Under årens gång så har jag ofta tänkt att Nanne påminner mycket om Tina Turner på scen, liknade rörelsemönster, starka röster, utstrålning och fulla av energi. Men det är inte bara scennärvaron de delar utan Nanne berättar med stor inlevelse bland annat om deras liknande tuffa hemförhållande som barn som satt spår i dem och att det var styrkan och kärleken till sången som fick dem att de tog sig därifrån.

När Nanne hyllar Tina har alla stora hits, som It’s takes two, Simply the Best, Son of a preacher man och What’s love got to do with it, plockats fram och det är full fart nästan hela tiden, men kvällens stora behållning är Nannes finstämda version av Private Dancer som går rakt in i hjärtat. I Golden Eye, som inleds snyggt med klassiska Bondtemat, bjuds vi på en mäktig tolkning där hennes stora röstomfång får briljera.

Genom hela showen så visar Nanne att hon är verkligen kan göra Tina Turners låtar rättvisa men hon sätter sin egen prägel på varje låt. Nanne bjuder på hjärta, smärta och en energinivå som få kan uppnå. Showens avslutas med en högintensiv Proud Mary som elektrifiera hela publiken och med ett budskap om att tro på dig själv och förverkliga dina drömmar! Det här är precis vad man behöver för att orka med de sista kalla vinterveckorna.

Foto Camilla Käller

Foto Camilla Käller

Foto Camilla Käller