Första konserten i Stockholm men Bruce och E Street Band sparar inte på krafterna i en konsert som är 3 timmar och 4 minuter med 31 låtar. Här är det inte massa klädbyten som drar ut på tiden om man nu inte räknar med att kostymvästen åker av mot slutet.

Nån minut efter 20:00 äntrar Bruce scenen och börjar med Into the fire helt avskalat och först en bit in i låten kommer E Street Band in med full kraft och scenljuset tänds upp. Känns som en reflektion till vad attentatet mot Trump häromdagen och det hårdare klimatet i USA. Följs av Lonesome day och lite senare Longwalk Home som handlar om att man inte känner igen sin hemstad men Born in the USA spelades inte ikväll. Blir intressant att se om den dyker upp på torsdag

Låtlistan är delvis samma som från Ullevi förra året men i år fick vi Hungry Heart, dock mer som allsång än med sång av Bruce. Hade ju gärna hört Bruce mer i den men man såg hur han njöt av att gå runt och låt publiken sjunga. The River sjöng han mest själv och det med stor inlevelse.

Men en konsert med Bruce är mycket allsång som i Badlands, Dancing in the Dark, Thunder Road och så Twist and Shout i en 7-minutersversion där han och Little Steven utmanar publiken om vi kan hålla ut längre än de. De har ju hållt på i mer än 50 år nu. Little Steven ville inte gå hem och inte publiken heller – men efter den avslutande I’ll see you in my dreams så var nog hela publiken nöjd med kvällens konsert.

Statsministern var på plats och även om han länge var den ende som satt ner under Badlands så kom också han igång.

Den här konserten hade jag sittplats på sektion 113, rad 22, 262 och det är häftigt att titta ut över publikhavet som står och helt synkroniserat vajar i takt med armarna och den klassiska händer i luften- skakningarna. Då vet man att man är på en Springsteenkonsert. Men det var bra fart på min sektion också och ljud var riktigt bra. Sångtexterna gick fram och Bruce röst höll.

Nu ser jag framemot konserten på torsdag – då på Främre Stå. Och sista konserten är ju alltid bäst!