Den ljumna sommarkvällen ger den perfekta förutsättningen för en lyckad utomhuskonsert och publiken är på från första tonerna när norska Dagny som förband äntrar scenen i Trädgårdsföreningen kl 20:00. I konsertinformationen fanns det inte någon nämnt om förband men Dagny var en positiv överraskning. Poppig medryckande musik framförd av ett energiknippe som charmade publiken direkt och hon hade inga problem att få till allsång och taktfasta handklappningar. Efter drygt 30 minuter och en glatt uppvärmd publik gick hon och bandet av scenen och lämnade plats för omroddning.

Ca 21:05 började tonerna till Hylands hörna spelas och så klev Per Gessle, Lena Philipsson och bandet upp. Bandet där de flesta musikerna varit med i Roxette från start. Första låt ut är The Big L och sen rullar ett pärlband av totalt 20 låtar ut där de flesta är enorma hits. Låten Wish I could fly är tillagd till spellistan jämfört med konserten på Trädgårdsföreningen i onsdags.

Lena Philipsson fyllde ut skorna efter Marie Fredriksson väldigt väl med både sin energiska scennärvaro, glimt i ögat och sin kraftfulla röst som lyfte fram hennes rockiga sida likväl som en sårbarhet och skörhet i den fina hyllningen till Marie i It must have been love, i den avskalade akustiska versionen av Spending my time och även i Listen to your heart.

Balladerna och de rockigare upptempolåtarna blandas väl och stämningen är på topp rakt igenom hela konserten. Publiken är inte nödbedd på allsång som Per inledningsvis uppmanar alla till ”Sjung med i alla texter ni kan och kan ni inte texten sjung ändå – det gör vi”

Publiken älskar att ha Roxette tillbaka på scen – en blandning av nostalgitripp och att få uppleva ett gäng odödliga popklassisker som är så väl värda att få spelas live igen i det här formatet. Per har under sina soloturnér smugit in några Roxettelåtar men nu får de flyga igen i sin helhet. Per verkar njuta av varenda ton på scenen liksom alla musiker som ger allt från start. Fullt ös i låtar som Dressed for Success, How do you do, Dangerous, Joyride och The Look.

Den nygamla uppsättning av Roxette har landat väl hemma i Sverige efter ett drygt halvårs turnérande runt om i världen. Den här konserten var som sagt länge än den första på svensk mark och det kan ju tänkas att Per låter Halmstadspubliken få ännu lite mer. Borta bra men hemma bäst.

Efter utomhusturnén väntar ett antal konserter på större inomhusarenor och jag kan bara rekommendera att ni skaffar biljetter till dem. De nästan 10 000 i kvällens publik var väldigt nöjda.

Sedan 2019 sätter Smofa upp nyskriven teater/musikal på Forsviks Bruksteater som har koppling till Forsvik med omnejd. Årets föreställning är skapad av Kolja Schallenberg (idé, bok och regi), Matthias Denke (musik och orkestrering) och Adam Gardelin (text och dramaturgisk medarbetare).

I år är det dags för piraterna som härjar på Vättern och vi flyttas tillbaka till 1650. Platsen är Visingsö, Hjo eller Forsvik. I en tid fylld av folktro och mystiska väsen har piratkaptenen Kapar-August (Therese Persson) fått ett kungligt kaparbrev av drottning Kristina. Uppdraget? Att transportera fångar över Vättern från Hjo, Vadstena, Askersund, Jönköping och Forsvik till Pehr Brahes Visingsö. Men kassan behöver drygas ut så de plundrar och kidnappar folk i byarna och sätter på så sätt skräck i folket runt Vättern. Kapar August högra hand är Kontagamus (Robin Lake) som dock har planer på att själv ta över skeppet och bli kapten. Till sin hjälp tar han den mystiske Emanuel Marino (Teodor Wickenbergh) som är en gåva från en slavhandlare.

Det här blir ett fartfyllt äventyr för hela familjen med allt från en virrig hovnarr till dramatiska fäktscener och med magiska inslag. Dialogen lockar till skratt flera gånger och blandas upp med handklappsvänlig sång och dans. Ett av numren har en strof som känns som en blinkning till En sång till livet ur Så som i himlen men här är det värjorna som lyfts med samma medryckande glädje.

I ensemblen finns både väletablerade musikalartister som Robin Lake och Teodor Wickenbergh och lokala förmågor som tillsammans med orkestern roar publiken i nästan tre timmar. Det är nog första gången som jag ser Robin i en huvudroll och han har verkligen en kraftfull röst och jag ser gärna mer av honom framöver. Teodor Wickenbergh imponerades jag redan av 2018 i Spring Awakening och sen dess har han dykt upp i olika roller, senast i Kinky Boots på Uppsala Teatern. Här som Emanuel Marino får han verkligen blomma ut och visa upp både sin komiska och musikaliska sida. Therese Persson är kraftfull och matchar sina manliga motspelare väl – hennes Kapar-August sätter sig ingen på!

Jag kan verkligen rekommendera en utflykt till Forsvik och Piraterna på Vättern. För mig är det en härlig helhetsupplevelse på en sommarfin plats där det också bjuds på Göta Kanals slussning, underbar utsikt över Vättern, fin bruksmiljö och god mat. Väl värd en egen resa eller en omväg!

Den här sommaren har det inte varit många soliga sköna kvällar men lagom till Anders Ekborg har turnépremiär på Djurönäset skiner solen från en klarblå himmel.

Sjöbodens scen vid havet i kvällssolen sken är den perfekta inramningen för en sommarkonsert. Här på Djurönäset äter publiken först en grillbuffé och lagom till alla har ätit upp den goda kladdkakan äntrar Anders och musikerna Bengt Magnusson på gitarr och Gustaf Henriksson på piano scenen och sen klingar underbara toner ut över publiken och havet.

Det här lite mindre formatet skapar närhet och sommarkänsla och passar Anders perfekt. Hans röst passar lika bra till finstämd visa, morbida sånger och kraftfulla musikallåtar. En av hans absoluta styrkor är hans inlevelseförmåga i texterna där varje sång blir som en berättelse. Man njuter av varje ton.

Kvällens låtval spänner från Bellman, via Elvis, till Adeles vackra Million Years Ago och Coldplays Fix You. Flera låtar av Sting t ex Fields of Gold som nästan känns som Anders egna. Vinden i min själ blir så fantastiskt fin tillsammans med Bengts gitarr spel. Lite mer åt det komiska hållet blir det i Povel Ramels Gräsänklings Blues. Men ingen konsert med Anders utan något av Björn & Benny. I början sjöng Anders passande nog Efter regnet som är så finstämd. Mot slutet blev det både Ut mot ett hav och Anthem i den svenska versionen.

När de sista tonerna klingat ut och Anders gått av scenen så ville publiken ha mer fast konserten egentligen var över. Publikens envishet och den vackra kvällshimmeln övertygade Anders om ett oplanerat extranummer som efter lite konfererande blev en magisk vacker tolkning av Så skimrande var aldrig havet. Väldigt passande slut på en magisk sommarkväll som jag länge kommer bära med mig.

Turnén går nu vidare runt om landet och vill ni ha med ert ett starkt sommarminne så boka biljett till Sånger i Sommarens Famn!