1988 gjorde Tim Burten filmen Beetlejuice och musikalen som baseras på den hade premiär på Broadway 2019 och nu har den Europapremiär på Östgötateatern i Norrköping. Återigen har Östgötateatern hittat en musikalisk pärla och satt sitt signum på den.

Beelejuice är en skruvad spökkomedi och som inget annat jag har sätt, men otroligt bra.

I öppningsscenen möter vi tonåriga Lydia (Sayuri Yukawa) vars mamma precis dött och begravs i öppningsscen. Lydia och hennes pappa flyttar in i ett nytt hus där de tidigare ägarna Barbara (Karin Oscarsson) och Adam (Olle Roberg) trillade genom ett murket golvet och dog, men de hänger sig kvar i huset som spöken. I samma hus håller också demonen Beetlejuice (Peter Jansson) som inget hellre vill än att komma tillbaka till jordelivet. Men för att göra det behöver han hjälp av någon levande. Någon som Lydia…

När man kommer in i salongen möts av att draperiet är upplyst i en blå/turkost och redan där får jag en känsla av att det här kan bli bra. Sceneriet av Stina Martinsen tillsammans med Palle Palmén ljusdesign är helt outstanding och håller absolut West End och Broadway klass. Genomarbetat, snyggt rakt igenom. Kostymerna speglar och lyfter alla karaktärer helt rätt, nedtonat och beiget på det alldagliga och lite menlösa paret Barbara och Adam, Lydia helt svartklädd som tagen ur familjen Addams och Beetlejucie i sin randiga kostym och ostyrigt gröna hår. Ensemblens kostym är också helt rätt och åt det utflippade hållet när det ska vara det. Mask och peruk av John Hanna bygger på karaktärerna. Ja allt det visuella är topp notch.

Peter Jansson har hittat en perfekt nivå som Beetlejuice. Karismatisk och utflippade utan att det blir nåt överspel – frågan är om den rollen ens kan överspelas? Han går från en ”snäll” demon i akt ett till att spela ut hela sitt register av spökerier när han inte får som han vill. Beetlejuice må ha namnet på musikalen men den som imponerar mest är Sayuri Yukawa som tonårstjejen Lydia. Sayuri har sista året kvar på SMU men hon äger verkligen rollen som Lydia. Blickarna, skådespeleriet och sånginsatsen är makalöst bra och det är njutning att se henne på scenen – en ny musikalstjärna som glimrar på scenen.

Hela ensemblen är väldigt samspelt och alla presterar på topp. Karin Oscarsson går från att den snälla tysta Barbara till att verkligen ryta i och ta kommandot. Carolina Harrysson är strålande som Delia (Lydias pappas ny parner). Daniel Sjöberg är bra i alla sina småroller och gör bokstavligen den snurrigaste rollen i musikalen.

Det är bara att gratulera Östgötateatern för den här fantastiska musikalen som levererar i alla delar. En musikal som roar och sprider glädje när höstmörkret pockar på och värd att åka till Norrköping eller Linköping för att se. Som musikalälskar är det så underbart att se att musikal på den här nivån inte bara görs på de stora scenerna i Stockholm, Göteborg och Malmö.