Girls, Premiär, 5 november, Teater Tre, Stockholm

05 tisdag Nov 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Belfast Girls av Jaki McCarrick utspelas i på 1800-talet. Det är svår svält och hög fattigdom på Irland. Från England gick fångtransporter till Australien men det gick även skepp från Irland med fattiga personer som drömde om en bättre framtid någon annanstans. Löften och historier om arbeten som väntade och rika män som inte ville något annat än gifta sig gjorde att 4 000 flickor och unga kvinnor mer eller mindre frivilligt begav sig på den långa resan till andra sidan jordklotet. Flickorna kallades för ”orphan girls”. Vi får följa Sarah (Fanny Rosen), Molly (Siri Bengtén), Judith (Liv Björk Zehourou), Ellen (Tove Simonsen) och Hannah (Moa Åström) hamnar i en hörna av det stora skeppt där de sk Belfast Girls samlas. Vilka är de? Varför gör de den här resan? De har alla någon hemlighet som de inte vill ska komma fram men självklart går det inte att hålla något hemligt under en sån lång resa. Sakta får vi lära känna de olika kvinnorna och följa hur gruppen bildas och påverkas av varandra. Hur reagerar man när man får veta att en person är någon annan än den man trodde, att någon har mördat sitt eget barn eller ljugit om något annat stort? Hur förändras relationerna då?

Det är en intressant historia och den känns ju hög aktuell med alla flyktingar runt om i världen som tvingas fly eller som har det så dåligt i sitt hemland att den enda utvägen är att bege sig på en lång resa någon annanstans för att söka lyckan utan att veta om det verkligen blir så. Att lämna allt man har och inte veta vad som väntar, och det enda man vet är att man inte kommer att återvända hem igen. Och vad händer när man under resans gång inser att det inte alls är guld och gröna skogar som väntar utan troligen samma elände som det man lämnade?

Historien är intressant berättad men tempot kunde vara lite högre i första akten. Karaktärerna var lite platta och ointressant i början men växte och blev mer och mer intressanta och spänningen mellan de fem tjejerna ökade och den utlösande faktorn var när det kom fram att Molly inte alls var den de hade trott. Och när de väl ankommer till Australien och pjäsen slutar så känner man att man skulle vilja veta vad som hände med dem i det nya landet.

En av mina favoritserier när jag var liten var ”Mot Alla Vindar” och det var kul och intressant att få den här vinklingen på vad som hände ombord på ett av skeppen på väg till Australien. Så ni som gillade den serien kan jag rekommendera den här pjäsen som har verklighets bakgrund.

Pjäsen spelas till den 22 november och biljetter kan köpas här:

https://kulturbiljetter.se/evenemang/4082/belfast-girls/

 

 

 

Etta på listan, Sissela Kyle, genrep, 1 oktober, Scalateatern, Stockholm

03 torsdag Okt 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Det var väldigt mycket folk som ville se det här genrepet av Sissela Kyles föreställning ”Etta på listan”. Det var trångt i foajen på Scalateatern och det köades upp eftersom det var fri placering. När jag tittade mig runt så insåg jag att just ikväll så sänkte jag medelåldern en bit. Sissela själv har passerat 60 år och för att man ska uppskatta den här föreställningen ska man vara runt hennes ålder +/- 10 till 15 år för det är många referenser i den till kvinnliga stjärnor som varit med i svartvita filmer, Hagge Geigerts show osv och har man inte själv sett dem på tv så är det ju inte lika roligt. Hon nämner även yngre kvinnliga artister som t ex Laleh och Sissela Benn, men det räcker nog inte för att man ska ha lika roligt om man är yngre än om man är runt Sisselas egen ålder. Men visst kan även den yngre generation tycka den är kul för de kommer känner igen sina föräldrar eller mor/farföräldrar i den. Just igenkänningsfaktorn lyckas hon väldigt bra med så man skrattar med henne. Hon säger själv att hon nu uppfattar sig som tidlös, men det innebär ju inte att omvärlden ser en som tidlös. För själv uppfattar man ju inte att man åldrats när man umgås med samma vänner som man hade för 20-30 år sen, man är ju precis likadan som då, tycker man själv….

Sissela gör listor på allt och föreställningen återkommer till det hela tiden även om det är lite utsvävningar från det då och då. Listor över vardagliga ting och hon gör om dem om och om igen, precis som livet är en upprepning.

Sara Niklasson är med i föreställningen och spelar olika instrument och sjunger en del av Sisselas favorit låtar som är från hennes tonårstid. Själv är jag ju några år yngre men håller med henne om att det här är bra låtar och i mångt och mycket är det låtarna från sin ungdomstid som är de som man kan bäst och älskar mest. Och man förstår inte dagens musik. Sissela är  underbar när hon tar upp att det har blivit för mycket sex i tv, hennes beskrivning av trollsexet i Gräns är fantastisk rolig. Har inte sett Gräns så kan inte jämföra men tveksam om den är lika bra som Sisselas.

Det är en rolig föreställning med mycket småskratt och några ordentliga skratt. Lite lågt tempo ibland men det är sånt som brukar tighta till sig efter ett tag och det här är ju bara ett genrep så det hinner hända saker till premiären den 3 oktober. Det är underbart härligt att se en kvinna bjuda så mycket på sig själv, vilken självdistans hon har! När man ser henne dansa på scenen och headbanga så där lagom pinsamt som ”äldre” personer gör, ja då inser jag att det är nog så mina syskonbarn eller kompisars barn ser på oss när vi dansar loss och inom oss känner oss precis lika unga och coola som man var då. Men  det är sånt man bjuder på och Sissela bjussar på sånt under hela föreställningen.

I slutet blir det en fin hyllning till en lång rad kvinnliga artister som har satt sina spår inom den svenska kulturvärlden och hos oss som har varit med om det när det hände.

Föreställningen är ca 80 minuter lång och är en rolig och bitvis härlig nostalgitripp. Man kan inte annat än imponeras av hur pricksäkert hon levererar manuset som hon skrivet tillsammans med Calle Norlén.

Föreställningen spelas till den 15 december.

 

Gränsfall, premiär, 25 september, Playhouse Teater, Stockholm

25 onsdag Sep 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Gränsfall av Joshua Elias Harmon är nog det bästa som jag har sett på Playhouse. Den tar upp allvarliga och svåra frågor men dialogen är välskriven och rolig så mitt i det allvarliga inbjuder den till så mycket skratt. Alla skådespelare är helt briljanta i sina roller.

Gränsfall handlar om Louise (Jessica Liedberg) som är antagningsansvarig på en av USAs bästa skolor och tillsammans med sin man Henry (Björn Lönner) som är rektor för skolan så har hon länge kämpat för att skolan ska ta in fler icke vita studenter. För dem är mångfald viktigt och man vill kunna visa upp det. De är högutbildade och lever ett bra liv. Vi kommer in i handlingen när Louise kallat Monica (Pia Oscarsson) på sitt kontor för att tala om för henne att hon måste göra om antagningskatalogen för den innehåller för få bilder på icke vita. På kvällen träffar Louise sin gamla väninna Jenni (Cecilia Frode) som har köpt med sig en tårta för att de förhoppningsvis ska kunna fira att deras söner och bästa vännerna Charlie (Linus Nilsson) och Peter bägge har kommit in på Yale. Jenni får ett samtal från en överlycklig Peter som kommit in men Jenni får aldrig något samtal från Charlie. Efter många timmar kommer Charlie till sina oroliga föräldrar med de nedslående beskedet att han bara är reserv. Genast väcks då frågan är det så att Peter har kommit in för att han är svart, fast är ljushyad men hans pappa är svart så han kan ha sökt i den särskilda kvoten för svarta. Charlie är rasande över orättvisan att Peter som han upplever har sämre meriter än han har kommit in och inte han. Och han som redan fått se sig ”besegrad” av att en tjej blev redaktör för skoltidningen och inte han, nåt som han anser bara beror på att hon är tjej och skolan ville visa att man minsann kunde ha en tjej på den posten.  Hur ska Louise och Henry ställa sig till det här beskedet? Sonen har inte kommit in tack vare ett system med kvotering som de själva hyllar och satsar allt på. Ska de nu utnyttja sina kontakter inom universitetsvärlden för att få in sin vite privilegierade son? Hur ser man moraliskt på det här? Det som är så bra är att samma fråga belyses ur allas perspektiv och det visar så tydligt att det är inte svart och vitt? På vems bekostnad ska någon annan få en plats? Hur stor plats ska den vite mannen få ta? Vad är rättvisa?

En av de mest välspelade pjäser där alla levererar på topp. Björn Lönner är i högform som Henry. Jessica Liedberg  (Louise) växlar fantastiskt bra mellan sina roller som stark och handfast chef till den oroliga mamman som är villig att göra allt för sin son, och är fast övertygad att hon vet vad som är bäst för honom. Cecilia Frodes är suverän som Jenni som hela sitt liv fått kämpa för att hennes son ska slippa behöva kämpa dubbelt så mycket på grund av sin bakgrund. Pia Oscarssons är så autentisk i sin roll som Monica som gör sitt jobb utan att lyssna så mycket på vad chefen säger och när hon får höra att hon inte gjord jobbet enligt önskemål sätter upp en oförstående fasad och kommer med obstinata argument. Förhållandet mellan Louise och Monica är så på pricken som det kan vara i verkligheten, och vem man tycker har rätt i den situationen beror nog på vilken roll man själv har. Men det är väldigt igenkännande. Men allra mest glänser och lyser Linus Nilsson som Charlie. En ny stjärna på skådespelarhimlen har tänts! Hans långa harang om hur orättvist behandlad han var och där han vävde in så många aspekter på rasism och vilket ursprung man har och vilka fördelar det kan ge, var helt makalöst bra. Tänkvärd och superrolig på samma gång. Han har hela publiken i sitt grepp där och jag tror inte att det är någon som inte håller med honom just där då för det låter så bra, men så fort han slutar pratar (och efter en lång publikapplåd) så vänder Henry på det hela och får hela publiken att haja till och tänka till, vad sa han egentligen. Så många gånger i pjäsen som man kastas fram och tillbaka i vad är rätt och fel, vems perspektiv ska man se de från?

Gillade verkligen scenografin. På scenen har man byggt en ”låda” som är ett rum och ibland är det kontoret och ibland hemma hos Louise och Henry. Med små medel som ett bord som vänds åt olika håll får man känslan av vilket rum det här. När de här hemma är det så tydligt att det är ett rum i huset för personerna går ut ur rummet men dialogen fortsätter med den som lämnat rummet, precis som man gör när man är hemma. Genialiskt istället för att bygga upp flera rum.

Som sagt, den bästa pjäs som jag har sett på Playhouse och jag kan verkligen går och ser Gränsfall som spelas till 9 november.

 

 

 

Rocky! – Förlorarens Återkomst, Premiär 16 augusti, Teatern Under Bron, Stockholm

16 fredag Aug 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

För fjärde året sätter Teatern Under Bron upp en aktuell och omskakande pjäs som känns i hela kroppen och som inte lämnar en när man går därifrån utan tankarna snurrar vidare och obehagskänslan släpper inte i första taget.

Teatern Under Bron ligger under Liljeholmsbron och är inte någon vanlig teatermiljö. Nej här är det rufft, grå betong lite färgsatt med graffiti och inte ett ställe som man tänker sig en teater. Precis bredvid ligger Tanto med sina gröna gräsmattor, bad och som vilken sommarstadsidyll som helst. Men några veckor under sommaren så blir även platsen under bron en spännande och trivsam oas med en liten pub och food truck där folk samlas för att spela spel och pingis. Det anordnas Quiz, bio och så sätter Teatern Under Bron upp en pjäs. Min kompis som aldrig varit där och inte visste om det sa, ”det känns som jag har förflyttats till Berlin, vilket häftigt ställe och vilken härlig stämning här är”.

Årets pjäs, ”Rocky! Förlorarens Återkomst” är skriven av Tua Biering och sattes upp i Danmark för ett par år sedan. Sofia Ledarp framför den på ett väldigt starkt och intensivt sätt. Hon låser fast publiken med sina blåa uttrycksfulla ögon och man kan inte släppa blicken från henne. Hon är lika lång/kort som jag är (159 cm) men hennes kraft och intensitet fyller ut varenda centimeter av scenen. Det börjar lite småtrevligt med att hon berättar om sin fascination av den första Rockyflmen. Hon den intelligenta skådespelaren som tillhör de väletablerade. Hon berättar om hur han tidigt fick höra att han inte svar smart utan det enda han kunde göra vara att använda sin kropp. Det fick han höra både av sin pappa och sina lärare. Så han börjar boxas men det är ju inte så lätt när man är vänsterhänt. Uppväxten var svår med en pappa som tog till flaskan när varvet stängde och han blev av med jobbet och som trillade i sjön och drunknade. Hur Rocky märker att något förändras i området där han bor. Det börjar flytta dit folk från andra länder som inte behöver betala för sig. Samtidigt blir han utmanad av den mörke Apollo att gå upp i en match där syftet är att han ska förlora men tjäna mycket pengar. Någonstans här vänder berättelsen. Rocky ska ta hämnd och visa att han kan, men det är en inte bara en revansch i boxningsringen utan även i samhället. Eftersom det enda han kan är att slåss så är det det han satsar på även utanför ringen. Han får med sig andra Rockysar som också vill hämnas och ta tillbaka sitt samhälle, rasismen och de samhällsfientliga blir starkare och tydligare. Vi får en ingående och väldigt obehaglig beskrivning av hur man bäst slår ner och oskadliggör en annan människa. Hade nog varit mindre obehagligt om man sett det än när Sofia lugnt och sansat beskriver hur man gör. Fler och fler tar till våld. Men så inser Rocky att genom våld så slår han bara på sig själv, det är hans eget självhat som han får ur sig. Så han som är dyslektiker börjar läsa på universitet och där träffar han nya välutbildade vänner som också vill förändra samhället. Samma åsikter men de använder andra metoder. Rocky blir retorikens mästare och börjar synas på affischer på stan, håller tal och lagom till valet har de växt sig rätt stora. Men alla runt omkring säger att de inte är något att oroa sig för, de kan ju aldrig vinna något val. Men många välutbildade ansluter sig, lärare, läkare m fl och plötsligt har de makten. Vad händer nu med de som vill ha ett bra samhälle? Hur kan de stå emot när även familjen börjar rösta på ett rasistiskt parti? Vilka medel ska de ta till? Men sånt här kan väl inte hända i verkligheten eller? Känns det här igen som något som har hänt i vårt land? Rocky-filmfiguren har plötsligt fått skrämmande likheter med verkliga personer runt om i världen och här hemma. Samhället har ändrats, folk är rädda eller oroade. Den Rocky man först kände sympati för övergår till att bli en obehaglig person som det finns för många av. Sofia Ledarp glider smidigt in och ur de olika karaktärerna med små förändringar i ansiktsuttrycken och kroppshållningen men kontrasterna är ändå väldigt tydliga och märkbara.

Sofia håller hela publiken i sitt grep hela tiden under hela pjäsen och det känns som man andas först när det är slut. En fantastisk prestation som belönas med stående ovationer och långa applåder. Teatern Under Bron har även i år lyckats med sitt val av pjäs och jag ser med spänning fram emot nästa års pjäs.

Missa inte årets föreställning. Rocky! Spelas till den 1 september och biljetter kan bokas här

https://secure.tickster.com/sv/f7uhcv7vcb8a0cc/s

 

Bedlam, Reading, 19 mars, Playhouse Teater

19 tisdag Mar 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Har ni inte varit på någon Reading på Playhouse Teater kan jag verkligen rekommendera det. Ett ypperligt tillfälle att få ta del av en nyskriven pjäs som framförs på engelska av skådespelarna. De repeterar bara samma dag och sen läser/spelar de upp pjäsen som en radioteater med publik. Pjäserna är oftast väldigt nya och har bara spelats i New York eller i London. Kvällens pjäs Bedlam av Zayd Dohrn är till och med så ny att den hittills bara har uppförts som readings på några ställen.

Bedlam handlar om Sam (Lukas Larsson) som under en resa på tunnelbanan blir vittne till hur den hemlöse Kevin (Antonio Tengroth) blir misshandlad av ett pojkgäng. Sam tar med sig Kevin hem för att plåstra om honom och för att ge honom någonstans att bo över natten. Sam är en kille med psykiska problem och upplever världen och människorna runt honom på lite andra sätt än andra. För honom är han och Kevin redan vänner, till och med bästa vänner. Hans vän Deanne (Karoline Furberg) och hennes kompis Lily (Amelia Clay) kommer förbi på kvällen innan de ska gå ute på stan och de är lite förvånade att Sam har en kompis hos sig för Sam har inte några vänner. Men Lily blir intresserad av Kevin så de blir kvar och festar med killarna. Sam berättar för Deanne hur han och Kevin träffades och även om Deanne tycker att Sam handlat rätt som tagit hand om Kevin är hon inte lika säker på att det är helt ofarligt att låta honom bo kvar. Även Lily blir tveksam till Kevin när hon några dagar senare får veta att han är hemlös. Sams överbeskyddande mamma Hannah (Erika Dittmer) kommer förbi när Sam inte har hört av sig och blir först överförtjust när hon ser att Sam har besök, hon tror till och med att de har ett förhållande vilket gör henne överlycklig. Kan det vara därför som hennes son varit så vilsen? Men när Deanne berättar för henne om vem Kevin är så blir hon än mer orolig. Men Sam upplever det här som det bästa som har hänt honom och han gör allt han kan för att hjälpa Kevin, han vill ta hand om honom och hjälpa till att ordna jobb. Han förstår inte alls varför alla andra är så oroliga.

Playhouse är väldigt bra på att rollbesätta och med Lukas Larsson som Sam så har de verkligen träffat mitt i prick. Har varit på en del readings och skådespelarna brukar alltid vara duktiga, men jag har aldrig sett någon gå så mycket in i sin karaktär som Lukas gör. Sam är en person med psykiska besvär, hyperaktiv och med diverse olika fysiska ryckningar. Lukas har en intensitet som man blir helt fascinerad av. Han hoppar upp och ner på stolen, har ögonryckningar, ryckningar i händerna, trummar med fötterna, ja han använder precis hela kroppen hela tiden. Och blickar som far fram och tillbaka. Replikerna levereras med en säkerhet som om han hade spelat Sam i månader. Så imponerande att han kan leverera på det här sättet på så kort tid. Totalt knockad av hans inlevelse och närvaro. Scenen när han och Antonio Tengroth rappar var för härlig. Karoline Furberg får fram många nyanser i Deanne. Amelia Clay är härlig som den levnadsglada Lily. Erika Dittmer gestaltar Hannah med stor känsla och inlevelse när hon pendlar mellan att vara glad och lättad när hon tror att sonen äntligen har hittat någon han är kär i till att bli den oroliga överbeskyddande mamman som utstuderat gör vad hon kan för att skydda sonen från den där suspekte Kevin. Men Lukas Larsson äger verkligen scenen och det är fantastiskt att se det i en reading. Hur bra skulle han inte vara i den här rollen om den sattes upp på riktigt? Är det någon reading jag har varit sugen att se uppsatt fullt ut så är det Bedlam just för att Lukas är så otroligt bra och övertygande som Sam.

Bedlam är en av de roligaste readings jag varit på. Rappa och roliga repliker, även om det finns ett allvar i bakgrunden med fördomar och hur vi ser på personer vi inte känner. Även skådespelarna hade väldigt kul under pjäsen, flera spontana skratt och mycket leenden när de iakttog varandra.

Frågan är nu om Playhouse ska bli den första teater som sätter upp Bedlam som en pjäs? Ja det får tiden utvisa.

Nästa reading är Downstate den 9 april.

https://www.playhouseteater.se/downstate-9-april.aspx

 

Ashes to Ashes, 9 mars, Olympiateatern, Stockholm

09 lördag Mar 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Ashes to Ashes är en pjäs sktiven av Harold Pinter. Rebecca och Devlin befinner sig i ett hus på landet. Devlin ställer en massa frågor för att få Rebecca att minnas obehagliga saker från sitt förflutna. Vi får vissa fragment om vad som har hänt i Rebeccas liv. En man som hon haft en relation med som har varit hårdhänt mot henne men som hon vill se som att han varit förälskad i henne. Rebecca beskriver honom som en man som jobbade på en resebyrå och ett av hans uppdrag var att gå till tågstationen och ut på perrongen för att slita bebisar från sina mödrar när de skulle resa och hon beskriver de här scenerna med stor trovärdighet. Så småningom kommer det fram att en av kvinnorna är Rebecca själv.

Rebecca spelas av Louise Ryme och Devlin av Pontus Olgrim. Spelet mellan dem är väldigt bra. Pontus växlar mellan att vara sympatisk och intresserad till att bli hård och obehaglig. Louises skildrar den sköra och traumatiserade Rebecca på ett sätt som berör och man blir gripen av hennes öde. Från start blir man fascinerad och indragen i handlingen och man väntar med stor spänning på att få veta vad som har hänt i Rebeccas liv. Men även på att få fram vad det är för relation som det är mellan Louise och Devlin som inte är helt tydlig.

Pjäsen är en enaktare på ca 50 minuter och framförs på engelska och om man som jag gillar brittisk engelska så är det här ett gyllene tillfälle att få se en Pinterpjäs framförd på bästa ”Queens English”, en språklig njutning.

Ashes to Ashes sätts upp av Polareclipsetheatre på Olympiateatern. Olympiateatern är en liten mysig teater i en källarlokal nära Odenplan. Det finns en liten bar och innan föreställningen kan man slå sig ner i en mysig lounge inredd med soffor och skivhyllor runt omkring vilket ger en hemtrevlig atmosfär.

Ashes to Ashes spelas till den 23 mars.

https://www.polareclipsetheatre.com/

http://www.olympiateatern.se/ashes-ot-ashes/

Ingripandet, publikgenomdrag, 5 mars, Riksteatern, Hallunda

05 tisdag Mar 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Ingripandet (An Intervention) är en dramakomedi skriven av Mike Bartlett som också bland annat skrivit Bull som Stadsteatern satte upp för något år sedan och Doktor Foster som nyligen gick på tv.

Ingripandet handlar om två vänner som lärt känna varandra i vuxen ålder men som blivit rätt tighta. Den ena anser att de är bästisar men den andra har lite fler vänner och är inte riktigt lika bekväm med bästistanken. Han har nyligen träffat en tjej som han är tillsammans med och det här uppskattas inte av av kompisen. Inte heller att de har olika syn på invasionen i Irak. Den ena av dem har tendenser att dricka för mycket och vännen är lite orolig för att han håller på och blir alkoholist. De här saker ställer vänskapen på sin spets. Hur hanterar man att man helt plötsligt står på var sin sida politiskt sett? Vad gör man när ens vän börjar få problem med spriten? Hur hanterar man att vännen har mindre tid att ses för han har skaffat sig flickvän? En flickvän som man dessutom inte tycker om?

Medans jag såg pjäsen kom jag på mig själv att tycka olika om den beroende på vilket perspektiv jag hade när jag tittade på den. Killarna kan upplevas som patetiska och att vänskapen lite är en vänskap i brist på något bättre och när man väl hittar något bättre så släpper man det. Eller så är det en ärlig vänskap som är så stark att den håller för olika prövningar och som man vet finns där när man väl behöver den. Oavsett vilket så är det dock en vänskap som inte är helt balanserad vännerna emellan. Flera händelser kunde man känna igen sig i eller som man sett andra bete sig. Pjäsen är skriven på ett sånt sätt att rollerna kan ha vilket kön och ålder som helst och i originaluppsättningen spelades rollerna av en tjej och en kille. Så dynamiken i vänskapen blir nog olika beroende på om det är samma kön eller olika. Men konflikterna i vänskapen kan nog uppstå oavsett kön och ålder och kan därför vara intressant för alla att se.

Vännerna spelas av Per Burell och Pelle Grytt och för regin står Victor Molino Sanchez. Jag tycker de lyckas väl med att få fram det komplexa i en sån här typ av vänskap. Per Burell är lite mer överlägsen och sval in sin rollkaraktär medan Pelle Grytts karaktär spelar ut hela sitt känsloregister.

Det här var ett publikgenomdrag jag såg och det innebär att den är inte helt klar. Texten satt inte helt men det är sånt som händer. Scenografin bestod av lite möbler, en plast låda med sprit- och vinflaskor och en ram som markerade rummet de var i. Den var tredelad på djupet och kunde öppnas upp på djupet med hjälp av skärmar. Det var rätt snyggt och blev en bra effekt när de var på galleri och den ena vännen fick nog av den andre, då fälldes den ena skärmen ner så han sakta försvann på ”fel sida” skärmen. Det var ett rätt starkt ljust neonljus på ramen som slog lite jobbigt i publiken vid några tillfällen, men överlag gav ramen en bra och enkel effekt som dock ibland tog lite lång tid. Den skulle nog tjäna på att få till skärmarna något snabbare och att tighta till texten lite för nu blev det lite paus ibland vilket gjorde att tempot tappades för en kort stund.

Ingripandet har premiär den 10 mars i Vadstena och spelas sedan runt om i Sverige.

Foto, pressbild. Sören Vilks

Hamlet, 26 februari, Dramaten, Stockholm

26 tisdag Feb 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

En av de mest kända pjäserna som finns är nog Hamlet, men vad jag vet har jag nog aldrig sett den live på scen. Det närmaste jag nog har kommit är när jag såg Rosencrantz and Guildernstern are dead som jag nog inte sett om det inte vore för att Daniel Radcliffe var med. Och i den skymtar Hamlet förbi lite grann. Hade det inte varit för att Hamlet spelades av Adam Lundgren så hade jag nog inte kommit iväg nu heller. Adam Lundgren har gjort stor succé i både Vår tid är nu och Torka aldrig tårar och därför tyckte jag det kunde vara kul att se hur han agerar live på scen. Hamlet är nog inte den enklaste rollen att ta sig an för det är väldigt mycket text att lära sig och så är det ju en roll och pjäs som många sett och har åsikter om hur den ska vara.

Eftersom jag inte sett Hamlet förut hade jag inte något att jämföra med, men alla fördomar jag hade mot Hamlet stämde ju inte alls. Sofia Jupither har regisserat och det är en otroligt bra uppsättning. Inte alls tråkig eller med jobbigt språk. Visst kan språket ibland vara lite styltigt men inte så det blir tråkigt. Tvärtom finns det många tillfällen som lockar till skratt. Hamlet är ett familjedrama där Hamlets far blir förgiftad av sin bror Claudisu. Änkan gifter snabbt om sig med Claudius vilket Hamlet självklart har svårt att acceptera. Han får i uppdrag av sin mördade fars ande att hämnas, kosta vad det kosta vill. Hamlet väljer att spela galen för att lyckas med sin plan. Han måste även försaka sin älskade Ofelia. Rosencrantz och Guildernstern är tidigare studiekamrater till Hamlet som blir tillkallade för att hålla koll på Hamlet och för att föra bort honom från Danmark till England på Claudius begäran. Med sig har de ett brev där kungen begär att Hamlet ska bli avrättad när han kommer till London. Hamlet får dock redan på det här och ordnar istället så att Rosencrantz och Guildenstern blir avrättade och själv återvänder han till Danmark. Där möts han av nyheten att hans älskade Ofelia har begått självmord. Claudius har fått höra om Hamlets återkomst och gör upp en ny plan för att mörda Hamlet i en fäktningsduell med en förgiftad värja och som backup även ha en förgiftad bägare i beredskap till Hamlet. Kan du din Hamlet så vet du hur det hela slutar i denna familjetradgedi.

Adam Lundgren är som klippt och skuren som Hamlet. Han är ju väldigt bra i sina olika tvroller men här på scen är han ett par snäpp bättre. Han levererar varenda replik perfekt. I ena stunden spelar han galen med stor övertygelse för att i nästa stund falla i en nutida kompisroll när han hänger med sina kompisar. Hans sätt att byta tonläge från det mer traditionella strikta till ett mer modernt dagligt tal förstärker hans karaktär. Hans kroppspråk är lysande och han balanserar sitt komiska kroppsspråk perfekt. Det är så lätt att det blir överdrivet och att det dras ett varv för mycket, men han håller sig på rätt sida hela tiden utan att det blir buskis. Adam imponerar väldigt mycket och det är värt att gå och se Hamlet bara för hans skull.

Hamlets stora kärlek Ofelia spelas av Karin Franz Körlof som gör en väldigt bra Ofelia. Vän och timid i första akten och galen i andra. Man känner verkligen med henne. Gerhard Hoberstorfer är sliskig och maktgalen som Claudius.

Det här är en uppsättning där man har låtit skådespeleriet stå i centrum. Scenografin är enkel med en stor trappa över hela scenen som fungerar väldigt bra i all sin enkelhet. Kläderna är nutida vilket förstärker känslan av att det är en tidlös historia i grunden. Ljussättningen är bra och det är läckert med röken som kommer då och då i olika scener.

Hamlet kommer att spelas till den 19 april och om du ska se Hamlet någon gång så är det nog nu. Adam är oförglömlig som Hamlet! Dessutom är ju Dramatens stora scen underbart vacker och det är en njutning i sig att se något i dessa vackra lokaler.

 

https://www.dramaten.se/repertoar/hamlet/?gclid=EAIaIQobChMI35C8jbDf4AIVBcYYCh10hQiuEAAYASAAEgIAaPD_BwE

 

 

 

 

Människans hemlighet, premiär, 22 februari, Playhouse Teater, Stockholm

22 fredag Feb 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Vårens pjäs på Playhouse Teater är ”Människans hemlighet” av David Byrne. Den är inspirerad av Yuval Haris ”Sapiens: en kort historik över mänskligheten” och den kände matematikern och vetenskapsmannens Jacob Bronowski liv och verk. Jacob Bronowskis teser om mänskligheten framsteg och utveckling blev populära och han medverkade som vetenskapsman i radio och tv-program och intervjuades bland annat av Parkinsson i början av 70 talet.

Pjäsen utspelas först i nutid när Ava (Amanda Jansson), en ung forskarstuderande  håller ett föredrag om mänskligheten och hon har en kritisk inställning till Jacob Bronowskijs (Tobias Aspelin) syn. Hon har precis blivit uppsagd från sin forskartjänst och kämpar för sin karriärs fortlevnad. På kvällen går hon på tinderdate med Jamie (Charlie Gustafsson) och det visar sig att han är sonson till just Jacob Bronowskijs, Jamie har aldrig träffat Jacob men är stolt över hans verk och gärningar. Kvällen slutar hemma hos Jamie som just nu bor i sitt barndomshem, som är Bronowskijs familjehus. I det huset finns det låsta rummet där Jakob samlade alls in forskning. En guldgruva för en forskarstuderande som behöver få fart på sin karriär. Jamie som gärna vill imponera på Ava är inte sen att öppna upp rummet och tillsammans går de igenom handlingarna och det visar sig att Jakob under andra världskriget hade ett hemligt uppdrag att tillsammans med George (Slaven Spanovic) räkna ut hur man effektivast skulle släppa bomber över bland annat Dresden. Hur hanterar man det här om en person som setts som en stor vetenskapsman med en stor humanitär inriktning? Kan man använda den i sin forskning och svika en person? Hur agerar vi människor i olika situationer och vad vill vi egentligen veta om personer som vi har en viss bild av? Pjäsen vandrar mellan nutid och dåtid. Vi får tillbakablickar med hur Jacob och George forskade, Jacobs intervju med Parkinsson och hur Jacobs fru Rita Coblentz (Marie Robertsson) valde att agera runt det låsta rummet och olika situationer i den kända vetenskapsmannens liv. Hon överlever sin man med 40 år men valde att inte ta reda på vad som fanns i det låsta rummet för hon ville inte bli besviken på att han antingen inte gjort något särskilt i rummet eller gjort något hon inte kunde ställa sig bakom. För Jacob är Rita den bästa människan han visste.

Kasten fram och tillbaka i tiden blir lite rörig ibland. Men scenografiskt har man löst det bra med bokhyllor som snurras runt för att skapa olika rum och platser. I taket har man satt en stor spegel som skapar extra rymd och ger en bra effekt. Pjäsen i sig är lite tyngre än andra som satts upp på Playhouse och inte lika lättillgänglig, men väcker en del tankar om mänskligheten och vår tid på planeten. 

Som vanligt har Playhouse rollbesatt på ett fantastiskt bra sätt och till den här pjäsen med några riktigt väletablerade skådespelare blandat med ett par som inte är lika kända för teaterpubliken. Samtliga är väldigt bra i sina rollprestationer och lyfter sina karaktärer. Charlie Gustafsson som nog många sett i ”Vår tid är nu” gör scendebut och är charmerande som Jamie och visar att han kan leverera lika bra på scen som på tv. Amanda Jansson kommer att vara med i säsong tre av ”Vår tid är nu” så man har fått två högaktuella skådespelare till sin pjäs. Kan ju nämnas att Adam Lundgren spelar Hamlet på Dramaten just nu så det ska vara en skådespelare från ”Vår tid är nu”. Amanda är skarp som forskarstuderande och skulle lätt kunna hålla uppe intresset på en föreläsning. Tobias Aspelin känner man igen från t ex ”Fröken Firmans krig”. Marie Robertsson har bland annat spelat i ”Äkta människor” och med Tobias i ”Morden i Sandhamn”. Slaven Španović kom till Sverige 2016 och är en etablerad skådespelare i Kroatien/Serbien och nu börjat sin karriär i Sverige.

Människans hemlighet är cirka 90 minuter lång och spelas till den 27 april.

Playhouse är förutom att vara en väldigt bra teatersalong med sköna stolar och bra lutning även en trevlig samlingspunkt före och efter pjäsen då det både finns restaurang och bar. En helkväll om man så vill!

https://www.playhouseteater.se/manniskans-hemlighet.aspx

 

Instant Playhouse, 3 februari, Playhouse Teater, Stockholm

03 söndag Feb 2019

Posted by annette stolt in Teaterupplevelse

≈ Lämna en kommentar

Varje år sätter Playhouse upp det som de kallar för Instant Playhouse. På 24 timmar ska det skrivas och sättas upp 5 st pjäser på ca 20 minuter vardera. Det börjar med att på fredag morgonen lottas ett ämne till fem manusförfattare och sen har de några timmar på sig att skriva en pjäs. När det är klart får regissörerna och skådespelarna veta vad de ska vara med och skapa. Kostymer, scenografi, ljussättning mm jobbas fram parallellt. Sen på lördag kvällen spelas det upp för publiken för första gången. Under söndagen spelas sen två föreställningar. Publiken får välja på 3 biljettpriser och alla biljettintäkter går oavkortat till en välgörenhetsorganisation, i år SOS Barnbyar. I år fick de ihop mer än 266 tkr! 

Årets tema var Bröllopet, Studenten, Begravningen, Nyårsfirandet och 50-årskalaset. Genomgående vara att alla tagit till sig temat på ett oväntat sätt och det blev väldigt roliga små pjäser som lockade till många skratt.

Bröllopet (manus Jonna Nordenskiöld, regi Maria Lundqvst) handlade om ett bröllop som ett par planerat skulle ske på FaceTime ute i skogen och de skulle Facetime med prästen och vittnena. Men så dyker det upp ytterligare en tjej (Hanna Lekander), brudklädd precis på samma sätt som den första bruden (Ingela Lundh). Det visade sig det var en gammal flickvän som inte kunde släppa taget om den blivande brudgummen (Björn Lönner). Mitt i allt så var det så viktigt att allt skulle dokumenteras på sociala medier oavsett hur absurt det blev så kunde de inte släppa den delen.

Studenten (manus Emma Broström, regi Elisabet Klason) handlar om Lars (Per Graffman) och Maria (Lisa Werlinder) som på gamla dar har gått på komvux och nu tagit studenten. De är mitt uppe i sitt firande när de möter en ung kille, Oliver (Johan Marenius Nordahl) som ifrågasätter om det verkligen är rimligt att man tar studenten när man snart ska pensioneras med tanke på att världen snart ska gå under.

Begravningen (manus Bengt Ohlsson, regi Michaela Granit). Emmas (Christine Meltzer) man har dött och nu ska det vara en begravningsrehersal. Det är ju så vanligt i Amerika med rehearsaldinners, fast nu är det kanske mest för bröllop. Men Emma tycker att det skulle kännas så tryggt att rehearlsa. Ingrid (Nina Zanjani) är en väldigt gammal bekant till Emmas man som dyker upp lite oväntat. Prästen (Peter Eriksson) kommer lite sent och det framgår väldigt tydligt att han inte har så stor koll på vem han ska begrava, men han gör allt för att dölja det.

Nyårsfirandet (manus Gertrud Larsson, regi Linus Tunström). Louise (Lia Boysen) och hennes man Ludvig (Rafael Edholm) är på väg hem efter ett nyårsfirande med väldigt mycket champagne. De måste stanna vid en allmän toalett och där stöter de ihop med Lars (Donald Högberg) som är en bekant till Louise. En person som hon först inte vill kännas vid vilket är förståeligt för han är någon form av lånespelarhaj som hon lånat mycket pengar till spel av. Något som hennes man inte vet något om.

50-årskalaset (manus Per Naroskin, regi Johannes Schmid). Arbetskamraterana Charlotte (Katrin Sundberg), Henrik (Fredrik Hiller) och Jean-Pierre (William Spetz) ska göra ett överraskningsnummer på sin chefs 50-årskalas. Vi får följa dem minutrarna när de väntar utanför för att få komma in och sjunga sin sång. Det där med att fylla 50 kan ju vara känsligt. Ja vilken ålder som helst kan tydligen vara utsatt för Ålderism. Många roliga vändningar.

Verkligen imponerad av alla skådespelare som på så kort tid lyckats så bra med sina roller och satte replikerna så bra och fick oss att skratta så mycket. Intressant att se vissa skådespelare i annan typ av roll än vad de vanligen gör. T ex Christine Meltzer visade här att hon kan vara rolig på ett mer allvarligt sätt utan att göra parodi på någon. För första gången fick jag se min granne, Peter Eriksson, på scenen och det gör jag gärna fler gånger.

Till varje pjäs sjöng Josefin Kristiansson en känd låt som på något sätt speglade pjäsens tema.

Instant Playhouse är verkligen något jag kan rekommendera. Man får se väldigt många bra skådespelare som spelar en helt nyskriven pjäs som troligen bara sätts upp här och nu. Men framförallt så är man med och bidrar till något bra! Alla på, bakom och kring scenen bidrar med sitt arbete och vi i publiken betalar och får njuta av fantastiska pjäser och så i det här fallet får massa barn resurser som gör att de får ett bättre liv. Kan det blir bättre?

Ser framemot nästa års Instant Playhouse och jag tycker verkligen ni ska göra det också!

 

← Äldre inlägg
Nyare inlägg →
maj 2022
M T O T F L S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  
« Feb    

Kategorier

  • Bilder
    • Anders Ekborg Norrtälje
    • Från Wien till West End
    • Musical Stars
    • Peter Jöback Odensjö
    • Robin Hood
  • FIlm
  • Kommande konserter
  • Konserter & Musikaler & Teatrar jag ska se
  • Konserter och Musikaler jag sett – årslistor
  • Konsertupplevelser
  • Länkar
  • Musikalaffärer
  • Musikalupplevelser
  • Nyheter
  • Skivtips
  • Teater
  • Teaterbiljetter tips
  • Teaterupplevelse
  • Teatrar jag sett

Meta

  • Registrera
  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.com

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Konsert och musikal
    • Gör sällskap med 28 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Konsert och musikal
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …