Kinky Boots är precis vad vi och världen behöver nu och det märks ju på publiktrycket för den är slutsåld redan innan premiären har varit. De kommer dock att släppas upp fler biljetter på tisdag.

Det som är fantastiskt med Kinky Boots är att den baseras på skofabrikören Steve Pateman i Earls Barton i Northamtonshire som för att klara skoindustrins fall började tillverka häftigaste möjliga damskor för karlar. Nåt som uppmärksammades i en dokumentär och som sen blev en musikalsuccé! Hur oväntat, galet och underbart är inte det?! Extra kul att Steve Pateman såg premiären ikväll!

En feelgoodstory med Cyndi Laupers gladpoplåtar blir till ett glädjerus och lyckopiller på scen – så väl förvaltad av Uppsala Stadsteater med Ronny Danielsson vid rodret.

Jag har sett Kinky Boots både i London och New York och den här uppsättningen står sig väl mot dem. Calle Norlén översättnings flyter bra. Camilla Thulins kostymer är fantastiska, möjligen något snällare och inte fullt så sassy som på West End och Broadway.

Men wow vilken trio man har plockat fram till huvudrollerna! Philip Jalmelid är suveränt bra som Charlie som ärver faderns skofabrik. Martin Redhe Nord får återigen glänsa i en huvudroll när han förvandlas till Lola. Båda får briljera med sina röstresurser där varje ton är en njutning. När de tar i för fullt styrke- och känslomässigt då är det världsklass. Linda Kulle, som spelar fabrikstjejen Lauren, har perfekt komiskt anslag när hon brister ut i sång där hon trånar efter Charlie. Ett av mina absoluta favoritnummer i musikalen. I ensemblen finns flera starka röster som Daniel Engman och Gladys del Pilar. Ensemblen är samspelt och bra. Fantastiska dansare!

Det är mycket show, glamour och härliga dansnummer, men det finns också svärta, mörker och ett viktigt budskap – acceptera alla som de är. En musikal som värmer i vinterkylan.

Det är ingen tvivel om att premiärpubliken älskar den här föreställningen. Det klappas i takt i många nummer, bravorop och glädjetjut. Ibland lite för tidiga glädjetjut för de hände mer än en gång att de överröstade sluttonerna – vilket blir ett lite antiklimax. Gärna glädjeskrik men först när artisten slutat sjunga.

Slutnumret och applådtacket är en energikick och glädjespridare utöver det vanliga. Mer Kinky Boots till folket!

Grattis till alla som har biljett redan och ni andra se till att kunna boka på tisdag.