Änglagård, en av de bästa svenska musikaler som skrivits, går nu in på sin fjärde och sista säsong på Oscarsteatern och det med en delvis ny cast.

Hjalmar Freij tar över rollen som Mårten och Jenny Holmgren rollen som Eva. Klara Nilsson och Lauge Demant i ensemblen i olika roller. Strålande insatser av alla.

Det stora bytet är att Tommy Körberg efter 1,5 år tackade för sig som Gottfrid och rollen tas över av Claes Malmberg som direkt sätter sin egen prägel på rollen vid första entrén. Gåendes gör han entré när Gottfrids och Ivars hus rullas in på scen, en scen där Tommy Körberg satt ned. Små ändringar som ger Gottfrid en något yngre framtoning. Claes Malmbergs varma, mysiga och nyfikne Gottfrid tar publiken med storm. När han sjunger om sin ungdomskärleks Lena, som han aldrig blev hans och som han drömmer om än idag, är det med en känslighet som går rakt in i hjärtat. Claes Malmberg är ett strålande val som Gottfrid och tillsammans med Gustav Levin, som brodern Ivar, charmar de publiken och lockar till skratt och handklapp i takt.

Som musikalälskare är det en ynnest varje gång man ser Änglagård. Det var förälskelse vid genrepet och en kärlek som växer hela tiden. Man hittar hela tiden nya detaljer beroende på var man sitter i salongen. Från rad 12 på parketten kunde vi fullt ut njuta av den fantastiska scenografin. I öppningsnumret är den magisk. Fredriks Kempes musik är helt enkel genialisk och håller högsta klass rakt igenom hela föreställningen. Den verkligen gifter sig med handlingen. Det är så underbart att se hur dessa duktiga musikalartister så väl förvaltar sina karaktärer. Tuva B Larsenoch Fredrik Lycke, som varit med från start, är briljanta i sina roller, som Fanny och Axel, varje gång jag sett dem.

Som publik känner man att man är en liten del av något större, precis som Fanny sjunger på slutet. Budskapet om gemenskap värmer när man lämnar Oscarsteatern och hamnar i en kylig snöstorm.

Missa inte den här magiska musikalen!