2010 sattes Spamalot upp första gången i Sverige och nu är det dags igen. Den 25 september har den premiär på Nöjesteatern i Malmö. Kvar från den svenska originaluppsättningen är musikalveteranerna Kim Sulocki som betjäntenen Patsy och Anki Albertsson som återigen gör Lady of the Lake. I övrigt en helt ny ensemble där Samuel Fröler gestaltar Kung Arthur och ”Ankan” Johansson tar sig an Sir Robin.

Vad betyder Spamalot och Monty Python för er?

• Det här var öppningen till en helt ny värd för mig, säger ”Ankan”.  Jag var jätteliten när Monty Python kom och jag kommer ihåg att vi hyrde filmen ”The Holy Gral” och blev helt slagna i stolarna ner i källaren hos kompisen när vi började titta. Redan i förtexterna var det knas. Jag blev helt besatt i den här humorn. De var verkligen före sin tid. Supertramsigt men de tog det på största allvar. Det var trams med bildning. I ena stunden kunde de slå varandra med en fisk och sen citera nån filosof. De fick in historia och annat i sina sketcher. Det passade både akademiker och verkstadsarbetare. Men alla fattade inte, som min pappa. Men det gjorde det mer spännande för mig att jag fattade något som han inte förstod och gillade.

• Samuel säger att han har följt Monty Python sen de kom och de var verkligen unika när de kom. Från Monty Python gick de sen vidare till att göra andra saker som Fawlty Towers, A fish Named Wanda och så Spamalot.

• På nåt sätt är det här tidlös komik, säger Anki. Det finns viss samhällskritik men framförallt är det oerhört roligt. Det ska bli jättekul att göra Lady of the Lake igen.

• Kim håller också med om att det är kul att göra sin roll, Betjänten Patsy igen. Han säger vidare att han gjorde rollen både i Malmö, Stockholm och i Oslo. Det är så kul att jobba med något som är så välskrivet som det här. Då är det lätt att vara bra.

Hur tar ni er an att jobba med en ny uppsättning och med nya kollegor?

• Vara snäll, vänlig, lyssna och inte vara snål, säger Samuel. Man behöver passa och justera in sig i kollektivet. Men man ska behålla sin integritet och driva sin roll också.

• Ankan säger att han blir ofta lite försiktigt. Vissa lägger in femman men jag kör på friläge. Jag behöver känna mig fram i gruppen.

• De flesta man jobbar med är lätta att lära känna och många öppnar sig snabbt, säger Anki. Alla jobbar mot samma mål. Det här är mer en kollektiv uppsättning och det är inte direkt några stjärnor utan alla är på scenen nästa hela tiden. När man jobbar med humor är det väldigt viktigt att man följer manus, fortsätter hon.

• Det är känns som ett jättebra gäng att jobba med och jag går in i det med öppna ögon, säger Kim. Försöker vara lyhörd och se vilken plats som finns för mig i gruppen. Se hur gruppdynamiken utvecklas och man väntar in varandra lite för att hitta sina platser. Sen kommer vi att bo tillsammans och då blir det att man hänger mer och det är bra när man inte känner varandra. Kanske går på bio och man äter tillsammans. Vardagens måsten finns inte på samma sätt.

Hur upplever ni Malmö som kulturstad?

• Jag tycker mycket om Malmö, säger Kim. Jag var här för ett par veckor sen när vi spelade Pjäsen som går åt helvete och varje gång jag kommer hit tänker jag på hur det påminner mig om New York. Känner igen stämningen från New York. Det är välkomnande på något sätt. Så det ska bli jättekul att spela här en längre period igen.

• Jag bor här halvtid, säger ”Ankan”. Jag har varit med och stått på scen i en hel del och sett mycket som spelas här. Det är en väldigt bra kulturstad och man har ett starkt humor community här. Det är en stor stad men liten ändå. Vänligt och hjälpsamt. Snällt och omstänksamt. Har man för vassa armbågar får man inte vara med och leka. Kul att komma tillbaka och spela här.

• Anki säger att det är fin publik i Malmö. Jag har jobbat en hel del här, senast i Jamie på Malmö Opera. Då kom den riktige Jamie till Malmö och var en vecka med sin mamma. Så det är ett fint minne jag har.

• Senast jag var här och spelade var med Riksteatern och Lida, säger Samuel. Den gillade publiken. Den är ju både otäck och rolig. Men Spamalot är inte otäck. Det är roligt att spela så pass olika roller och föreställningar. Det är nödvändigt för att utvecklas som skådespelare, fortsätter han. Själv var jag och såg Malmö Dockteater för inte så länge sen.

Berätta lite om era roller och hur ni jobbar med dem.

• Det ska bli kul och lustfullt att spela Kung Arthur, säger Samuel. Texten är väldigt viktig och måste levereras alert och med rätt timing.
• Min roll Patsy är tjänare till Kung Arthur och jag är också hans häst, säger Kim. Inte så att han sitter på mig men jag har all packning i en ryggsäck och sen använder jag kokosnötter för att det ska låta som vi kommer ridande. Min uppgift är att muntra upp kungen och då sjunger jag ”Always look on the bright side” för honom. Även om jag har spelat Patsy tidigare så kommer det att bli annorlunda för det är ju en annan cast nu.

• Lady of the Lake är jätterolig att göra, säger Anki. Hon är en diva som kommer in och ut på scenen. I akt två undrar hon vad som ska hända med sin roll och hon vänder sig mot publiken och bryter den fjärde väggen när hon sjunger ”Diva”(Diva’s Lament / Whatever Happened to My Part). Duetten ”En som tror på oss” (The Song That Goes Like This) som jag gör med Sir Galahad tycker jag också om. Men hon lägger till att det finns inte mycket av Lady of the Lake i mig.

• Jag tycker det är så kul att jobba med fallhöjder och därför passar Sir Robin mig väldigt bra, säger ”Ankan”. Sir Robin är feg och rädd men får ett stort uppdrag. Han klär sig som en riddare men inuti är det en liten killen och den kroppsliga krocken är roliga att jobba med. Jag är väldigt noggrann när jag jobbar fram en roll, berättar han vidare. Det stora uppstår ofta i detaljerna. Så jag funderar på hur gör man när man blir rädd? Ta till exempel en kille som ska köpa underkläder till sin tjej och han inte är helt bekväm med det, vad händer inom honom. Eller som den gången jag var på en strand och det var ett gäng vältränade killar där. Vad de inte visste var att det var som ett stort hål i vattnet och det var intressant att se hur de försökte upprätthålla sitt sätt även när de hamnat i hålet. Hur de jobbade med att behålla sin värdighet. Sånt är intressant att ha med sig när man jobbar med en sån här roll. Man måste var analytisk när det gäller trams för att det ska bli rätt. Jag tycker det är jätteroligt att jobba med trams men någon gång skulle det vara kul att få spela ett riktigt as. Tänk att få vara elak när man har ett vänligt yttre.

Några av er har tidigare jobbat med Anders Albien som är regissör för Spamalot, hur är det att jobba med honom?

• Anders har väldigt bra struktur, ordning och är väl förberedd, säger Anki. Det är roligt att jobba med honom för man kan slänga käft. Man kan vara med och påverka rollen och man är rätt fri men det är noga med att replikerna är som de ska. När det gäller humor måste replikerna vara exakta.

• Det är nog tre år sen jag jobbade med honom, säger ”Ankan” med det känns som tre minuter. Anders är väldigt bra på stora projekt. Fantastisk på att casta rätt. Han har stor tillit till skådespelarna.

• Kim håller med i att Anders är bra på att jobba med stora projekt. Han är bra på att baxa dem i land, säger Kim. Jag tycker om att jobba med honom och han är också väldigt bra på att hålla tempo vilket är jätteviktigt när det är komik. Som skådespelare måste man alltid var lite före, överraska publiken och också ge utrymme till skratt. När man börjar repa kan man tycka något är kul, men sen efter ett tag tänker man inte på det. Det kan vara jättetråkigt att repetera komedier. Men så fort publiken kommer in och man märker att de skrattar då blir det kul igen. Bryggan som uppstår mellan publiken och skådespelarna är limmet och utan den går det inte att spela. Publiken är delaktig i uppsättningen och behövs för att ge energi. Då blir skämten roliga igen.

Kim och Anki, när Spamalot sattes upp första gången träffade ni Erik Idle, hur är han?

• Han är helt fantastisk, säger Kim lyriskt. Underbar och väldigt engagerad. Han gav tips och han vill fortfarande mycket och är produktiv. Han är en riktig virvelvind och han har mer energi än jag, säger Kim och berättar att han ska se Erik Idles show när den kommer till Stockholm den 14 april.
• Anki håller med och hoppas att han kommer och stannar en vecka som förra gången och inte bara kommer till premiären.

När det är dags för premiär, vad vill ni att publiken ska ha med sig efter föreställningen?

Alla säger att de hoppas att publiken ska skratta mycket och ha med sig det hem.

• Kim säger att de ska ha med sig den galna världen med engelska riddare som ska ut på korståg men som inte kommer så långt. De gillar de här knasiga karaktärerna.
• Anki sammanfattar det väldigt bra med att publiken ska uppleva ”sann glädje”. Det är något som vi alla behöver nu.

Biljetter kan köpas här:

https://spamalot.se/

Foton:  Jonas Persson