Bess Wohls pjäs Make Belive om syskonen Conlee hade premiär 2018 på Broadway. Pjäsen utspelas i lekrummet på vinden hos familjen Conlee. Medans publiken intar sina platser smyger pjäsen lite igång när sjuåriga Addie kommer in på scenen och börjar leka med sin favoritdocka. Hennes syskon Chris (12 år), Kate (10 år) och Carl (5 år) ansluter en efter en. Alla har de klassiska familjeroller, Chris en stöddig, bråkig storebror, Kate den ordningsamma plugghästen, Addie omhändertagande och Carl en tystlåten lillebror. Snart börjar de undra vart deras mamma är. Hon ska ju vara hemma när de kommit hem från skolan. Pappan är på en jobbresa. Tiden går och ingen mamma kommer hem. Telefonen ringer, frisören, jobbet och andra lämnar meddelande på telefonsvararen och undrar var hon. Syskon får själva fixa mat och börjar leka mamma, pappa, barn och hund. Skavet som känts från början blir tydligare i leken när en dysfunktionell familj skildras med en våldsam och dominant pappa och en kuvad mamma. Det är gripande och gör ont att se hur barnens bild av en familj är. De unga skådespelarna når verkligen ut till publiken och berör.

Snabbt flyttas vi 30 år framåt i tiden. Samma vind, lekrummet orört. Syskonen samlas. Uppväxten har satt sina spår i alla men på olika sätt och de har gått in i vuxenvärlden med olika överlevnadsstrategier. Hemligheter avslöjas som skakar om dem ordentligt.

Avsaknaden av föräldrarna är markant både på scenen och känslomässigt hos syskonen. Perspektivet är helt och hållet barnens. Genialt med barn som först spelar syskonen för att få fram den naiva, oskuldsfulla blicken som dock redan har börjat krackelera, en blick som sen byts till den vuxnes mer erfarna, men som ändå inte fullt förstått vad som pågick under uppväxten.

En välspelad pjäs, aktuell, tankeväckande som kommer väldigt nära och inte lämnar någon oberörd.