Fastnade inte riktigt för filmen med Brad Pitt som kom 2008 men älskar verkligen musikalen. Vilket glädjepiller! Satt och log hela tiden även om det mot slutet var så där vackert sorgligt så en liten tår smyger sig ner över kinden.

Musikalen bygger på Scott Fitzgeralds bok om Benjamin Button som föds när det är fullmånen och tidvattnet går åt fel håll – så på nåt sätt föds Benjamin som en gammal man och blir yngre och yngre tills han är en bebis. Musiken är skriven av Darren Clark och ger en irländsk känsla. Musiken framförs av musiker/artist/ensemblen på 13 personer. I stort sett är de på scen hela tiden och spelar och agerar i olika roller. Fartfyllt, glatt men också känsligt på rätt ställen. Ensemblen är helt fantastisk och utstrålar så mycket energi. Här år det samma scenografi hela tiden som får utgöra vind, pub, båt mm och justeras bara med lite trälådor då och då – men ger rätt känsla och inramning till handlingen. Det behövs inte massa effekter eller konfetti för att imponera. Det är det magiska med musikal – musikaler kan vara så olika, men som publik kan man älska dem alla.

Jag hade inte så höga förväntningar när jag köpte biljetten (rush ticket) och för knappt 30 £ fick jag plats på rad 4 parkett (D3). Så jag blev glatt överraskad och älskade varje minut!