Näst sista föreställningen…

Hade det inte varit för att Anton Ewald under intervjun jag gjorde med honom inför Grease, nämnde att han tog ut svängarna mer nu i sin roll som Santiago än vad han vågade i början i Stockholm så hade jag nog inte kommit väg för att se den i Göteborg. Jag blev så sugen på att se hur den fungerade på Rondo och hur alla utvecklat sina roller än mer efter dryga 200 föreställningar.

Det här var den näst sista föreställningen och som spelades inför ett fullsatt Rondo. Moulin Rouge är en tragisk kärlekshistoria och en fantastisk jukebox-musikal. Hittarna avlöser varandra i ett rasande tempo, mest upptempolåtar men en och annan smäktande popballad. Det ena häftiga dansnumret efter det andra. Det här verkligen musikalshow på högsta nivå och som musikalälskare blir man så glad när sånt här sätts upp i Sverige.

Genomgående är det väldigt hög nivå på alla medverkande. Visst har alla blivit säkrare i sin roller, inte minst Anton som har spetsat till sin Santiago ett par snäpp. Ständigt lite berusad av alkohol och av kärlek som en sann bohem. Fred Johanson är briljant som den rike onde Greven av Monroth. Alexander Larsson får fram en fin känslighet i sin Henri Toulouse-Lautrec. Utan tvekan är rollen som Harold Zidler som klippt och skuren för Morgan Alling. Att han så här sent in i föreställningen tappar bort sig lite i replikerna (eller var det väl inrepeterad textmiss?) blev bara extra kul både för övriga på scenen och för publiken. Men proffs som de är reds det ut med lite extra skratt och leende. I såna stunder märks hur väl samspelta de är.

Huvudkaraktärerna är stjärnan på Moulin Rouge, Santine, och den unge amerikanske låtskrivaren Christian som blir passionerat förälskade i varandra. Marsha Songcome, Satine, är helt magiskt bra. Fantastisk sångröst och inlevelse. Andreas Wijk som den unge lite valpige och godtrogne Christian axlar rollen med större säkerhet nu.

Jag har sett Moulin Rouge i London, i Stockholm och nu i Göteborg och det är en av de mest energiska musikaler jag sett. Storslaget och imponerande rakt igenom. På det stora hela är det samma klass som i London. Det enda som jag fortfarande saknar är känslan av att vara på Moulin Rouge. I London spelas den på Piccadilly Theatre som ger en intimare känsla än både Chinateaten och Rondo.

Kvällens förställning är den sista nu i Sverige så vill man se den blir det att åka till London. Där spelas den just nu till 26 september. En världsturné är inplanerad med ett fåtal datum i England släppta.

Ett stort tack till alla som varit med i Moulin Rouge i Sverige och förgyllt musikalscen!