Årets sista musikal är Änglagård och det är också sista Änglagård på Oscarsteatern för Tommy Körberg, Martin Stokke Mathiesen, Sofia Pekkari och Petter Mario Skoglund. Tommy och Martin kommer dock att vara med på arenaturnén våren 2025.

Jag har sett Änglagård några gånger och sett ersättare i de flesta huvudrollerna men ikväll var första gången jag fick se Hanna Ullvan som Fanny och hon gjorde en strålande insats, stark och känslig på rätt ställen i sin tolkning. Hanna är i vanliga fall en i ensemblen och det är alltid kul att se hur de olika ensemblerollerna täcks upp av övriga. Det är ju bara sånt som vi som ser musikalen flera gånger som lägger märke till.

Jag såg Sanna som Ruth en vecka in i hennes spelperiod och hon var bra då men har vuxit in mer i rollen som Ruth nu. Ikväll var det Fredrik Lycke som spelade hennes man Axel och de har en riktigt bra dynamik mellan sig.

Änglagård är en stark musikal där handlingen och musiken lever sitt eget liv och eftersom man har en genomgående hög nivå på hela ensemblen så är det här som helhet en musikal i världsklass oavsett vem som spelar.

Tack alla som med den här föreställning slutar. Det ska bli spännande att se hur Claes Malmberg formar Gottfrid till sin.

Filmen Tomten är far till alla barnen firar 25 år i år och jag liksom många andra har sett den flera gånger.

Sen en tid tillbaka har många filmer gjorts om till scenversioner och nu är det alltså dags för Tomten att ta plats på scen – en scenversion som i mångt och mycket ger samma känsla som filmen. Julhysterin, de berusade vuxna, rivaliteten som dallrar under ytan, barnen som iakttar och levererar perfekta repliker – komiken finns kvar, men vissa scener som den gubbiga bastuscenen känns lite väl daterad. Desto mer uppfriskande är AI- skämtet även om det är på bekostnad av stereotypen av en blondin.

Det här är en teaterpjäs med vissa sånginslag, där några av dem känns överflödiga och mer stoppar upp handlingen medans andra som Linus Wahlgrens och Anton Lundqvists sånger lyfter föreställningen.

Handlingen är välkänd. Sara har barn med flera män som hon varit gift med, men är nu gift med Janne. För barnens skull har hon bjudit in alla pappor med sina nya familjer på julafton, utan att Janne vet om det.

Det är ett gäng välkända skådespelare och komiker som står på scen – en samspelt och stark ensemble. Linus Wahlgren axlar Peter Habers ikoniska roll som Janne med bravur. Den klassiska scenen där han i svartsjukt raseri ska döda tomten är en av föreställningens höjdpunkter. Liv Möjnes , som Sara, matchar honom väl i sin rolltolkning.

Scenografin bidrar stort till en mysig julig inramning. Vardagsrummet ger en härlig varm julstämning. Vridscenen är uppdelad i olika rum, vilket utnyttjas väl när det blir ringdans genom hela huset. Videodesign används för att ge illusionen av att det snöar och ger en vintrig stämning.

Som helhet har man lyckats väl att skapa en pjäs av en av julens stora filmklassiker. Lättsam, trevlig underhållning med hög igenkänning från filmen som lockar till en del skratt. Julig, snygg och effektfull scenografi.